Varför är "de autonoma" så farliga?

Och om vi idag befinner oss i en postkeynesiansk värld är det inte för att hans "teorier" är bristfälliga, utan för att hans  strategier har övervunnits av arbetarklassen.

Detta är ett citat ur Harry Cleavers "Att läsa Kapitalet", vilken kom ut på slutet av 70-talet, när den nyliberala tron på den rena marknaden började slå igenom. Boken sägs vara "en av grundtexterna i den så kallade autonoma marxismen".

Politiskt är "de autonoma" kända för de omfattande utomparlamentariska aktionerna i Italien på 70-talet, där man vände sig mot det stora italienska kommunistpartiets samhällsbevarande politik. Den självständiga arbetarkampen, oberoendet av fackföreningar och partier, var det som gällde för "de autonoma". Antonio Negri, är väl den mest kände av dem och man känner igen de här åsikterna i "Imperiet".

"Att läsa Kapitalet politiskt" är läsvärd inte bara för dem som är intresserade av ytterligare en tolkning av inledningskapitlen i "Kapitalet" om värdet, pengarna och kapitalet. Cleaver tar avstånd från filosofernas och teoretikernas akademiska läsning av "Kapitalet". Och han har stöd för sin egen tolkning i form av citat från senare kapitel, t.ex. i avsnittet om kampen för normalarbetsdagen. Men han går lite för långt, enligt min mening, "Kapitalet" kan knappast reduceras helt och hållet till politik.

Marx ansåg sig faktiskt skriva ett vetenskapligt verk, som visserligen var avsedd för att användas som ett vapen av arbetarklassen. Men användbarheten hos teorin var beroende av dess vetenskaplighet, dess förmåga att avslöja de dolda sambanden i det kapitalistiska produktionssättet.

Cleavers kritik är ändå träffande av marxister som överbetonat det lagbundna i ekonomin, och därmed av kapitalets förmåga att till 100 % genomdriva sina intressen. Istället betonar han - helt i enlighet med "Kommunistiska Manifestet" - att historien är ett resultat av kampen mellan klasserna. Keynesianismen var t.ex. en defensiv strategi som kapitalet använde för att hålla arbetarklassen lugn genom reallöneökningar och "full sysselsättning". Och det var arbetarklassens motstånd som till sist tvingade kapitalet att överge denna strategi.

En styrka i denna "autonoma" historieuppfattning är att den är materialistisk. Den utgår från den verkliga, pågående, spontana kampen - inte från idéer om hur den borde föras, formulerade av partier och internationaler.  Istället ses t.ex. fackföreningar och politiska partier som redskap som arbetarklassen under vissa historiska partier  valt att använda sig av under bestämda förhållanden.

Men det tycks som om de som kallar sig "autonoma" idag, själva har fastnat i vissa specifika former av politisk aktivitet. Liksom i en dogmatisk förnekelse av behovet i allmänhet av t.ex. politiska partier.

Numera förknippas väl "de autonoma" mest med vissa typer av "militans" under demonstrationer mot fascister. Och därför stämplas de av SÄPO och regeringen som "extremister", av samma farlighetsgrad som de riktiga extremisterna på högerkanten.

Kommunism 5.0?

Pål Steigans bok "En gång skall jorden bliva vår. Strategi för en ny värld" kan läsas som en faktaunderbyggd sammanfattning av allt som relativt snart leder till kapitalismens sammanbrott. Och kanske även till mänsklighetens. Boken kommer förhoppningsvis att användas som litteratur i många studiecirklar!

Det norska originalets namn "Sammenbruddet" antyder att det är bråttom. Steigans optimism om en förändring känns tillkämpad. Frågan är väl om inte den största faran är att människor blir desperata när de väl inser allvaret.

Steigan knyter ihop tre fenomen i dagens värld, den pågående ekonomiska krisen som visat sig vara den värsta hittills i kapitalismens historia, den ekologiska krisen och Kinas uppstigande till nummer 1 på område efter område.

Den globala uppvärmningen på grund av koldioxidutsläppen  är bara en av de sju ekologiska kriserna. Vi har också "peak oil", det snabba försvinnandet av biologiska arter, kväve/fosfor-utsläpp, och brist på fosfor som är nödvändig för jordbruk, brist på färskvatten, jordens utarmning, havens försurning.

Steigan har accepterat begreppet "ekologisk fotavtryck", vilket visar att han inte längre är någon ortodox maoist. Norge måste t.ex. enligt hans mening minska sitt fotavtryck till en tredjedel, vilket rimligen måste innebära stora nedskärningar av BNP/person. Visserligen kan man säkert argumentera för att med en förändrad definition av levnadsstandard, så behöver denna inte minska drastiskt. Men visst strider en sådan inställning mot den klassiska marxismens syn på kommunismen som ett överflödssamhälle.

Reduktionen av det ekologiska fotavtrycket kräver en övergång från kapitalismen till "kommunism 5.0". Det är 2000-talets version av kommunismen. Steigan menar att det inte finns några bättre ord, trots dess dåliga klang. Den första versionen, 1.0, var den religiösa kommunismen bland de första kristna och i klostren. Den andra versionen var den "utopiska" i början av 1800-talet, den tredje Marx´ och Engels version i "Kommunistiska Manifestet" och version 4.0 slutligen de "realsocialistiska" staterna och kommunistpartierna på 1900-talet.

"Kommunismen 5.0" borde i första hand lära av version 3.0, marxismen och dess förening med arbetarklassens kamp. Men Steigan har också en intressant ide´ om "kommunistiska öar", i ett kapitalistiskt hav.  Det är inte en enda modell som gäller längre.

USAs hemliga krig

P1-programmet "Konflikt" om JSOC, den hemliga "armén inom armén", som tagit över CIAs roll som främsta mordmaskin utomlands, finns att lyssna på här.

George W. Bush var tydligen ett helgon jämfört med fredspristagaren Obama....

Synd bara att sådana här nyheter får vi aldrig höra från NATOs propagandamegafoner Rapport eller Aktuellt, bara i radioprogram av typen Konflikt eller Kaliber... Fast i morgon visas i och för sig "Inside Job" i SVT1. Alltid något...

Loretta Napoleoni hyllar den kinesiska "kommunismen"

Loretta Napoleonis bok "Made in China - Den nya ekonomiska supermakten" är mycket mer läsvärd än vad man skulle kunna tro om man läst Aftonbladets magsura recension.

Napoleoni vänder visserligen helt på den kalla krigs-bild som dröjer sig kvar i Väst. För henne representerar Kina framsteg både ekonomiskt och politiskt medan situationen är nattsvart i Väst. Men denna bild av världssituationen är - trots att jag är kritisk till hyllningen av Deng Xiaoping - väl värd att diskutera.

Bland kritikerna av världssystemet finns dels de som tror att vi måste byta system, dels  de som tror att vi kan gå tillbaka till en förnuftig form av kapitalism, där produktion och inte finansiella spekulationer spelar huvudrollen. Napoleoni ansluter sig till den andra gruppen, och därför behöver hennes bok en seriös granskning.

Napoleoni har t.ex. en mycket positiv beskrivning av Kinas roll i Afrika. Kina har visserligen inte koloniala traditioner, och det nuvarande ekonomiska utbytet  med afrikanska länder tycks ske för "ömsesidig nytta", infrastruktur mot råvaror, men hur länge? För en marxist är det ju närmast ett axiom att det kapitalistiska produktionssättet förr eller senare slår igenom politiskt och militärt.

Napoleoni har ägnat sig åt både romanskrivande och journalistik, så någon vetenskaplig grundlighet ska man ju inte förvänta sig av boken. Men den är en slagkraftig pamflett mot finansoligarkins vanstyre i Väst, och där tjänar exemplet Kina kanske i första hand som kontrasterande spegel.

Någon marxist är hon inte, trots att hon underligt nog påstår det. Åtminstone är hennes tolkning att Marx hyllade profitens betydelse, i besynnerligaste laget.

Inga matkuponger till miljardärerna!

Det har kanske blivit för många länkar här till Paul Krugmans blogg sista tiden. Men den här kan jag inte undanhålla mina kära läsare.

Det finns alltså ingen gräns för hur stupid en ledande konservativ politiker kan bli. "Att höja skatten för de superrika är helt fel, men låt oss ta bort deras möjligheter att få arbetslöshetsunderstöd och matkuponger!"

Krugmans rubrik, "Also, No Sleeping Under Bridges" antyder ju att dessa reaktionärer aldrig hört talas om det berömda citatet av Anatole France, "Det är förbjudet för såväl de fattiga som för de rika att sova under Paris broar och stjäla bröd."