En populär idé idag, i Sverige speciellt inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet,är att den ekonomiska krisen i västvärlden kan lösas genom kraftfulla satsningar på "gröna investeringar". Denna "gröna keyenesianism" utsätts för en hård kritik på den ekosocialistiska sajten "Climate & Capitalism".
Egentligen är det överraskande att någon kan kombinera keyenesianism med "grön" politik, när keynesianernas botemedel mot depressioner är att öka efterfrågan med statliga åtgärder. Eller med andra ord, det är ekonomisk tillväxt som är lösningen, men denna leder till miljöförstöring, speciellt i kapitalistiska ekonomier. Naturen "kostar" ju ingenting...
Poängen i artikeln är att om den keynesianska politiken är miljömässigt positiv så är den inte ekonomiskt positiv (i en kapitalistisk ekonomi). Och tvärtom! Energibesparingar leder bara till ökad energiförbrukning på andra håll (Jevons paradox).
Slutklämmen är värd att citera:
In all, environmental Keynesianism is a failed theory of how
capitalism can save itself from itself. There is no reason to believe it
can both stimulate growth and fit within environmental limits.
The implication is that a much more radical approach is required –
something which goes beyond Keynes, whose policy toolkit was restricted
to rescuing the capitalist economy from its occasional depressions.
Keynesianism is not the answer, because it is all about expanding
demand, while our environmental problem today requires reducing demand.
But what must be remembered is that investments in climate change
mitigation and adaptation are necessary. They will not make us richer;
but if we accept that, we can also accept that we are not going to get
richer anyway, because growth must be curtailed to avoid environmental
disaster. What is required is a new mechanism for directing a
significant proportion of current resources into such projects – one not
based on earning an economic return.
Fundamentally this means capitalism is incompatible with a rapid
transition to a low-carbon world. It is thus essential that the state
take a decisive role in allocating economic resources for the common
good – and that more environmentalists come to recognise this.
En kommentar till artikeln tar upp att det inte räcker med att konstatera att miljöproblemen inte kan lösas under kapitalismen. Det behövs en massmobilisering, och då kan krav på "gröna jobb" vara riktiga.
Birger Schlaug har gjort en del intressanta kommentarer om det här tidigare, bland annat att "gröna jobb" inte kommer att rädda jobben i stort eftersom en massa smutsiga jobb också kommer att försvinna.
SvaraRaderaAtt Keynes inte har vidare mål än att rädda livet på en illa nedgången kapitalism vet vi ju redan. Och insikten att kapitalismen har en nedbrytande verkan på miljön fanns tidigt under 1800-talet bland annat i Tyskland. Engels och Marx var tidigare ute men såg längre än Keynes, krångligare än så är det väl inte. För närvarande verkar V och MP vara tämligen borta ur sammanhanget, i alla fall om man förväntar sig någon slags visioner som kan fånga folks förväntningar och intresse.