söndag 20 mars 2011

Medborgarlön och nyliberalism

Medborgarlön är en reform, som förespråkats av personer från hela den politiska skalan, från kommunisten Antonio Negri till högerekonomen Milton Friedman. Värderingen av denna reform tycks bero helt på hur den passar in i ens politiska dagordning i övrigt.

Att medborgarlön mycket väl kan fungera ihop även med en nyliberal politik framgår av följande citat om medborgarlönen, som finns i Alaska: 'In the United States, Alaska and Wyoming pay their residents a “citizens’ dividend” out of their resource rent receipts. Alaska’s Senators Stevens and Murkowski, as well as its Governor Sarah Palin, did not believe that it is proper for government to upgrade, educate and provide the population with social services. So Alaska has used its oil revenue to pay each resident a few thousand dollars – and to abolish property taxes. This policy leaves Alaska among the lowest-ranking states in terms of literacy, education, support for the arts and technology, while avoiding progressive taxation.' (Citatet har jag hittat i "Teckentydarens" blogg och kommer från en artikel av Michael Hudson,  som förresten hårt kritiserar Norges kortsiktiga oljepolitik.)

28 kommentarer:

  1. Detta verkar dimmigt för mig, men jag antar att om man delar ut småskvättar av pengar till mängder av människor kommer det att leda till suboptimeringar för folket men å andra sidan övervinster för stora säljare som handlar med folk som inte kan använda storköpsrabatter. Det är billigare att bygga skolor och sjukhus kollektivt än att var och en skall bygga sin egen skola eller sjukhus. Ganska elementärt, men offentlig ekonomi är väl inte ett prioriterat ämne i vissa delstater i USA.

    Jag antar att "medborgarlön" är ett stötande uttryck för många. Men antag att man i stället sänker åldern för att ta ut full pension, och att man skapar en flora av olika trevliga bidrag för folk som kör trevliga saker kanske det går att få igenom?

    SvaraRadera
  2. Ett annat ord för samma sak är ju "basinkomst". Det kanske är mindre stötande...

    Det är en intressant reform, eftersom den tycks strida mot kapitalismens grunder: varför sälja sin arbetskraft om man har sin försörjning garanterad? Anhängare av "arbetslinjen" är naturligtvis emot medborgarlön. I dagens politiska klimat i Sverige verkar kravet vara stendött, men i andra länder diskuteras det mer. Begreppet "reciprocitet" används för att diskutera om det är "rimligt" att ge pengar till någon utan krav på motprestation.

    Ett "borgerligt" argument för medborgarlön är att säga ungefär att "vi lever i ett tvåtredjedelssamhälle, så vi får acceptera att den tredjedel som är dömd till arbetslöshet, måste för att överleva, försörjas av staten". Gissningsvis var det så Milton Friedman resonerade.

    Ur ett marxistiskt perspektiv skulle man kunna se medborgarlönen som en kommunistisk försmak under socialismen på vägen till det fulländade kommunistiska samhället där allt i princip är gratis (därför att människan lärt sig att arbetet är ett livsbehov och allt som behövs är tillgänglig). Men medborgarlön under kapitalismen? Då är det nog risk för att det blir något i stil med eländet i Sarah Palins Alaska...

    Karl Polanyi skriver mycket i "Den stora omdaningen" om ett experiment som gjordes med medborgarlön i England vid tiden för franska revolutionen, då de härskande var rädda för revolution också där. Följderna var förskräckande: de fattiga sjönk ner i fullständigt elände, då arbetsgivarna inte tyckte de hade anledning att betala en mer än minimilön åt någon. Den samhälleliga situationen i början av 1800-talet var förstås annorlunda jämfört med idag, så det går inte att dra för långtgående slutsatser. Men man kan väl konstatera att man kanske ska vara beredd på oväntade följder av experiment av detta slag.

    Jag lutar nog som du åt att reformkraven i dagens läge bör vara av mer traditionellt slag. Handla om saker som arbetstid, nivåer för arbetslöshetsunderstöd, löner och pensioner.

    SvaraRadera
  3. Jag glömde ett vanligt argument för medborgarlön: den enorma administrativa besparing det innebär att ersätta de olika system som finns för arbetslöshetsunderstöd, sjukförsäkringar, pensioner, "försörjningsstöd", m.m. med ett enda system utan behovsprövning. Det stämmer förstås att man skulle kunna spara massor med pengar genom denna reform. Men i ett kapitalistiskt samhälle är det viktigare att upprätthålla en lagom nivå på arbetslösheten, så att lönerna hålls nere och tillgången på arbetskraft säkras under "högkonjunkturerna".

    SvaraRadera
  4. Har du sett Modern Monetary Theory? Där finns uppenbara kopplingar till det här, med en garanterad inkomst som går att leva på, och att det offentliga garanterar alla jobb. Det blir en extra stötdämpare vid dåliga tider. När det blir goda tider får företagen helt enkelt betala marknadsmässiga löner för att få över folk från den där poolen av människor som går på garantiinkomst. Eller om vi säger "basinkomst" som du föreslår?

    De administrativa besparingar man kunde göra genom att förenkla en massa system verkar medföra att ytterligare en massa människor skulle få behov av denna basinkomst.

    SvaraRadera
  5. Har du någon länk?

    Vad jag hittade efter lite googling, var att "MMT" verkar vara någon sorts blandning av Keynes' och Milton Friedmans idéer om att centralbanken bör prångla ut "lagom mängd" pengar för att hålla sysselsättningen uppe. Det är väl det Federal Reserve har hållit på med, men det har ju uppenbarligen inte fungerat.

    Det som du beskrev lät mer som någon sorts "marknadssocialism", ett ganska instabilt system...

    SvaraRadera
  6. Länk? Du kan läsa ohyggligt många och ohyggligt långa bloggposter av den australiensiske nationalekonomen Bill Mitchell http://bilbo.economicoutlook.net/blog/, där ger han kommentarer till aktuella ekonomiska händelser och förklarar någon gång att med MMT borde man kunna lösa dem bättre.

    En sak bör tilläggas: MMT kan tillämpas av stater som ger ut egna pengar. Det betyder att Sverige kan göra det, men inte Grekland.

    SvaraRadera
  7. Sam Williams har en hel del intressant kritik på sin blogg av både Keynes och Friedmans idéer om "fiat pengar" (pappers- och numera även elektroniska pengar utan täckning i guld eller silver) och generellt om deras metoder att lösa kapitalismens problem. Jag gissar att denna kritik även drabbar MMT.

    Vad hjälper det om staten "trycker" extra mycket pengar, om det inte finns lönsamma investeringar i den s.k. reala ekonomin? (Ok, det "hjälper" kanske finanssektorn att lägga beslag på extra pengar för spekulation...)

    För att mervärdeproduktionen ska kunna fortgå, måste mervärdet både produceras och "realiseras", enligt Marx. Keynes försökte lösa det andra problemet med "realiseringen", genom att föreslå politik för att hålla efterfrågan uppe. Men kapitalister producerar ju inte för att primärt tillfredsställa efterfrågan, bara när profitkvoten förväntas vara tillräckligt stor. Det visste i och för sig Keynes. Därav hans förslag att lösa mervärdeproduktionen genom att sänka reallönerna med hjälp av inflation istället för nominella sänkningar av lönen.

    Keynesianen Krugman vill förvisso få ner arbetslösheten, men som den borgerliga ekonom han är, bara till en lagom nivå, där kapitalismen fortsätter att "fungera" hjälpligt.

    Keynesianismen är en perifer företeelse bland beslutsfattare idag, tycks det som. Men i vänstern lever den kvar i form av krav på statliga investeringar i "grön ekonomi" och sådant. Men jag är böjd att tro att Williams har rätt i att det handlar om gamla illusioner i nya förpackningar.

    SvaraRadera
  8. Billy är oerhört kritisk mot rådande nationalekonomin, med rätta förstås. Alla böcker i nationalekonomi borde brännas på bål...

    Men finns det några marxistiska ekonomer, som förstår vad kapitalism är för något, men som är lika kunniga som han i hur ekonomin fungerar idag? Men inte lika blåögt keynesianska i sina alternativ som han: "The central bank can set whatever interest rate it likes and expansionary fiscal policy will still add to net spending (and vice versa). A sovereign government, in charge of its own fiscal policy can always increase employment if there is idle labour – always!."

    Det där lät lika trovärdigt som när Keynes fantiserade om att avskaffa konjunkturcykeln genom att föreslå att centralbanken sänker räntan istället för att höja den under högkonjunkturen.

    SvaraRadera
  9. Några kommentarer: jag vet inte om det finns några bra marxistiska ekonomer att hänvisa till, men det kan bero av att sådana av naturliga skäl inte släpps fram så mycket (och/eller att jag har dåligt reda på mig).

    Angående att skapa pengar och förhållandet till "den reala ekonomin" så kan det vara så att det finns en massa uppgifter i samhället som ur kapitalistisk synpunkt inte är lönsamma. Men om staten i stället för bankerna skapar stora konton (pengar behöver man ju inte trycka i någon större utsträckning) kan man använda dessa till alla möjliga sorters jobb. Därmed skulle man se till att det inte blir besvärande fall i efterfrågan när lågkonjunkturer utbryter.

    Men detta är naturligtvis ett putsande inom ramen för existerande system, fast man kan röra sig närmare systemgränserna om åtgärderna vidtas på "rätt" sätt. Om man oskadliggör den reservarmé av arbetslösa som kapitalet vill ha genom att låta den utföra samhällsnyttiga arbeten kommer naturligtvis kapitalet att protestera. Det får ju en sämre förhandlingsposition. Svaret på det kan ju vara att expropriera kapitalet med hänvisning till att det är samhällsskadligt. Kapitalet skall tjäna folket, inte tvärtom.

    Jag tror att det skulle få rätt stora politiska följdverkningar ifall de synpunkter som Mitchell m.fl. för ut skulle bli allmänt spridda och accepterade av större grupper. De verkar ju inte särskilt svåra att beskriva, förklara och försvara.

    SvaraRadera
  10. De olika borgerliga ekonomiska skolornas strider med varandra är det inte fel att bekanta sig med. Som exempelvis Bill Mitchells kritik av nyliberalerna. Men jag tror man ska akta sig för att börja tro på vad dessa ekonomer är för. Modern Monetary Theory är en genuint borgerlig teori, som i likhet med keynesianismen förkunnar att regeringarn på ett enkelt sätt kan fixa kapitalismens problem med arbetslösheten.

    För att se vilka svagheter det finns i t.ex. MMT, kan det alltså vara bra att kolla vad deras motståndare bland nyliberaler, "österrikare", m.m. kritiserar dem för.

    Vad jag sett hittills på Billys blogg så riktar dom in sig riskerna för hyperinflation i ett land som tillämpar MMT (bl.a "fiat pengar",d.v.s pengar utan täckning, flytande växelkurser, en mycket "aktiv" centralbank). På nyliberalernas fråga exakt när sedelpressarna ska sluta gå, så har Mitchell inga konkreta svar. "När arbetslösheten sjunkit till noll" är knappast ett tillfredsställande svar: den försvinner ju aldrig helt i ett kapitalistiskt samhälle! Det är egentligen rätt skrämmande att det inte verkar finnas några bra idéer överhuvudtaget bland nationalekonomer om orsakerna till hyperinflation, mer än att "för mycket" pengar skapats av staten. Hyperinflation är trots allt något som förekommit många fler gånger än i Tyskland på 20-talet.

    De "österrikiska" ekonomerna, Mises m.fl., är lite av en motpol till MMT. För dem är pengar utan täckning en styggelse. Liksom centralbanker och bankernas rätt att skapa det som Marx kallade kreditpengar ("fractional reserve system"). Österrikarna har rätt i att sådana saker destabiliserar systemet, och förvärrar kriserna. (Men enligt marxister förvärrar de dem bara, orsakar dem inte.)

    Sen en detalj, MMT talar inte om att trycka pengar. Men att elektroniskt skapa konton på en bank är bara ett modernare sätt att "låta sedelpressarna gå".

    Troligen har väl keynesianerna i motsats till många nyliberaler, rätt i att det inte finns en omedelbar fara för hyperinflation i USA. Krugman motiverar ju det med att stora delar av världen befinner sig i en "liquidity trap". Men hans botemedel är att "the Fed" borde "prata upp" inflationen. Och då kan det bli farligt.

    Vänstern borde nog inte göra sig medansvarig till staternas krispolitik genom att ställa sig bakom några borgerliga teorier.

    SvaraRadera
  11. Kastade en blick på Krugman. Om man antar att den offentligas roll i det här bara är att "trycka sedlar" kommer det givetvis att kunna bli problem. Har för mig att Mitchell någonstans gjort en reservation för att det kan gå illa om man rör till det för sig. Att skapa likvida medel för att sätta folk i arbete är bara en del av det här konceptet (i alla fall enligt min tolkning). Man kan använda folk + övriga resurser upp till kapacitetstaket utan att det behöver innebära svårigheter. Teorin om BNP-gapet som var populär åtminstone för några år sedan tror jag handlade delvis om det. Och med demokratisk kontroll över hela processen kan man dels sätta fart på misskötta resurser, dels se till att inte likvida medel i för stor utsträckning flyter iväg till grupper som redan är mer än väl försedda med pengar.

    SvaraRadera
  12. En viktig fråga är då om keynesiansk politik överhuvudtaget fungerar för att uppnå full sysselsättning. Och om den någonsin "fungerat". Sam Williams (länk till höger) anser att den långvariga efterkrigsboomen inte berodde på politiken, utan går att förstå utifrån hur konjunkturcykeln fungerar ihop med krig, guldproduktion m.m. Det är inga lätta frågor att ta ställning till. Fast jag tror ändå inte att USA och Europa övergav keynesianismen bara för att kapitalisterna plötsligt blev elakare kring 1975.

    Keynesianer anser ju att arbetslösheten beror på bristande efterfrågan. Varför brukar de då inte rekommendera att lönarbetarna strejkar för kraftigt höjda löner? Kanske för att det då inte går att låtsas som om vi hade ett samhälle, där man i demokratisk ordning beslutar sig för en politik som gynnar "oss alla". Som att att trolla fram efterfrågan genom att staten snyter pengar ur tomma luften...

    Det kan se ut som en teknisk, opolitisk lösning att låta sedelpressarna gå, så länge det är "ofarligt". Men kapitalet låter sig knappast luras, om det skulle missgynna dem. Medan folket har svårare genomskåda effekterna av det som Riksbanken sysslar med.

    SvaraRadera
  13. Mitchell har svarat på Krugmans kritik. Det verkar vara mycket känslor i denna inomkeynesianska strid. Tankarna går osökt till hätska strider mellan olika vänstergrupper på 70-talet, som egentligen stod varandra väldigt nära...

    SvaraRadera
  14. Jag såg några andra svar nu på morgonen: På New Economic Perspectives http://neweconomicperspectives.blogspot.com/2011/03/modern-monetary-theory-and-mr-paul.html och hos Naked Capitalism http://www.nakedcapitalism.com/2011/03/scott-fulwiler-paul-krugman%e2%80%94the-conscience-of-a-neo-liberal.html. Har inte tittat djupare på dem, men kanske är det så att the shit har träffat the fläkt nu, och att insikten om MMT:s existens nu sprids över världen tack vare Krugman? Jag tror inte MMT är allena saliggörande men kommer de här tankarna ut så kan de ge insikten om att "en annan värld är möjlig".

    SvaraRadera
  15. Kommentarerna är ofta intressantare än själva inläggen. Så också med kommentarerna till dina länkar.

    Ett par exempel:

    "There is nothing in MMT that is anti-free trade, anti-growth, anti-free markets, or anti-business."(Min kursivering)

    Och:

    My concern is that I don’t see how MMT fits into our present situation of kleptocracy, wealth inequality, and class warfare. For MMT to work for the good of the many, there must be some minimal level of good intentions by those who run the financial system. A fact not in evidence."

    SvaraRadera
  16. Haha, avslöja kapitalismens MMT-mullvadar i den progressiva rörelsen! Fast varken Krugman eller MMT-arna vill ju inte göra så mycket mer än putsa bort skamfläckarna från nuvarande system vad jag förstår. Frågan är om deras teorier ändå går att använda i någon grad, eftersom putsandet ju kan sluta i att hela bygget ramlar eftersom det i sig kan ses som en stor skamfläck och samhällsfara. Kanske det är där våra uppfattningar går isär?

    SvaraRadera
  17. Jo, jag tror nog att dessa teorier kan användas "i någon grad". Dom här herrarna vet onekligen mycket om hur penningväsende, banker, obligationer o.s.v.fungerar, så det finns det ju en del att lära av dem, tekniskt. Kanske går det också att "låna" vissa "dagskrav" ur MMT:s politiska program, som jobbgaranti.

    Keynesianerna av olika schatteringar, men även andra borgerliga skolor, tror - eller låtsas tro - att pengar bara är ett tekniskt medel och att ekonomi egentligen handlar om de "reala resurserna". Men då har de ju inte fattat ABC, att kapitalismens drivkraft handlar om att föröka pengar, inte produkter.

    Om det vore så att Keynes hade rätt, så borde vänstern kräva keynesiansk politik, och inte socialism. Där har Sam Williams rätt.

    Under läsningen av MMT-anhängarna får jag ibland intrycket av att de tror av redan lever i ett socialistiskt system, som definitionsmässigt fungerar utan pengar. Kanske teorierna kan användas strax efter revolutionen...

    SvaraRadera
  18. Mitchell säger sig vara liberal. Han är inte heller Keynesian och absolut inte de senare tidens vad de nu kallar sig, ramlade helt plötsligt ur hjärnan.

    Enligt Mitchell går det för centralbanken att styra både den långa och korta räntan i hur man styr upp det hela. Han säger att även centralbankschefer medger detta men de tycker det här med den långa räntan är ett bra sätt att disciplinera demokratin, vilket förstås är själva grundsyftet med de sk självständiga centralbankerna.

    MMTarna lovar inget utopi de menar att med känd kunskap om hur det faktiskt fungerar i det moderna penningsystemet så bör det hela kunna fungera bättre och i folkflertalets intresse, folkets välfärd bör vara politikens mål och mening inte att uppfylla artificiella teorier utan verklighetsförankring.

    Som en som kommenterade en nyliberal invändning:

    “Ricardian Equivalence, Say’s law, Loanable-funds, money multipliers, exogenously determined money supplys…and so on.

    How the hell is that not telling lies ?”

    Mitchell är inte speciellt tillgänglig i sitt sätt att framföra sin sak, kommunikation är inte hans starka sida. Men han gör ett förtjänstfullt jobb i att slå hål på de teorifundament som ligger till grund för den ekonomiska politik vi har i dag. De ovannämnda framstår när han angriper dem som en tunn soppa.

    SvaraRadera
  19. Mitchell säger sig vara liberal. Han är inte heller Keynesian och absolut inte de senare tidens vad de nu kallar sig, ramlade helt plötsligt ur hjärnan.

    Enligt Mitchell går det för centralbanken att styra både den långa och korta räntan i hur man styr upp det hela. Han säger att även centralbankschefer medger detta men de tycker det här med den långa räntan är ett bra sätt att disciplinera demokratin, vilket förstås är själva grundsyftet med de sk självständiga centralbankerna.

    MMTarna lovar inget utopi de menar att med känd kunskap om hur det faktiskt fungerar i det moderna penningsystemet så bör det hela kunna fungera bättre och i folkflertalets intresse, folkets välfärd bör vara politikens mål och mening inte att uppfylla artificiella teorier utan verklighetsförankring.

    Som en som kommenterade en nyliberal invänding:

    “Ricardian Equivalence, Say’s law, Loanable-funds, money multipliers, exogenously determined money supplys…and so on.

    How the hell is that not telling lies ?”

    Mitchell är inte speciellt tillgänglig i sitt sätt att framföra sin sak, kommunikation är inte hans starka sida. Men han gör ett förtjänstfullt jobb i att slå hål på de teorifundament som ligger till grund för den ekonomiska politik vi har i dag. De ovannämnda framstår när han angriper dem som en tunn soppa.

    SvaraRadera
  20. "... folkets välfärd bör vara politikens mål och mening...".

    Problemet är väl att den reella makten inte ligger i parlamenten. Men Mitchells, Krugmans, med fleras kampanjer kan väl ha det goda med sig att fler och fler inser att det är så. Fast jag tycker ju att det vore bra om några av dessa kritiska ekonomer kunde utgå från marxistisk ekonomi istället. MMT har sina rötter i 1700-talet, så marxismen är dessutom "modernare"...

    SvaraRadera
  21. MMT är i stort sk state theory of money. I den nyliberala historieskrivningen uppstod pengar spontant när marknaden insåg att de var mer praktiskt, i MMT historien är pengar något som skapades och kontrollerats av staten eller förmodligen tempeln som var någon typ av centralmakt. Sumererna eller vem det nu var. Det var även här som skuldavskrivning typ jubelår infördes för att nollställa läget när skulderna blivit ohanterliga, förstås lättare om alla skulderna var till staten/templet. Kineserna var också ganska tidigt ute med papperspengar och sk marknadsingrepp typ centralbank som justerade penningmängden. De europeiska furstarna var inte lika avancerade och förstod vilken makt detta innebar att ha full kontroll över betalningsmedlen.

    För att sprida dessa pengar köper staten av varor och tjänster av medborgarna och för att dessa ska ta emot pengarna har man skatter och tributer till staten som bara kan betalas med statens pengar.

    MMT förespråkarna säger förstås inte att det bara är att trycka pengar.

    Keynes har förstås inte övergivits av någon, man har nu ”framgångsrikt” bedrivit sk NAIRU politik här och i andra länder, arbteslösheten har hållits uppe och arbetstagarna fått veta sin plats och vara mjuka i ryggen när det är ont om arbete. Detta har ju inte skett p.g.a. någon mystisk naturkraft utan medvetet gjorts genom den ekonomiska politiken. Det ”skylls” på av politiker och regeringar på centralbankerna men denna politik har också parats med stram finanspolitik som förmodligen är en långt viktigare orsak till att man lyckats hålla uppe arbetslösheten. Alltså Keynes insikter om efterfrågans betydelse för ekonomin och att makroekonomi inte är adderad mikroekonomi som man spelar på. Mitchell brukar påpeka att Marx och inte Keynes var först med att inse detta.

    SvaraRadera
  22. Det är en intressant historisk fråga du tar upp, om pengarnas uppkomst. Varupengar som boskap, guld, o.s.v. har ändå sedan historiens gryning funnits parallellt med statliga "papperspengar".

    Pengarnas roll idag är en fråga för sig. Marx uppfattning om pengarna i Kapitalet handlar i första hand om deras roll i ett kapitalistiskt system. De är en "materiell abstraktion", bytesvärdets generella form, som "kan bäras i fickan".

    Fiatpengar, papperspengar utan täckning, strider därför mot kapitalismens "idé", vilket de österrikarna ekonomerna har insett. Keynes och Mitchell, akademiker upphöjda över den smutsiga verkligheten, har missuppfattat denna idé, som är att föröka pengar i all oändlighet. De missuppfattar därmed också statens uppgift, att slå vakt om denna ackumulation, inte att tjäna folkets behov.

    Fiatpengarnas förespråkare tycks bara se vissa av pengarnas funktioner, som bytes- och betalningsmedel. Men kapitalismen behöver också en "värdemätare". Guld fungerar utmärkt, eftersom det har ett inneboende värde - det kostar att bryta det.

    Av regeringen utgivna papperspengar, eller elektroniskt ändrade siffror på bankkonton, fungerar rimligen sämre ur denna synvinkel. Inflation genom penningvärdesförsämring uppstår naturligt som ett ytterligare gissel vid sidan om en återkommande arbetslöshet. Sedan kan man förstås som Mitchell och Krugman skälla och gapa om att politikerna inte förstått deras teorier.

    SvaraRadera
  23. Jag läste en artikel av Marx från 1850-talet där han (om jag minns rätt) hade synpunkten att varken penning- eller finanspolitik var effektiva, i bästa fall var de inte skadliga. Tror det handlade om Bank of England och/eller ekonomiska problem i Österrike.

    Undrar om det kan räknas som förfall till reformism när jag i viss mån puffar för MMT? Det vore väl hemskt!?

    SvaraRadera
  24. "Förfall till reformism" - det låter ju som en synd... Då gäller det att hitta en präst att bikta sig för!

    Det som kallats självkritik i den kommunistiska rörelsen har ju ibland förfallit till något som liknat syndabekännelse.

    Annars är det nog ofta svårt att dra gränsen mellan kamp för reformer och reformism. Det är förresten något som ofta diskuteras på Kazama.

    SvaraRadera
  25. Jag tänkte skriva "revisionism" först, men sedan tänkte jag att det vet väl ingen människa vad det är numera. Blev mycket förvånad när jag såg svenska maoister nyligen skälla Vänsterpartiet för att vara revisionister, för V är ju inte ens reformister längre vad det verkar.

    Men frågan som vi rör oss runt kanske kan formuleras som: Finns det en punkt där reformerna antingen måste avbrytas, eller drivs vidare och därmed slår över i revolution? Jag kanske har fel, men jag tycker att reformismen är död i Europa, och om man ändå börjar driva reformer igen (kanske motiverade av MMT) kommer de att slå i ett kapitalistiskt system som är så skakigt att det verkligen kan falla ihop. Det blir alltså ett läge där tidigare socialliberala halvmesyrer inte fungerar längre, utan en nyorganisering av samhället blir enda hållbara alternativet (till bottenlöst förfall).

    SvaraRadera
  26. "Revisionism" är ett ord som onekligen känns dött. Inte bara för att det inte används utan för att det är ju något positivt att revidera det som inte längre gäller. Ordets klang av skällsord döljer, misstänker jag, att vänstern av lättja övertog Bernsteins m.fl.:s egen beteckning på sig själva. Jämför den idiotiska benämningen "antiglobaliseringsrörelse" som Attac accepterade som karakteristik på sig själva. Det finns en makt i orden, och ordet "revisionism" har nog bidragit till en ängslig oförmåga att analysera nya företeelser inom vänstern.

    Felet med MMT är, tycker jag, att de i likhet med österrikarna, som är deras omvända spegelbild, tror att det går att fixa kapitalismen, så att den fungerar. Samtidigt är förstås MMT:s och Krugmans kritik av nedskärningspolitiken idag i väst progressiv och bör stödjas. Utan att för den skull stödja deras teorier, som ju faktiskt säger att kapitalismen är ett i grunden sunt system. Det här är en balansgång.

    Socialdemokratins styrka fram till 1980 var att de hade ett alternativ till socialismen, nämligen keynesianismen, förvillande lik MMT, som tycktes fungera bra. Det var "reformism" i betydelsen en ideologi som är mot systemskifte. När keynesianismen slutade "fungera", genom ändringar i den globala ekonomin, så hoppade socialdemokraterna över till den nya rådande ekonomiska teorin, "nyliberalismen". Men idén är fortfarande att göra det bästa möjliga inom kapitalismens ramar, fast nu handlar det om att skära ner en aning mindre än "borgarna". Men självförtroendet är borta. Skiljelinjerna suddiga. De "provisoriska utopierna" lyser med sin frånvaro.

    Problemet som jag ser det, är att "de systemkritiska rörelserna" som Wallerstein kallar det, måste kräva reformer, eller idag snarare kämpa mot nedskärningar av "välfärdsstaten", utan att för den skull "ta ansvar för" att systemet fungerar. Vänsterpartiet t.ex. har för länge sen korsat den här skiljelinjen.

    Men om man kombinerar en ständig försvarskamp med en "utopisk" vision om en avlägsen framtid, så tröttnar de aktiva i längden.

    Man skulle ju kunna säga att Lösningen är "socialism nu", inte "gröna kapitalinvesteringar" eller något sådant. Fast det är väl det här de små vänstergrupperna redan.) Och då uppstår förstås de klassiska frågorna om den vägen dit och hur socialismen ska fungera. Det gäller "bara" att konkretisera det här.

    På Kazama drivs en linje av Mike Ely, som går ut på att slutmålet måste prägla arbetet idag. Han är kritisk mot traditionen att skilja vägen och slutmålet åt. Att socialismen är något man bara "pratar om" vid sidan om den dagliga kampen.

    SvaraRadera
  27. Grön kapitalism kan nog betraktas som ett stickspår som inte leder framåt. Kanske parollen "vi betalar inte för er kris" är bättre, för den ställer verkligen maktförhållandena på sin spets. Varför skall småfolk betala för kriser som en arrogant elit drivit fram? Om folk verkligen lyckas driva igenom linjen "vi betalar inte" blir det svårt för överklassen att hänga sig kvar som överklass. Man kan komma in i ett läge som Lenin beskrev som att den ena klassen vill inte, och den andra kan inte ha det på det gamla sättet. Och i den motsättningen så kommer det att smälla ordentligt!

    SvaraRadera