Framtidsförutsägelser kan avslöja mycket om vilka tankar som dominerar samtiden. Det är en tanke som slår en när man läser om Tom Selanders "Sverige år 2000", utgiven på Rabén & Sjögren 1969. En första iakttagelse kan vara att alla de 24 "framtidsexperterna" var män.
En andra iakttagelse kan vara att boken kostade 10:85, och att bokpriserna därmed har följt med i den allmänna prisutvecklingen. Dåtidens priser ska nämligen enligt scb multipliceras med 7,9 för att jämföras med dagens. (För att få priserna år 2000 får man multiplicera med 6,7 istället.)
En sak som gör att man börjar räkna på inflationens storlek är en av de viktigaste förutsägelser man anser sig kunna göra: år 2000 ska medellönen vara 60 000 kr. Men är det per månad eller år? Det skrivs inte ut. Men rimligen är det "år" som avses, då man också säger att nationalinkomsten förväntas stiga till det fyrdubbla (förmodligen per capita).
Ett par andra siffror visar bättre hur kapitalt fel de hade om standardutvecklingen: arbetsveckan skulle förkortas till 30 timmar och semestern förlängas till tre månader år 2000!
Hur kunde de ha så fel? Jo, som "framtidsforskare" i allmänhet så drog de ut kurvorna i den riktning, som de för tillfället pekade på. År 1969 kan ses som slutet på kapitalismens "gyllene epok", med två decennier av hög tillväxt. Epoken präglades ju av keynesiansk fullsysselsättningspolitik och stigande reallöner i västvärlden.
På 70-talet råkade kapitalismen in i stora svårigheter, med "stagflation" - kombinerad inflation och stagnation. Det finns inte den minsta antydning till att bokens författare anade att något sådant skulle hända. Inte heller anade de den omsvängning i politiken, som skulle ske senare med monetarismens och nyliberalismens lössläppta marknader. Istället föreställde de sig faktiskt en framtid med allt mer statlig planering och ett närmande till den sovjetiska modellen!
Det finns ändå en hel del intressanta synpunkter i boken, som gör den värd att läsa om. Vissa profetior är faktiskt på pricken (t.ex. datorernas växande betydelse), andra har visat sig mer eller mindre felaktiga.
Tron på kärnkraften var t.ex. gränslös, men Three Miles Island och Tjernobyl låg ju i framtiden. Ett riktigt stolpskott finns också: Professor Arne Tiselius föreslår att man ska råda bot på världssvälten genom att krympa människornas storlek till 5 cm genom hormoninjektioner, och därmed minska behovet av mat!
Överbefolkningen sågs tidstypiskt som det stora världsproblemet. Kärnvapenkapplöpningen sågs också som en fara för världens framtid. Men man förutsåg också den starka trenden mot överstatlighet, och man hade vissa farhågor för de multinationella bolagens makt.
Ordet "kapitalism" förekommer inte i boken. Helt omedvetna om dess existens är dock inte "bankkonsulten" Gustaf Delin, som säger: "de verkliga maktägarna i morgondagens samhälle blir inte de som äger kapitalet utan de som kontrollerar massmedia." Han tänkte inte på att det kanske är kapitalet som kommer att kontrollera media...
Delvis skulle boken faktiskt kunna fungera som debattbok idag. Den idag ytterst kontroversiella idén om garanterad inkomst ("medborgarlön") tror författarna kommer vara införd 2000! Man utgår nämligen från att alla "vill göra rätt för sig".
Diskussionen som förs om demokratins problem är högintressant. Man tvekar inte att föreslå kraftigt utvidgad direktdemokrati. Professor Olle Lindström menade att de nuvarande partierna är föråldrade och borde elimineras till förmån för tillfälliga "projektorganisationer" som upplöses när deras fråga är löst.
Tack Hannu, för kärnfullt referat av boken, "Sverigen år 2000". Utan att motivera närmare så tror jag på garanterad inkomst, till en början, i "liten skala". Hur kan frågan föras in i den politiska debatten, undrar jag? Genom att det bildas ett nytt vänsterparti, som tar tag i den och andra likartade frågor? Det skulle vara mycket intressant att få uppleva det.
SvaraRaderaJag tror också på direktdemokrati. I början på nittiotalet fanns ett parti som hette just direktdemokrati. Vi har ju tekniken. Det behöver inte vara helt fel att fråga människor ibland, eller medlemmarna i "sitt" parti hur man kan eller bör agera, eller bara efterlysa argument för det ena eller det andra.
Partier kan inte elimineras som Lindström skriver (enligt Hannu K.). Partier måste väl upplösas av sig själva i så fall. När tiden är mogen kommer det att ske och vad som kommer istället kan vi ju bara spekulera i. Hur kan ett samhälle utvecklas och se ut som lämnar det kapitalistiska systemet? Och hur kan sådana tankar på ett seriöst sätt föras in i dagens politiska debatt. Av ett nytt vänsterparti kanske?
Paul Cockshott har intressanta synpunkter på frågan om garanterad inkomst, i sin bok om "Planhushållning och direktdemokrati". I en planerad socialistisk ekonomi behövs det ingen sådan basinkomst, menar han, eftersom alla är garanterade arbete. Socialister brukar också vara mot "arbetsfria inkomster", inkomster från kapital, och då blir denna reform principiellt tveksam.
SvaraRaderaI en kapitalistisk ekonomi däremot, där det alltid kommer att finnas arbetslöshet, vore en garanterad inkomst positiv. Men feftersom en sådan skulle stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden (arbetslöshetsriskens piska försvinner), så kommer motståndet från kapitalets partier (ingen nämnd och ingen glömd...) att vara stenhårt.