tisdag 28 juni 2011

Planhushållning eller marknad?

Efter Sovjetunionens fall har det långt in i "vänstern" blivit en accepterad sanning att planekonomi inte fungerar. Och de som fortsatt vara socialister, har i allmänhet pläderat för någon form av "marknadssocialism". Företag ska helst ägas av dem som arbetar där, men relationerna mellan företagen ska "marknaden" sköta.

Men vad är då denna "marknad" som ska ta hand om samordningen av ekonomin? I dagens värld är marknaden inget annat än  ett system som bygger på att produktionen sker för profit, och att de starkaste företagen slår ut de svagaste. Marknadsekonomi och  kapitalism är samma sak.

"Marknadssocialistiska" idéer kritiserades hårt redan av Marx och Engels. En ekonomi som bygger på pengar  och "marknadskrafter" leder förr eller senare till klasskillnader och kapitalism, oavsett hur jämlikt det var från början. Se t.ex. "Anti-Dühring" av Engels.

Men kan inte "marknad" betyda något annat? Jo, en del marknadssocialister föreställer sig nog att allt som inte är "kommandoekonomi" av sovjetisk typ, kan kallas marknadsekonomi. Tanken om något tredje, vid sidan om kapitalistisk marknad och "kommandoekonomi" är rätt, men det handlar då inte om någon sorts "socialistisk marknad".

Ta det medeltida skråhantverket som exempel! Det var definitivt inte någon "kommandoekonomi", men det fanns inte heller en "fri" marknad. Priserna bestämdes inte av tillgång och efterfrågan, utan efter vad som var "rättvist" och "skäligt". "Oskäliga" profiter uppstod därför normalt inte. Det var ett helt annat system än vår "marknadsekonomi".

En socialistisk ekonomi kan vara i huvudsak decentraliserad utan att styras av "värdelagen", konkurrens och jakt på profit. I kritiken av den centralstyrda planeringen har marknadssocialisterna en poäng. Men inte i det slappa godkännandet av marknadsmekanismerna.

Varför fungerade inte den sovjetiska centrala planeringen? Jag tror inte att orsaken var teknisk, att det handlade om brist på datorer, eller på att man inte tillämpade Kantorovich´smarta optimeringsalgoritmer. (Se förra inlägget.) Och jag tror inte heller på marknadsfundamentalisternas påståenden om att marknadspriser är nödvändiga för en effektiv ekonomi.

Nyckeln till svaret ligger, tror jag, i något man diskuterade mycket i Östeuropa på 60-talet, nämligen incitamentsproblemet. Hur skulle man få arbetare, tjänstemän och direktörer att utgå från vad som var bäst för hela samhället, inte från det som var bäst för den enskilde eller hans företag?

Problemet "löstes" genom att helt enkelt muta direktörerna med bonusar som var kopplade till företagets "resultat", med andra ord till vinsten. Känns det igen? Men då får vi ett system som blir mycket svårt att skilja från ett privatkapitalistiskt system. Och som lyder under samma lagar om maximal kapitalackumulation.

Hade det funnits en annan väg att gå? Finns det någon ledtråd hos Marx? Det var ju trots allt hos Marx man inspirerats till planhushållningen. Men Marx var inte speciellt konkret! Under kapitalismen behärskas människorna av anarkistiska ekonomiska krafter som de inte råder över, enligt honom. Istället skulle efter arbetarnas maktövertagande, ekonomin medvetet regleras utifrån de samhälleliga behoven.

Men innebär denna medvetna reglering att ett centralt organ planerar och styr hela ekonomin? Ja, i någon mån tror jag att det är nödvändigt. Förutsatt att det sker demokratiskt. Men det fungerar inte om inte profitmotivet har ersatts av en kultur där man spontant alltid tar hänsyn till samhällsintresset i första hand.

Hur uppstår en sådan kultur? Det går naturligtvis inte på en gång, utan kommer antagligen att ta en mycket lång tid, flera generationer antagligen. Marx förutsåg också en övergångsperiod under vilken den "borgerliga rätten" skulle mista sin ställning för att kommunismens "högre stadium" skulle kunna uppnås.

Det som kan göra en optimistisk om detta framtidsscenario är att människan enligt de senaste neurologiska rönen, i grund och botten inte är den fullblodsegoist som nyliberalerna påstår, utan just så social som den socialistiska ekonomin kräver för att fungera.

Mao var inne på sådana här idéer. Men de masskampanjer som han tog initiativet till under kulturrevolutionen var uppenbarligen inte tillräckliga för att ändra inställningen hos kineserna. Och för att snabbt "modernisera" ett land, kan kapitalism säkert fungera bättre i ett underutvecklat land som Kina. Det var ändå det som var kapitalismens historiska uppgift, medan vi i mogna kapitalistiska länder har en annan uppgift att lösa.

Som inspiration kan man  ha hur internet fungerar. Det finns några centrala organ, som är helt nödvändiga, men i huvudsak är nätet inte centralstyrt, utan styrningen, "planeringen", sker ju extremt decentraliserat. Det fanns faktiskt ett numera bortglömt, toppstyrt alternativ som aldrig slog igenom.

7 kommentarer:

  1. Sitter just och bläddrar i Friedrich Engels' "Utkast till en kritik av nationalekonomin" från årsskiftet 1843-44. Där nämner han i förbigående principerna för en planhushållning efter folks behov. Som handelsutbildad bör han ha förstått ungefär hur det borde fungera. Tar man hans tankar och lägger till moderna datasystem som täcker hela produktions- och konsumtionskedjan så har man väl den tekniska basen för planhushållning.

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Följande citat skulle kunna vara direkt riktad mot "marknadssocialister":
    "Sålunda är exempelvis handelns första grundsats förtegenheten, hemlighållandet av allt som skulle kunna nedsätta värdet på den ifrågavarande artikeln. Konsekvensen härav: det är inom handeln tillåtet att dra nytta av okunnigheten, av motpartens förtroende och detta i största möjliga utsträckning, likaså att tillskriva sin vara lovvärda egenskaper som den inte besitter. Med ett ord, handeln är det legala bedrägeriet. "

    SvaraRadera
  3. Med ett finare ord kallas det "informationsassymetri" när den ena vet men inte den andra i en transaktion. Det är den assymetrin som rensas bort i de enklare modellerna för perfekt konkurrens, och därmed blir processerna som skapar och ökar ojämlik fördelning av resurser obegriplig för neoklassiker. Marx skrev också att i det borgerliga samhället förutsätts alla ha encyclopedisk varukännedom - vilket man som sagt inte har.

    SvaraRadera
  4. "Informationsasymmetri" kommer vi väl aldrig ifrån, vilken sorts ekonomi vi än har. Men den behöver inte ställa till någon större skada om parterna i en transaktion har gemensamma intressen.

    Engels skrift handlar ju om privategendomens fördärvlighet. Och "handel" i vanlig mening förutsätter privategendom - även handel mellan kollektivt ägda företag.

    Transaktioner mellan folkägda organisationer, där man byter produkter med varandra, har ett annat syfte än "handel" i vanlig mening. Vilket inte förhindrar korruption i olika former. Det är här som en ny samhällsmoral blir nödvändig - en allomfattande kontroll är inget alternativ.

    I "Red Plenty" åskådliggörs moralens betydelse i en diskussion mellan Kosygin och en reformekonom som argumenterar för ett system med "rationella priser". Reformekonomens nya system förutsätter nämligen, att företagen levererar korrekt information. Och på den punkten spricker det, enligt de konservativa
    byråkraterna, som med viss rätt misstror människors ärlighet.

    SvaraRadera
  5. Icke gemensamma intressen - där har vi kärnpunkten. Privatintressenas uppkomst kan betraktas som syndafallet. "Skall väl jag taga vara på min broder" utbrast Kain sedan han slagit ihäl Abel i en typisk strid mellan nomad- och bondeintressen (som ju provocerats fram av Gud själv, om man ser till vad som påstods ha hänt före mordet).

    SvaraRadera
  6. Ett "litet" problem är vem som ska försvara allmänintresset i en socialistisk ekonomi. Den sovjetiska modellen där tanken var att statsapparaten skulle göra det, fungerade uppenbarligen inte i längden.

    Austromarxisten Otto Bauer hade en del idéer om hur de stora koncernerna skulle styras efter arbetarnas maktövertagande. I styrorganen borde sitta representanter för de anställda, konsumenterna, kunderna och staten. Något sådant tror jag är nödvändigt som en övergång till den avlägsna framtid då all mer eller mindre automatiskt prioriterar allmänintressena. Samförståndsanda och kompromissvilja kommer då att spela en positiv roll igen.

    Till att börja med kan väl förhandlingar mellan två bolag ytligt sett se ut ungefär som idag. Men det kommer bara skenbart att se ut som "marknadsekonomi", eftersom samarbetets yttersta mål inte längre är att slå ut "samarbetspartnern".

    På lång sikt, när produktion för profit ersatts av produktion för behov, är det väl sannolikt att jättekoncernerna är uppsplittrade, specialiseringen minskat, självförsörjningsgraden ökat m.m. Men det kan man bara spekulera om idag.

    SvaraRadera
  7. Lite svårt att få till en kort reflexion om det här, men om vi säger så här: information flyttas ut i den elektroniska sfären och ligger till grund för beslut som i allt högre grad kan fattas utan mänsklig inblandning bara människor har satt beslutsramarna. Ur den synvinkeln skulle skötandet av en storskalig planekonomi principiellt inte skilja sig så mycket från ett demokratiskt kontrollerat storköp. Någon sorts ideologi kommer att bestämma ramarna, det är givet, men utrymmet för skumma transaktioner pga assymetrisk information kommer att minskas radikalt. Är man inne på McLuhans "media"linje så kommer den här tekniska förändringen, som ju redan pågår, att inverka på vårt sätt att tänka och agera gentemot vår omgivning.

    SvaraRadera