Det kom en kritisk kommentar från signaturen Westan på inlägget från 31 mars om "Krugman förstår inte pengar och banker?":
"Mycket intressant här ramlar man på en diskussion som rasat på lindelöf.nu men betydligt senare där ni visar er vara väl insatta i grundproblematiken.
Tillhör ni då de så kallade hyperreflekterande, ett ständigt snackande och verbalt orerande utan att någonsin låta sig påverkas reellt, i känslor, ståndpunkt, i handlande.
Stackars människor!"
Jag undrar vad Westan ser som alternativet till reflekterande och "ständigt snackande". Kan det vara den tradition som uppkommit i både socialdemokratiska och kommunistiska partier, att "Partiet har alltid rätt", och att ifrågasättande av partiledningen är illojalt. Vad en sådan kultur lett till, har vi sett.
Visst kan diskussioner urarta i grälsjuka och prestigekamp, men personligen har jag erfarenhet av att det inte behöver vara så, trots mycket skarpa meningsskiljaktigheter.
"Utgå från en önskan om enighet, men inse att fullständig enighet är omöjlig." (Fritt efter Mao Tsetung)
Man kan möjligen beklaga att det då och då dyker upp pladderputtar som Westan.
SvaraRaderaSå du tycker inte att vi behöver ta åt oss... :-)
RaderaNeeeeeeeeeej!
SvaraRaderaEn poäng har han i alla fall: det är numera väldigt mycket bloggande, och ganska lite reellt utmanande konflikter med makthavare.
SvaraRadera