lördag 7 augusti 2010

Michael Alberts "deltagarekonomi"

Michael Albert har en intressant kritik av David Schweickarts "marknadssocialism", som presenterades i förra inlägget. Det finns flera videor på youtube där Alberts eget alternativ förklaras, bl. a. denna. Den ekonomiska modellen kallas "participatory economics", eller förkortat "Parecon".

Albert har tagit fasta på erfarenheter från kooperativa fabriker, t.ex. i Argentina, där förhållandena efter en tid glidit tillbaka till relationer mellan de arbetande, som mer och mer liknar förhållandena i kapitalistiska företag. Kort sagt till relationer mellan de som "bara jobbar" och de som tänker, planerar och utvecklas i arbetet. Det brukar bli 80 % som tillhör den förra gruppen, och 20 % den senare. Albert menar att det var samma mekanismer som verkade i den sovjetiska planekonomin.

För att motverka en sådan återgång till ett hierarkiskt, klassuppdelat system, krävs att alla deltar i styrandet av företaget. Men om kooperativen måste konkurrera med privatkapitalistiska företag på marknaden, kan de ändå tvingas att avstå från att genomföra sina idéer, för att helt enkelt inte konkurreras ut. Detta påminner om traditionell marxistisk syn enligt vilken marknadsekonomier obönhörligen alstrar kaptitalism. Alberts alternativ till marknaden är en inte central planering utan en  decentraliserad "deltagande planering".

En intressant idé hos Albert är hans uppfattning av vad demokrati är. Det handlar varken om att 51% bestämmer, eller om enhälliga beslut, utan om att de som berörs av ett beslut ska delta i beslutsfattandet. Ingen annan har att göra med färgen på mina strumpor, men vad som ska produceras av företaget berör alla som arbetar där.


Kanske är olikheterna mellan Alberts "Parecon" och Schweickarts "ekonomiska demokrati" delvis skenbara. Begreppet "marknad" omfattar ju både torghandeln på Hötorget, och ICA:s hårda prisförhandlingar med sina underleverantörer.  "Deltagande planering" skulle kanske kunna ses som  ytterligare en form av marknadsmekanism, där kooperativen förhandlar om villkoren för relationerna sinsemellan. Och samtidigt därigenom som en variant av medveten planering av ekonomin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar