Hur kunde ett vänsterparti på kort tid bli näst största parti i Grekland? Det tycks strida mot alla etablerade sanningar om vänsterns hopplösa situation, dess splittring och decimering efter det korta uppsvinget på 60- och 70-talen.
En "objektiv" faktor är förstås att attacken mot det grekiska folket är särskilt brutalt från EU och det inhemska kapitalet. Men attackerna har varit hårda även i länder som Irland, Storbritannien, Island och de baltiska länderna utan att det lett till motsvarande partipolitiska uppsving som i Grekland. Liknande men mer traditionell vänsterpartier i Tyskland och Frankrike har inte alls fått samma stöd som Syriza.
På följande sida, "Greece: The making of Syriza", beskrivs historien från bildandet 2004. Det finns en hel del som är speciellt för Grekland, men även en del som man skulle kunna lära sig av i andra länder. Syriza är en koalition mellan maoistiska, trotskistiska, eurokommunistiska smågrupper men också av "reformister". Att de traditionellt vänstergrupperna har kunnat samarbeta praktiskt för att få Syriza att hålla fast vid en vänsterkurs är anmärkningsvärt.
Syriza har - tack vare de ingående vänstergrupperna - deltagit aktivt i massrörelserna, t.ex.på Syntagmatorget. Partiet har alltså inte förfallit till det parlamentariska vegeterande som många f.d, kommunistpartier ägnar sig åt. Artikeln framhåller också att de ingående organisationerna fortsätter att vara självständiga inom koalitionen. Den öppna debatten och trycket från vänsterflygeln har betytt mycket för att Syriza lyckats stå emot pressen från de etablerade partierna att "visa ansvarskänsla".
Hur är framtidsutsikterna för detta originella "parti"? Det är förstås svårt att säga eftersom det handlar om ett experiment. Men nog är Syriza det politiskt mest hoppfulla som dykt upp i Europa på länge?
Är dåligt insatt. Kan det bero av att Syriza kör en bluff och påstår sig vara för EU och euron, vilket många greker ännu är, i stället för att säga som det är? - Nämligen att Grekland kan åka ut ändå, och att det kan vara räddningen undan livstids "besparingar" för det grekiska folket.
SvaraRaderaDet är mycket intressantare än så, vad jag förstår. Syriza består både av dem som principiellt är emot EU och de som är för! Och de som är mot anser att det är taktiskt fel att ställa kravet på utträde idag. Imorgon kanske folkets illusioner har släppt och då är saken i ett annat läge.
RaderaSyriza är alltså inget traditionellt "leninistiskt" parti, där alla förväntas tycka likadant (som partiledningen). Det verkar snarare vara en rörelse, som beslutat sig ställa upp i valen. Det gör att "partiet" dynamiskt kan ändra sina ställningstaganden, beroende på dels medlemmarnas politiska utveckling, dels på utvecklingen av folkopinionen.
Andra internationalens socialdemokratiska partier liknade nog mer Syrizas partimodell än den "parti av ny typ", som Kommunistiska Internationalen slog fast. Och - finns det de som hävdar, som Lars Lih - att bolsjevikerna följde den traditionella socialdemokratiska modellen ända till införandet av fraktionsförbudet som kom efter oktoberrevolutionen. (Och som Lenin förvisso var delaktig i.)
Men Syriza verkar ändå mer oenhetlig än t.ex. det gamla socialdemokratiska partiet som hade en höger- och en vänsterflygel med en center däremellan. Syrizas front mellan små vänstergrupper, reformister och partilösa aktivister kommer rimligen att spricka så småningom, men det kanske uppstår något ännu intressantare ur splittringen?
Blir det riktig kris så kommer väl trotskisterna att marschera ut under högljudda skrik om "stalinism". Det finns ju maoister i Syriza också, jag har ingen uppfattning om vad de går för, annat än att de lyckades få tre man valda till parlamentet.
SvaraRaderaKOE:s (en av de maoistiska grupperna, som ingår i Syriza) åsikter kan man läsa om här. Dom verkar ju försöka analysera läget och inte bara ägna sig åt testuggeri.
SvaraRaderaVisst finns det galna "trotskister", men det finns ju även bindgalna "maoister", som du vet. Dom där beteckningarna tycker jag inte säger så mycket om var grupperingarna står idag.
Det "antikapitalistiska" Antarsya, som inte kunde förmå sig att stödja Syriza i valet, tycks vara i kris. I varje fall om man ska tro det trotskistiska EEK, som sökte alliera sig med Antarsya, men fick nobben.