lördag 31 mars 2012

Krugman förstår inte pengar och banker?

Paul Krugman förklarar på sin blogg varför banker inte är så speciella som t.ex. bankprofessorn Richard A. Werner anser.

"I often see the view that banks can create credit out of thin air" "This is all wrong".

"First of all, any individual bank does, in fact, have to lend out the money it receives in deposits. Bank loan officers can’t just issue checks out of thin air; like employees of any financial intermediary, they must buy assets with funds they have on hand." Det här är den "konventionella åsikten", som Werner menar helt enkelt strider mot enkla fakta om hur banker fungerar!

Vem har rätt i den  här frågan, Paul Krugman eller Richard A. Werner? Jag lutar åt att det är Werner. Men hur kan det komma sig att ekonomerna inte är överens om grundläggande fakta om hur vår ekonomi, pengar och banker, fungerar??

Hur kan nationalekonomer - keyenesianska och neoklassiska - ha så kapitalt fel om den ekonomiska verkligheten? Det är ju ungefär som om majoriteten av fysiker fortfarande skulle hålla fast vid Aristoteles fysik idag och bortse från Galilei och Newton, för att inte tala om Einstein och Bohr...

Krugmans huvudargument är att "there is in fact no automatic process by which an increase in bank loans produces a sufficient rise in deposits to back those loans, and a key limiting factor in the size of bank balance sheets is the amount of monetary base the Fed creates — even if banks hold no reserves." Krugman tycks inte se att kontanter är en mycket liten del av penningmängden. Han ser inte heller att det lån som banken beviljar "ur tomma luften" faktiskt juridiskt betraktas som en tillgång för banken, då den är en fordran mot låntagaren.

I ärlighetens namn tror jag Krugman ändå har rätt när han varnar för att dra för långtgående slutsatser av existensen av det som Marx kallade för "kreditpengar". Dessa är en form av pengar, som kan användas som kapital.  Men trots att de är en bisarr penningform, så kan de inte  helt och hållet ändrar ekonomins sätt att fungera. De till synes obegränsade krediterna skjuter upp och förvärrar visserligen kriserna men skapar dem inte.

"So how much currency does the public choose to hold, as opposed to stashing funds in bank deposits? Well, that’s an economic decision, which responds to things like income, prices, interest rates, etc.. In other words, we’re firmly back in the domain of ordinary economics, in which decisions get made at the margin and all that. Banks are important, but they don’t take us into an alternative economic universe." (Krugman skriver om "the public", allmänheten, i keynesiansk anda, som om det inte vore en grundläggande skillnad mellan dem som säljer sin arbetskraft och dem som köper den.)


16 kommentarer:

  1. Det är Ricardos fel, menar Erik Reinert. Ricardo betraktade pengar som vilken vara som helst trots att det bara är en sorts abstrakt "förtroendeskapande institution". Och sen har alla ekonomer både till höger och vänster hängt på.

    Fast vad säger Keynes?

    SvaraRadera
  2. Ricardo trodde på "Says lag". Om man betraktar en marknadsekonomi som en ren bytesekonomi, alltså "abstraherar" från pengarna, så kommer varje utbud att skapa sin egen efterfrågan. Ekonomin är alltid i balans. Allmänna överproduktionskriser är alltså omöjliga. Till Ricardos försvar så hann han aldrig uppleva någon världsomfattande överproduktionskris.

    Det räcker att läsa första avdelningen i "Kapitalet" om "Vara och pengar" för att inse hur fel detta är. Pengar är en vara, men också den "universella ekvivalenten" och kan ju när som helst dras ur cirkulationen och läggas på hög i väntan på "lönsamma investeringar".

    Man undrar ju varför så få ekonomer har läst dessa hundratalet sidor i "Kapitalet": är det ideologiska motståndet helt enkelt för starkt för att sätta sig in i Marx teori om pengar och kapital? Det kanske går ännu djupare: idealistiska eller naivt empiriska filosofiska uppfattningar som står i vägen för att överhuvudtaget förstå. (Smith och Ricardo trodde ju att jägarna och samlarna hade samma typ av "naturlig" marknadsekonomi som de förespråkade mot de "onaturliga" handelshindren.)

    Keynes insåg att något inte stämmer med jämviktsteorierna - det var ju bara att kasta en blick på verkligheten - och han förkastade Says lag.

    Men Keynes teori om pengar är mycket besynnerlig när man jämför den med Marx´. I "General Theory" behandlar han faktiskt pengar som "vilken vara som helst", med skillnaden att pengar har ovanligt små lagringskostnader, vilket är orsaken till att begreppet "ränta" inte används för andra varor... Keynes förstod alltså i grunden nada, och hade heller aldrig vågat titta i Kapitalet.

    SvaraRadera
  3. Krugman är väl som liberaler ofta är: bra till en viss punkt, och sedan blir det tvärstopp. Var det inte riksbankschefen Ingves som sade att bankerna i Sverige bara behöver ha några tusenlappar i reserv av reda pengar för att låna ut en miljon (= "skapa pengar")? Liknande bör gälla i andra länder. Har hört talas om förslag (tror det gäller USA) om att ta bort kraven för banker att ha någon reserv över huvud taget. Därmed minskar inlåningens betydelse till nästan ingenting för utlåningen, om jag tolkar saken rätt.

    Angående Marx och penningteori så opererade han ju under guldmyntfotens era. Det måste ju innebära en viss skillnad (som jag dock tror att marx-inspirerad ekonomi kan hantera) när pengar i stort sett inte är något man tar i längre. De finns "någonstans" i cyberrymden. Därmed kanske de är lättare att avskaffa också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duncan K. Foley har intressanta funderingar om hur kärnan i Marx teorier om pengar kan räddas trots att guldet som "universell ekvivalent" tycks spela sen så lite roll i våra dagar.

      Pengar är enligt Marx en - men bara en form - av värde. Osålda varor är uppenbarligen inte pengar, men de har ett värde. O.s.v..

      De idag populära teorierna om att pengar är skulder, d.v.s. löften om framtida betalningar, bortser helt från frågan om detta vidare värdebegrepp. Dessa teorier ser bara pengar som betalningsmedel, inte som något som mäter värdet. ("Värde" betraktas troligen av dessa som ett metafysiskt begrepp. Och det är det ju bokstavligt talat, då det är ett samhälleligt begrepp och inte har något med fysik att göra...)

      Foleys tes är att Marx gjorde på sin tid en god approximation mellan vad Foley kallar "pengars värde" (relation till viss mängd samhälleligt nödvändigt arbete som genomsnitt för hela ekonomin) å ena sidan och penningvarans värde (arbetet nedlagt i t.ex. guldet) å andra sidan.

      Om man släpper denna koppling, så kan man förlägga "pengarnas värde", konkret prisnivån, existensen av inflation m.m., till hur den kapitalistiska ackumulationen fungerar i allmänhet. Till hur "lätt" eller "svårt" det är att sälja helt enkelt!

      Radera
    2. Foleys artikel, "On Marx´s theory of Money" finns här.

      Radera
  4. I kommentarerna till Krugmans inlägg är det flera som uppmanar honom att helt enkelt prata med en bankman och fråga hur det går till. Men varför göra det när alla läroböcker, inklusive hans egna, talar om hur det är. Läroböcker på universitetsnivå kan väl inte ha fel!?

    Man får kanske börja respektera fundamentalistiska kristna lite mer, när nobelpristagare visar sig vara lika förstockade. "Skulle jorden vara äldre än 6000 år? Hur så? Skulle inte Bibeln ha rätt??"

    Den där frågan om det fortfarande finns en koppling till guldet, är knepig, tycker jag. Det finns marxister som hävdar att det alltid måste i botten på penningsystemet finnas "varupengar".

    Hur ska en kapitalist veta om han har gjort någon profit? Ett sätt är att jämföra med hur mycket han skulle ha tjänat på att lagra guld istället för att beräkna hur mycket "luft" profiten innehåller när man räknar i papperspengar. Därför står ju också det s.k. "guldpriset" med på framskjuten plats i finanstidningar. (Fast det blir ju ännu mer komplicerat av att guldets värde också växlar, mätt i den arbetstid det tar att bryta det...)

    SvaraRadera
  5. Errr. Krugman kanske skulle ta och betrakta verkligheten och inte stirra sig blind på regler och teorier.

    Riksbankens egen utredning här i Sverige visade att täckningsgraden för lånen sällan var den enligt reglerna bestämda. Den var ofta mycket lägre än de 10% eller vad det är. Visade sig att banken ofta hade 0kr att låna ut, men ändå lånade ut, för att med räntor hinna ikapp och få siffrorna att i slutändan stämma i redovisningen.

    Den som dessutom verkat i verkligheten känner till begrepp så som "window dressing". Där man ger sken av en viss likviditet. Hur ofta sker "window dressing" i banksammanhang? Det var trots allt de som uppfann fenomenet och om det används av företag i olika skumraskaffärer, tror vi på allvar att bankerna inte använder detsamma för att ge sken av att allt är frid och fröjd? Hur mycket pengar skulle en bank kunna skapa med hjälp av olika former av "window dressing"? Jag tror att det inte finns något tak på det.

    SvaraRadera
  6. Diskussionen går vidare på Krugmans blogg och han har delvis tagit tillbaka sina mest extrema förnekanden av kreditpengarnas existens. Utan att direkt erkänna att det är det han gjort...

    Men jag tror jag börjar förstå nu varför den här debatten är så känslig för Krugman. Om det inte är centralbanken som kontrollerar penningmängden, så faller ena halvan av (penningpolitiken) den keynesianska tron att det ligger i statens makt att reglera kapitalismen så att den är i balans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid jobbigt när man inser att rötan/sjukdomen har penetrerat den gren man sitter på, det är inte lätt att då ta fram sågen och göra det man måste...

      Men det är nog ett val Krugman ställs inför snart. :)

      Radera
  7. Det känns bara så sorgligt att se hur en person man respekterat plötsligt börjar förfalla till metoder som hans motståndare inom högern brukar använda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte mekanismen bakom det jag lärde mig av Jan, organisationer är bara lojala emot sig själva. Den akademiska ekonomin, affärsvärldens ekonomi osv är en organisation av intellektuella. De kommer alltid försvara överbyggnaden även de som vill ändra i organisationen kommer att försvara det hela. Därför måste det till en yttre kraft.

      Vill du få Krugman att tala helt öppet. Då måste du skapa en organisation som kan finansiera honom och låta honom ta bladet från munnen, utan att det betyder personlig ruin för honom. En folkrörelse inom vilken han har en plats. Annars klarar han inte såga av grenen.

      Radera
    2. Det finns långt fler dissidenter i etablissemanget än vi tror. De är redo att hoppa så snart de ser en chans. Opportunister, javisst, men det är de som ofta "tips the scale".

      Radera
  8. Nu vet jag vad borde gjort för länge sedan: jag byter ut länken till hans blogg mot den marxistiske ekonomen Michael Roberts blogg...

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  10. Mycket intressant här ramlar man på en diskussion som rasat på lindelöf.nu med betydligt senare där ni visar er vara väl insatta i grundproblematiken.

    Tillhör ni då de så kallade hyperreflekterande, ett ständigt snackande och verbalt orerande utan att någonsin låta sig påverkas reellt, i känslor, ståndpunkt, i handlande.

    Stackars människor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hör du Westan, det skulle vara intressant att veta vad du själv gör för något? Och varför tror du dig veta något om vad vi gör utanför nätet??

      Ett ständigt ifrågasättande och debatterande strider inte mot att handla praktiskt, tvärtom. När diskussionen tystnar, då tar pamparna hela kommandot.

      Radera