På baksidan av del 1 av Mein Kampf står det att "Om Hitlers bok hade uppfattats som den stora utmaning den var i tidens väldiga sociala frågor när den kom ut på 20-talet kanske miljoner människors liv hade sparats". Jag är inte helt säker på att det stämmer, men att Hitler inte dolde sina åsikter i boken är klart. Vad sägs om följande citat på sidan 160 i del 1 (Hägglunds förlag, 1992):
"I augusti 1914 var fantiserandet om den internationella solidariteten med ens försvunnet ur de tyska arbetarnas tankar, och istället började redan efter ett par veckor senare amerikanska shrapnels utgjuta broderskapets välsignelser över marschkolonnernas hjälmar. Det hade varit en pliktmedveten regerings skyldighet att nu, när den tyske arbetaren funnit vägen tillbaka till sitt folk, obarmhärtigt utrota folkets uppviglare." (Folkets uppviglare var de judiska marxistiska socialdemokraterna!)
Det är fascinerande att följa beskrivningen av hur Hitler stegvis utvecklades från tysk nationalist till fanatisk antisemit och antimarxist. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen och och judendomen flöt ihop till en enda hotfull Fiende som måste bekämpas och utrotas.
Från början såg Hitler faktiskt ned på den religiöst färgade, "medeltida" antisemitismen, men övertygades gradvis av den starka antisemitismen i Wien på den tiden. Det var judarna som ras som han var mot, inte den mosaiska religionen. Rasbiologin betraktades ju faktiskt som vetenskap på den tiden.
Ryktet säger att "Mein Kampf" är en träaktig och tråkig bok. Jag har hittills bara läste hälften, men kan inte alls hålla med om det omdömet. Tvärtom är den mycket läsvärd, särskilt för historiskt och politiskt intresserade. Jag har svårt att tro att speciellt många idag skulle bli nazister av att läsa denna den. Hitlers extrema tyska nationalism, fantasier om den ariska rasens överhöghet och hotet från världsjudendomen, känns nog för främmande idag för de flesta.
Jo, den vite kränkte mannen som betraktar sig och sitt liv som ett offer, får gradvis allt större fiender emot sig, iaf där han sitter på sin kammare och filosoferar om varför han inte är så lyckad som han lovats bli.
SvaraRaderaJag slår ofta ett slag för Sven Lindqvist bok "Utrota varenda jävel", som en bok som avslöjar förhållandet att Hitlers tänkande fanns i den rådande tidsandan. Han var en produkt av ett modernistiskt rastänkande som i princip var höjden av modern vetenskap på den tiden han levde.
Nej, några originella tankar hade Hitler knappast, utom möjligen om hur man skulle få med massorna. Han satte t.ex. det talade ordet och massmötena långt före det skrivna ordet i effektivitet. Program var till för ledarna...
RaderaHan rekommenderade som taktik att inte ha för många fiender, för att inte förvirra folket. Att det skulle finnas ett "judebolsjevistiskt" finanskapital trodde han knappast själv på, men det passade bra att slå ihop ett par, tre dödsfiender till en enda.
Tack för tipset om "Utrota varenda jävel"!
Frågan är om det talade ordet var kraftfullt då, i denna massmediala värld tror jag det har misst sin kraft lite. Men möta andra människor tror jag fortfarande är det kraftfullaste och kanske kraftfullare än någonsin, men då tänker jag kanske inte främst på massmöten och demonstrationer. Kakafonin på nätet skvallrar om en människa som vill bli sedd.
Raderahämtades ur magasinet, lättläst. intressant att hägglunds förlag stämdes av delstaten bayern som ansåg sig ha upphovsrätt.
SvaraRadera