I en artikel med titeln "The Myths of Capitalism", tar den indiske marxistiske ekonomen Prabhat Patnaik upp frågan om kapitalismen alstrar massfattigdom, "pauperism", vilket Marx hävdade i "Kapitalet".
Det brukar ju hävdas att Marx´ "spådom" inte slog in. Och det stämmer ju att efter den inledande eländiga perioden i England efter den "industriella revolutionen", så vände det uppåt.
Men det var inte den inneboende dynamiken i kapitalismen som "löste" problemet med den ständigt växande reservarmén av arbetslösa. I Europa var det emigrationen till Amerika, Australien och andra "nybyggarländer". Patnaik visar hur enormt stor denna emigration var. Mellan 1820 och 1915 emigrerade 50 miljoner människor från Europa!
Genom att slå ut den inhemska produktionen i länder som Indien, skapades ett fattigt underproletariat istället i sådana länder.
I dagens Indien växer arbetslöshetsarmén - och fattigdomen - trots den snabba tillväxten där. I Kina har jag sett uppgifter om att antalet industriarbetare paradoxalt nog har minskat under hela den period som Kina "stulit jobben" från USA och Europa.
Om man utgår från att kapitalismen har blivit ett världssystem, så stämmer kanske Marx resonemang i "Kapitalet" för världen som helhet. I varje fall så länge som vi inte kan emigrera till Mars...
Till sist ett sammanfattande teoretiskt citat från artikeln:
"The capacity of the capitalist growth process to make a dent on the
relative magnitude of the reserve army depends upon three factors: the
overall growth rate (taking the capitalist and pre-capitalist sectors
together), the growth rate of labour productivity (again taking the two
sectors together), and the rate of work-force growth (taking into
account migration as well). The excess of the overall growth rate over
the growth rate of labour productivity is the rate of growth of labour
demand in the two sectors taken together; if this happens to be less
than the rate of growth of the work-force, then the relative size of the reserve army of labour, and with it the extent of absolute of poverty, will keep increasing. There is nothing in the operation of the capitalist economy that can spontaneously prevent this."
Det som är ett "jätteproblem" för en kapitalistisk ekonomi, att skapa tillräckligt många jobb då produktiviteten hela tiden stiger, vore förstås bara en välsignelse i en efterkapitalistisk ekonomi.
Marx skrev något väldigt tidigt, i stil med att "först erkänner bourgeoisin att fattigdomen existerar, och sedan förklaras fattigdomen olaglig". Det verkar som han såg en kvalitativ skillnad mellan ett tillstånd där folk är fattiga för att det är dåligt med resurser, och där folk är fattiga för att kapitalackumulationen gör att resurserna blir alltmer ojämt fördelade. I det ena fallet "naturlig" fattigdom, i det andra konstgjord som kan åtgärdas via omfördelning och att man tar bort mekanismerna som skapar denna snedfördelning. Alltså bort med ackumulation av privatkapital.
SvaraRaderaFattigdom hänger mycket ihop med arbetslöshet. Politikerna snackar om att det måste "skapas jobb".
SvaraRaderaSystemet inte tycks klara av att koppla ihop de arbetsuppgifter som behöver göras, med dem som kan utföra dem. I själva verket är arbetslöshet, en reservarmé, istället en nödvändighet för att systemet ska fungera.
Men om reservarmén blir för stor, så hotas också systemet. Och det är väl det som Patnaik menar är vad som händer nu.
Apropå orsakerna till ojämlikheten så hade John Locke en intressant teori, att det beror på pengarnas existens. Pengar, i form av ädla metaller, håller nämligen hur länge som helst och därför kan man lägga dem på hög, till skillnad från t.ex. frukt...
Med andra ord skulle fattigdom och skapandet av lönearbetet hänga samman. Jag läste någon som hävdade att det absolut viktigaste för att kapitalism skall kunna sägas vara genomförd är att arbetet har blivit en vara som kan säljas och köpas fritt.
SvaraRaderaVar inte Locke myntverkschef ett tag och hade egenintressen i branschen? Men på sätt och vis har han rätt, pengar är ju "den allmänna varan", och ju mer man kan samla på sig desto större andel av de specifika varorna kan man göra anspråk på.
Jag har för mig att det var Adam Smith som sysslade med mynt mot slutet av sitt liv.
SvaraRaderaLocke var ju läkare men även direkt inblandad i organiserandet av negerslaveriet. Även liberalismens fader var kluven, så han försvarade politisk frihet för britter, men slaveri för afrikaner.
Pengar är väl en praktisk förutsättning för att samla på sig stora förmögenheter. Men den viktigaste förutsättningen är att kunna tillägna sig andra människors arbetsresultat.
Det antika slaveriet fungerade ju bra utan att pengar spelade en avgörande roll. Likaså det feodala utsugningssystemet. Adam Smith beskriver dock i "Wealth of Nations" hur feodalherrarnas rikedom tog sig uttryck i underhållet av en ofantlig mängd tjänare. Då är det ju behändigare att förvalta en stor summa pengar...
Handel, ocker och spekulation använder ju pengar för att tillägna sig värden. Men någon annan måste skapa värdena först.
Det ultimata systemet för att skapa förmögenheter uppstod då pengarna i kapitalets form började behärska produktionen, dvs kunde tillägna sig merarbetet. Det som kallas den "industriella revolutionen". Men förutsättningen var ju "fria" lönarbetare, att det traditionella produktionssystemet genom en blandning av direkt våld och ekonomisk konkurrens slagits sönder.
Fel av mig, Locke skrev visserligen om pengar, men det var Isaac Newton som var chef för myntverket ett tag.
SvaraRaderaJust det, och frihandelsvännen Adam Smith blev en nitisk tulltjänsteman...
SvaraRadera