Michael Roberts recension av Paul Krugmans nya bok "End This Depression Now!" utvecklar vidare Roberts´ kritik av den keynesianska ekonomin och av Krugmans analys av den "stora recessionen", som den pågående ekonomiska krisen kallas i USA.
Krugman ställer sig visserligen "bara" uppgiften att komma med lösningar på hur man ska komma ur krisen, med dess gigantiska skadeverkningar, men är ändå tvungen att komma in på orsakerna till den. Det är den bristande efterfrågan som Krugman i keynesiansk anda ser som den stora boven, men den höga privata skuldsättningen ses som "rotorsaken". Folk som måste betala av på sina skulder ökar sannolikt inte sin konsumtion...
Men Krugman är skeptisk till att någon regering kommer att göra de väldiga satsningar, som skulle krävas - med undantag för om det är krigsförberedelser det handlar om. Så det kanske inte bara handlar om att regeringarna är "kolossalt förvirrade"?
Marxisten Roberts analys:
"Marxist economics can explain why. Capitalists only invest more if
it is profitable to do so, not because it might be in the ‘national
interest’. The role of profitability is totally missing in Krugman’s
nicely written book. For him, profit is irrelevant: what matters is
incomes, spending and saving. And yet Marx’s law of profitability best
explains why there will be recurring slumps caused by the tendency for
profitability to fall.
The only way to revive that profitability is through slumps that
destroy the value of accumulated capital, so that profitability
(relative to remaining value) will then rise and allow the process of
accumulation to resume. After a period of a huge buildup of both
tangible and fictitious capital over the last 20 years, capitalism went
into a Great Recession. But, as in the Great Depression, it cannot get
out of this long slump without a massive destruction of dead capital.
World War 2 eventually managed to do that. In the 1880s and 1890s, it
took a series of major slumps before sustained growth resumed. That is
more similar to now. Just more government spending designed to
‘stimulate’ the private sector will not do the trick. Only the
replacement of capitalist accumulation with state-planned investment as
the dominant mode of production would do so. Otherwise, we can expect
another slump down the road, whether Krugman’s policies or those of the
Austerians predominate."
När ska sådana som Krugman börja se sanningen i vitögat?
Det är verkligen märkligt hur långt folk är beredda att gå för att försvara det uppenbart omöjliga, evig tillväxt. Det kravet blir problematiskt. När politiker då för politik för ökad tillväxt, så kan de inte sluta med det, de måste konstant öka åtgärderna för tilväxt. Krugmans recept är inte hållbart, mest ett försök att inte låtsas om elefanten i rummet. Folk kommer inte bli nöjdare av att staten går in och ordnar tillväxt, då det ändå i slutändan blir de som måste betala det hela och därmed finns en ganska naturlig gräns för hur länge man kan syssla med Krugmans konstgjorda andning, en konstgjord andning som ekonomin snabbt blir beroende av och som den inte kan avvänjas ifrån.
SvaraRaderaI slutändan så ersätter Krugman det vanliga penningfödet:
A -> K
med
A -> S -> K
där:
A= arbetare
K= kapital
S= stat
Det löser inte problemet.
Tillväxt, d.v.s ökning av BNP, är nödvändig i vårt ekonomiska system, eftersom det är "tillväxten" av kapital som är motorn i den. Problemet med borgerliga ekonomer är att dom inte förstår vad kapital är, trots att Marx förklarade saken för 150 år sedan. Därav sådana absurda teorier som Keynes att arbetslösheten beror på att rika människor minskar sitt behov av att konsumera och därför ökar sitt sparande!
SvaraRaderaMycket av den ekonomi som dominerar idag är bara ett enda stort ad hoc teoribygge, det är den Marxistiska slutsatsen som skall undvikas. Detta åstadkommer man med ad hoc teori ovanpå ad hoc teori, när man diskuterar frågan med ekonomer så är det som att prata med en bunt slagrute-fantaster, varje misslyckande har sin förklaring, varje orimlighet kan viftas bort.
RaderaINGET står över termodynamik, inte ens ekonomi, brukar jag säga till dem.