torsdag 17 juli 2014

Foucault 1978 om nyliberalismen

En mycket intressant del i serien av Foucaults föreläsningsserier på Collège de France 1978-79,  har kommit ut på Tankekrafts förlag, "Biopolitikens födelse". Titeln är faktiskt gravt missvisande, då föreläsningarna handlar om nyliberalismens födelseistället för om den för postmodernister älskade och flummiga "moderna biopolitikens" uppkomst.

Tre av de tidigare samlingarna har jag skrivit om på min filosofiblogg, "Michel Foucault och makten""Vansinnets historia under den klassiska epoken" och  "Foucault om den moderna statens uppkomst". Min bedömning av dessa tre verk skulle kunna sammanfattas som "lysande idéhistoria men usel filosofi". "Biopolitikens födelse" kan karakteriseras på samma sätt, men skillnaden är att nyliberalismen som tema ju är ett politiskt mer brännbart och aktuellt ämne.

Föreläsningarna inleds med i min mening ganska förvirrande funderingar om metodologi. Han säger sig avstår från att analysera "Staten" och föredrar istället att undersöka "regerandet". Och det är väl gott och väl att koncentrera sig på en empirisk beskrivning av hur makten utövats, men inte behöver man förkasta begreppet "stat" för den skull? (Efter Hegels "statens idé" kom ju faktiskt Marx "klasstat")

Det gäller att inte ge upp läsningen på en gång utan fortsätta till de konkreta, historiska beskrivningarna av uppkomsten av nyliberalismens två grenar, den amerikanska och framför allt den mycket mindre kända tyska grenen.

Den tyska formen av nyliberalism, "ordoliberalismen" (efter namnet på den tidskrift där den utformades), betraktas nog i allmänhet inte idag som nyliberalism utan misstas för att vara det som den kallade sig själv: "social marknadsekonomi".  Foucault visar att liberalismen ligger just i den skarpa åtskillnaden mellan en "ekonomi" som måste fungera helt fritt från statsingripanden å ena sidan, och "socialpolitik" å den andra sidan. De som inte klarar av att konkurrera på marknaden och blir utsorterade från "ekonomin", måste förhindras gå under, vilket är statens och politikens uppgift.

Samma tanke ligger bakom franska nyliberalers förslag om en "negativ skatt" liksom amerikanen Milton Friedmans om "medborgarlön". Dessa akademiska ideologer är alltså till synes mer "humana" än de socialdarwinister som tyckte att de som inte klarar kampen för tillvaron borde gå under för att inte bidra till det genetiska förfallet. Men är inte dessa ideologiska ekonomer också  mer "progressiva" än dagens förespråkare för "arbetslinjen" och "åtgärds"samhället.

Om de nyliberala ideologerna från 40- till 70-talet  framstår som "humanare" än dagens nyliberala praktiker så kan det kanske bero på att de faktiskt trodde på sina teorier och inte betraktade dem som simpla vapen i klasskampen. På den tiden var det ju keynesianismen som var förhärskande inom nationalekonomin och nyliberalerna sågs som en kufisk sekt (utom i Tyskland?).

Foucault har faktiskt en ansats till en historisk förklaring av den tyska nyliberalismens uppkomst. Den uppstod innan de två tyska staterna bildades efter kriget, under ockupationstiden, som en grund för den framtida staten. Förklaringen är svårförståelig, tycker jag. För den amerikanska nyliberalismens uppkomst har han inget bättre att komma med än den omfattande emigrationen av ekonomer till USA. Men  - Foucaults styrka är som antytts, hans analys av idéernas innehåll, inte av orsakerna till deras uppkomst.

Förvånande nog lyckas Foucault hitta nya infallsvinklar till analysen av Adam Smiths "osynliga hand"! Han betonar det "osynliga" istället för "handen". Men den analysen gäller nog mer de nya, än de gamla liberalerna.  Omöjligheten att genomskåda effekterna av ekonomiska åtgärder får motivera varför Staten absolut inte få lägga sig i.

Foucault ser inte bara likheter mellan den gamla och nya liberalismen. Den nya liberalismen är på sätt och vis mer extrem i sin syn på den kalkylerande, rationella individen. Ett begrepp som avhandlas, och som faktiskt kan sägas ha med "biopolitik" att göra,  är "humankapital" och dess ursprung i neoklassisk ekonomi. Alla är vi  kapitalister, och vårt kapital är vi själva!

Beskrivningen av begreppet "civilsamhälle" är också  intressant. Nyliberalismen människa sprängs itu i oförenliga halvor när hon ska agera både i "ekonomin" och "civilsamhället". (Foucault har hittat begreppets ursprung hos den skotske 1700-talfilosofen Adam Fergusons "An Essay on the History of Civil Society", som med tanke på Foucaults beskrivning tycks vara mycket läsvärd!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar