Michael Roberts beskriver i en utmärkt artikel skillnaderna mellan Paul Krugmans nykeynesianism, Steve Keens postkeynesianism och sin egen marxistiska position i dels förklaringen av de kapitalistiska kriserna, speciellt den senaste som fortfarande pågår, dels vad man kan göra åt kriserna. Även MMT ("Modern Monetary Theory") och den österrikiska skolans ståndpunkter berörs i jämförelserna.
Roberts avslutar så här:
Depending on your view, the policies for economic recovery are also
different. Keen advocates controlling the level of private debt as the
main solution. Krugman advocates regulation of finance and easy money.
Failing that, he wants fiscal intervention to stimulate the private
sector. Marxists look to replace the profit system.
The Marxist explanation is the most comprehensive as it integrates
money and credit into the capitalist mode of production, it recognises
that money and credit are not neutral as the Austrians believe; and
argues that money may be a key factor in instability and crisis, as the
Keynesians believe, but also shows that it is not the decisive flaw in
the capitalist mode of production and that sorting out finance is not
enough. Thus it can explain why the Keynesian solutions do not work
either.
Nu finns ännu en artikel i samma ämne, "Effective demand, liquidity traps and debt deflation".
SvaraRadera"Debt deflation", skulddeflation, är ett uttryck som post-keynesianer använder för att förklara den pågående världsdepressionen. Av någon anledning har världen satt sig i så stora gigantiska skulder, så att enda utvägen (enligt Steve Keen) är skuldavskrivning. Roberts förnekar ju inte skuldsättningen men ser den inte som den grundläggande orsaken till krisen.
Bristen på "effektiv efterfrågan" som traditionella keynesianer ser som orsak till dagens stagnation är enligt Roberts inte en förklaring, bara en beskrivning av problemet.
Paul Krugman skriver mycket om dagens "likviditetsfälla", att det inte går att "stimulera ekonomin" med lägre räntor eftersom de är praktiskt taget noll redan. Men Krugman har ingen bra förklaring på varför vi hamnat i denna situation. Den keynesianska traditionella psykologiska "förklaringen" att kapitalisterna inte tror att det finns lönsamma investeringar längre, är ingen förklaring. Utan mysticism!