Sam Williams blogg om kristeorier har börjat mer och mer analysera även politik ur en strikt marxistisk utgångsvinkel. Denna artikel tar upp en fråga som är viktig vid bedömningen av t.ex. Ukrainakrisen: är länder som Ryssland och Kina imperialistiska stater, och "lika goda kålsupare" som supermakten USA?
Kan man alltså stödja Putin mot Obama, eller måste man ta avstånd från båda? Olika vänsterriktningar har hamnat i olika positioner i denna fråga. Delvis härrör väl motsättningarna ur den gamla tvistefrågan om i hur stor utsträckningen vänstern ska vara "realistisk" och "pragmatisk" och därför ta ställning i strider mellan dem som egentligen är ens fiender. "Utopisterna" som aldrig vill blanda sig i dagspolitiken riskerar förstås att med tiden helt marginaliseras.
Men det finns en annan aspekt som är viktig för marxister, och det är bedömningen av ekonomin i BRICS-länderna, i första hand Ryssland och Kina. Den moderna imperialistiska politiken, kampen om inflytelsefärer för investeringar och marknader, uppstod nämligen när finanskapitalet blivit dominerande kring förra sekelskiftet.
Sam Williams lägger fram fakta i artikeln som perkar på att i både Ryssland och Kina är det fortfarande det industriella kapitalet som dominerar. Så gott som alla storbanker finns t.ex. i Väst. Det råvaruexporterande Ryssland kan till och med snarare betraktas som ett tredjevärldenland.
Om Sam Williams har rätt, så borde väl de stora konflikterna idag, liksom inför första världskriget, utkämpas mellan USA, EU och Japan? Och inte mellan "Väst" och Ryssland, som i Ukrainakriget. Det finns ju också bedömare som menar att det är just det som sker! USA:s politik i Ukraina är inte riktad mot Ryssland utan snarare går den ut på att behålla dominansen över Europa. Skulle USA lyckas med att provocera Ryssland att stänga gaskranarna, så är det USA:s imperialistiska konkurrent EU som får lida.
Men slår USA ut en konkurrent på världsmarknaden, så förlorar man ju samtidigt en marknad för ens egna produkter? Det förstod man ju efter andra världskriget, då USA hjälpte fram både den tyska och japanska kapitalismen, och stödde föregångarna till EU.
Det finns marxistiska ekonomer som anser att kapitalet fortsätter att vilja ha en växande världsmarknad, inte en krympande. Frågan är om det gäller längre, då finanskapitalismen kanske gått in i en extremt parasitär fas, där den gladeligen äter upp sig själv, i väntan på att det globala pyramidspelet med växande skuldberg till slut spricker?
Nja, jag tycker nog att du glömmer vem som driver konflikten idag: USA och dess allierade, oligarkerna och fascisterna i Kiev. Visst kan man hoppas att Kagarlitskij har rätt i att det sker ett uppvaknande inom arbetarklassen i öst, men hans belägg för det är ganska magra, känns det som. Lite röda flaggor räcker knappast för att man ska börja tala om en revolution.
SvaraRaderaJa, Kina och Ryssland är objektivt sett Imperialister. Kriget startade för längesedan i excelarken, men enskilda västerländska kapitalister såg inte detta för de tjänade inledningsvis så bra.
SvaraRaderaJag började utveckla en revolutionär princip baserat på den neoklassiska termodynamikanalogin, även om neoklassisk ekonomisk socialkonstruktion blivit misskrediterad så är det så ekonomin funar, för att de säger att det är så den funkar. Det var en poppis teori när det bara fanns USA som imperialistmakt, då denna ekonomiska princip kommer att samla allting i en enda punkt.
Jag må inte vara en ekonom, men termodynamik förstår jag långt mycket bättre än idiot savants i Chicago. Termodynamiken medger ingen ränta, det finns bara ett sätt man kan ta ränta ur ett termodynamiskt system, det är med Le Chatiliers princip. Ränta kan bara tas om pengarna flyttas över en systemgräns över vilken pengar bara färdas en väg, detta är bankerna och i toppen Världsbanken, de stoppar iofs tillbaka pengarna i ekonomin igen, men bara till sina kompisar. På så vis uppstår ett flöde, en verklig systemgräns upprättas och detta medför att till slut kommer allt ägas av bankerna och deras kompisar, i slutändan ganska få banker, väldigt lite pengar tar sig över denna systemgräns till resten av världen. Detta är en revolutionär/imperialistisk princip som i förlängningen leder till världsherravälde. Detta räknade givetis kineserna ut från början, därför kommer väldigt lite ut ur Kina. Du kan stoppa in pengar för att handla aktier eller liknande i Kina, men du kan inte flytta pengar ut, du kan dock flytta produkter, så länge räntan för dem hamnar i Kina. Detta är Kinas imperialistiska/revolutionära krigsförklaring emot USA.
Vad BRICS försöker göra är att skapa en systemgräns över vilken de kan utsätta västvärlden för räntans princip. Det har de i princip redan lyckats med och vi känner räntans princip mycket hårt i väst nu. Utraderad tillväxt för decennier i amerikanska bostadsbubblan, Eurokris osv. (Once is an accident, twice is a coincidence, three times is enemy action.) Med Le Chatiliers princip flyttar de kapital över sin upprätthållna systemgräns och inte like mycket pengar flödar tillbaka, Kina tar saker som Volvo, som alla kvarterskiosker i hela Tjeckien osv. När väst vaknade till vad som skulle ske då brådskade det, man söker med alla till buds stående medel få länder över hela världen att signa med EU och USA-imperiet och budskapet vi ser rulla fram är "sign och die". EU och USA blir alltså hårdare på att upprätthålla sin systemgräns, inga pengar får sippra över systemgränsen, räntan skall flöda i rätt riktning över den annars är vi döda.
Jag undrar om din teori bygger på att mängden pengar skulle vara fix, och att det alltså handlar om ett nollsummespel mellan olika länder och block?
RaderaFör marxister är pengar bara en form av värden, som i sin tur är uttryck för det i varor och tjänster nedlagda arbetet. Det finns alltså en relation mellan mängden producerade varor och den penningmängd som behövs för att förmedla varuströmmarna. Mängden värden/pengar är alltså inte fix.
Totalsumman av producerade värden kan inte ändras genom varuutbytet. Nya värden kan bara uppstå i produktionen.
I princip kan imperialister under längre tider ändå tjäna på ojämlikt utbyte. Tyvärr hann Marx aldrig beskriva detta som han planerat. "Kapitalet" måste modifieras, då den bygger på att i genomsnitt varor byts till sina "rätta värden". Samir Amin kallar det extra mervärde som imperialismen pumpar ut, för "ränta" istället för mervärde. Vilket jag tycker är tveksamt, men har inte sett något övertygande alternativ.
Err. Postmoderna pengar finns inte. Men de blir trots deras försök att vara oberoende av allting utom förväntningar i praktiken en produktionsmyntfot. Naturresursmyntfot.
RaderaDu tror väl ändå inte att de blir helt frikopplade från materiella verkligheten oavsett vilka matematiska krumbukter som ekonomer gör? Det finns en verklighet och den vinner alltid. Spelar ingen roll om penningmängden är fix, kineserna är inte så korkade att de samlar pengar på hög, de tar betalt för sina formpressade plastbitar. De tar Volvo här hemma, de tar alla kvarterskiosker i hela tjeckien där. De tar verksamheter överallt, för de är materialister, de utsätter oss för ränta.
Tar du politisk kontroll av din riksbank, så öppnar du en front i kriget. Då bör du ha en plan för att vinna och det enda som finns i termodynamik-ekonomi är merkantilistiskt världsherravälde eller isolationism.
RaderaVilka är "vi" och vilka är t.ex. kineserna? Det är inte länder och nationer som slåss mot varandra, utan kapitalister som slåss mot sina "egna" löneslavar.
RaderaMen kapitalister slåss också med varandra om bytet, vilket kan se ut som att det är USA mot Ryssland eller Sverige mot Kina, men det är illusion. Ibland kan det ändå vara rätt att ta ställning för en liten kapitalist mot en större, men då måste man vara medveten om vad man gör. Risken är stor att de utsugna identifierar sig med sina egna herrar, med "nationen".
Därför blir jag mer och mer skeptisk till den nationalistiska strömningen inom vänstern. (Det finns t.o.m. en Facebookgrupp som heter "Nationell vänster"!
Ja, jag jobbar numera inom naturresursbranschen, realekonomin ovanpå vilken all annan ekonomi existerar. Det du säger förutsätter att man tror på den fria marknaden och globalismen som annat än konstuktioner, som att de faktiskt existerar. Att kapitalet någonsin skulle frigjort sig från staterna är bara en illussion som existerar i branscher där man inte funderar så mycket över vad de faktiskt förutsättningarna för ens del av ekonomin faktiskt är. Typ App-försäljning.
RaderaVarje modifikation jag gör av en produktionsprocess kräver då att jag räknar på tillgången på de nya råvarorna som krävs, om förändringen ens är möjlig att genomföra. När de sedan skall byggas in i systemet så involverar det ett antal megaföretag och ett antal nationalstater, det påverkar Kinas 5-årsplan osv.
Desto längre jag arbetar med naturresurser och produktionsteknik, desto mer övertygad blir jag att Marxist-Leninisterna är enda vägen fram.
Faktum kvarstår, de har skapat en systemgräns som inte är neutral i flödesriktningarna. Då är man imperialist/revolutionär, då tar man ränta och flyttar in i sin ekonomi, det betyder att man söker att samla allting i en punkt, defacto-imperialism. Imperialismen uppfinns överallt räntan uppfinns, för det är en matematisk konsekvens av ränta.
Det jag skrev här är inte så mycket en teori som det är vittnesmål från en soldat vid fronten.
Men vi är redan döda, vårt kapital monterade ned produktionsapparaten och flyttade den till Kina och Indien, de tackar för gåvan, men nu vill de tjäna pengar på dessa produktionsapparater, de vill utsätta oss för räntans princip. Men västvärdens efterblivna kapitalister hade redan självmant stoppat huvudet i snaran och nu vaknar det, när repet skaver kring halsen och blir stramare och stramare med räntans princip, men då är de redan fast och det är bara en tidsfråga innan de sakta kommer kvävas.
SvaraRaderaSvaret från väst blir, fascism och nazism, vi ser hur Carl Bildt går på Ukrainas gator sida vid sida med nazister. Vad som helst för att upprätthålla vår systemgräns och försök att vända räntans princip emot BRICS. Det fattiga och arbetande folket i väst får betala sina kapitalisters skulder till BRICS och de trycks ned, med våld om så krävs. Med nazism om så krävs. I Sverige behövs inte fascism och nazism, vi är minst lika fogliga som amerikanen och lyder blint.
Framtiden tillhör nazisterna. Vi kan välja mellan olika smaker av nazism, den västerländska führerprinzip-nazismen, där stat och kapital bestämmer i samförstånd och folket har bara att lyda. Eller så kan vi välja Kinas "harmonious society" som jag diskuterade med en kines jag känner från Goldman-Sachs, en princip som betyder, var man på sin plats. Fascistiskt så det förslår, men Kinas och Rysslands nazism har mer eller mindre strasseristiska inslag, ingen av dem har dock arbetares självbestämmande eller ens deltagande i beslut på sin agenda.
Men det knorras lite i relationen mellan EU och USA, Polen är inte helt nöjda med vad de får betala för att upprätthålla västvärldens systemgräns. Vissa EU länder tänker sig att de kan upprätta en tredje systemgräns och genomföra sin egen imperialism, tjäna på bägge sidor genom att göra sig till krigsskådeplats för det ekonomiska kriget som rasar mellan BRICS och USA-imperialismen. Andra funderar på allvar att gå med i BRICS, vilka detta är ser man i västmedias propaganda. Turkiet är en given gränstrakt, där Erdogans vacklande gett honom stora interna problem, där demonstranter sponsrade av väst ställer till problem. Men det finns flera länder i systemgränstrakter som drabbas av protester och upplopp till följd av deras bristande lojalitet emot väst. De ser sig som gränsländer och vacklar då de inser att de skulle tjäna stort genom att spela på bägge sidor, men de två imperialistmakterna låter inte några små pissländer i gränstrakten utsätta dem för räntans princip.
Världskriget startade för längesedan vid ett universitet i Chicago. Nu finns det bara krig. Vilken nazist väljer du?
Det är här vi har möjlighet att starta en tredje front, ett nytt samhälle som utsätter det gamla samhället för räntans princip. Vi måste skapa vår systemgräns över vilken vi kan flytta ränta i bara en riktning. Vi måste skapa vår bank, om vi ens skall kunna vara med i striden. Annars så har vi att välja vilken nazism vi tycker är trevligast.
Hur som helst är det en ganska säregen form av imperialism. Den klassiska formen gick ut på att imperiemakten slog sönder kolonins industri, primitiviserade ekonomin där för att själv monopolisera all avancerad och lönsam verksamhet. I den kinesiska modellen är det amerikaner och europeer som själva villigt slår sönder sin egen verksamhet, se t.ex. http://www.forbes.com/sites/stevedenning/2011/11/18/clayton-christensen-how-pursuit-of-profits-kills-innovation-and-the-us-economy/, eller http://www.ids.ac.uk/files/dmfile/Schmitz_Global_Power_Shift_and_Low_Carbon_Transformation_Oslo2013.pdf
SvaraRaderaIngen ska skylla på imperialisterna den här gången, det är de koloniserade som själva villigt har bett om att få bli kolonier.
Men Jan, nu skriver du också klasslöst om "amerikaner" och "europeer" som "själva villigt slår sönder sin egen verksamhet".
RaderaSom om amerikanskt kapital skulle bry sig ett dyft om att amerikansk industri och "amerikanska jobb" flyttar till Kina - så länge profiterna strömmar in, vilket de ju faktiskt gör med hjälp av amerikansk militär och nazistiska legoknektar...
Kinesiskt kapital tjänar förstås också på detta, men inte bryr sig en svenska arbetar om han jobbar för en kinesisk, svensk eller amerikansk kapitalist?
Kina har (ännu) inte den militärmakt som kan garantera att landets kapitalister får extra stora profiter från de länder de har verksamhet i. Så länge detta gäller är det inte kinesisk utan västerländsk imperialism (med USA i rollen som maffiaboss) som det gäller att bekämpa.
Kinas kapital är de enda som tjänar på detta. De får alla produktionsanläggningar i joint venture (vilket i praktiken betyder kontroll), de efterblivna amerikanska kapitalisterna utsätter de för räntans princip. Visst de amerikanska kapitalisterna tjänar pengar, för Kinas ränta märks inte i den momentana prissänkningen, den ur vilken de amerikanska kapitalisterna får sin ökade vinst idag, men som räntans princip kommer utplåna imorgon. De fattar inte att de kannibaliserar sig själva och sitt eget land. Medan Kina fick hela sin produktionsapparat uppbyggd och moderniserat av västkapitalet.
RaderaKina är inte kapitalistiskt! Kommunistpampar som fostrats inom partiet tänker inte som vi, är inte intresserad av att samla prylar, det finns såklart de som lider av OCD Hoarding bland dem också, men de är bara medel och tjänar att få liberalen att tro att kinesska kommunister tänker som jag, den västerländska liberalen.
De amerikanska kapitalisterna underminerade sin egen valuta genom massaktion som inte koordinerades av dem, utan av en kraft som erbjöd något, de var individuella, fienden var systemtänkande. Nu har de vaknat och koordinationen mellan stat och kapital ökar i västvärlden.
Bland annat är Anders Borg institutionalist, bara läsa hans bok. Det är institutionalister överallt numera.
Raderamartin, skriv gärna en recension av Anders Borg, så lägger jag in den som gästblogginlägg - så slipper jag läsa honom :-) (Håller på och trälar långsamt igenom "Perestrojka" av Gorbachov f.n...)
RaderaVad menar du t.ex. med "institutionalist"?
martin, du skrev högre upp att "imperialismen uppfinns överallt räntan uppfinns, för det är en matematisk konsekvens av ränta"
RaderaMed ränta menar du väl penningränta, beräknad som procent av det utlånade kapitalet?
I engelska kallas penningräntan för "interest", medan "rent" i svenskan kan översättas med "jordränta" och betecknar den andel som tillfaller ägaren av begränsade resurser som jord. I överförd betydelse kan imperialistens extraprofit också kallas ränta i betydelsen "rent".
Många progressiva idag förväxlar begreppet ränta med mervärdet, som enligt Marx sönderfaller i profit, penningränta och jordränta. Jag ska nog skriva ett inlägg om synen på räntan som grundfelet med vår ekonomin. Jag tror ju inte att man kan förklara något med att någon smart snubbe någon gång skulle "uppfunnit principen" om ränta på ränta.