I en kommentar till inlägget nyligen om bankerna, rekommenderade Jan Wiklund en websida med material av den nyschumpeterianske ekonomen Carlota Perez. Och där finns absolut en hel del intressanta artiklar, videos och även några kapitel ur hennes bok, "Technological revolutions and financial capital: The dynamics of bubbles and golden ages".
Som efterföljare till Joseph Schumpeter, som är mest känd för sin tes om entreprenörens nyckelroll i kapitalismen och dess "kreativa förstörelse", betonar hon de tekniska revolutionernas avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Hon skiljer noga på tillväxt och utveckling.
De nya företagen, som börjar använda den nya tekniken, är beroende av att det finns "finanskapital", som är beredda att satsa pengar. Resultatet blir regelmässigt att framväxten går lite för fort, och slutar med börskrascher och spekulationsbubblor.
Men i vissa lägen finns varken ny eller gammal teknik, som kapitalisterna kan investera i och då uppstår spekulation i olika typer av värdepapper och de resulterar också i bubblor som spricker.
Det första decenniet under 2000-talet är en sådan period. Det som behövs då är att staten griper in och reglerar finanssektorn, vilket Perez argumenterade för efter IT- och telekomkraschen. Men som bekant blev det inte så. Istället stimulerades fastighetsbubblorna fram.
Och just det här "dubbelbubblefenomenet" gör att man undrar om det cykliska schema hon beskriver för de senaste 200 åren verkligen stämmer längre. Grovt sett går hennes teori ut på att tiden sedan den första industriella revolutionen kan delas in i 50-årsperioder, där nya teknologier växer fram under finanskapitalets dominans, men sedan avlöses under den andra halvan av att tekniken blivit mogen, av ökad produktion, fler jobb och statliga regleringar särskilt av finansbranschen.
Den senare halvan av "kondratieffcykeln" kan - med rätt politik - alltså bli en "gyllene period". Ett lyckosamt exempel är de två kraftiga tillväxtdecennierna efter 1950.
Perez är pessimistisk på kort sikt, eftersom finanskapitalet tyvärr behöll makten efter kraschen 2008, till skillnad från t.ex. vad som hände efter börskraschen 1929.
Om regeringarna följer hennes politiska råd om att satsa på grön, uthållig teknik, tror hon att det är möjligt att vi får se en ny gyllene epok.
Jag undrar bara om hon inte underskattat de grundläggande hoten mot världssystemet, som klimat-, resurs- och miljöproblemen utgör.
Det är inte heller säkert att all ny, lönsam teknik är något som främjar mänskligheten på lite längre sikt. Ett exempel är ju massbilismen, som dominerade perioden före den senaste IT- och telekomrevolutionen. Går det verkligen att rulla tillbaka det resursslösande "paradigmet" med bevarad marknadsekonomi?
torsdag 18 augusti 2011
onsdag 10 augusti 2011
"Röd stjärna över Indien"
Recensioner av Jan Myrdals nya bok finns bl.a. här och här. Så jag går inte in i detalj på innehållet, mer än att den beskriver Myrdals vandringar ifjol som gäst hos de indiska maoisterna i de av dem kontrollerade områdena i Indien. Myrdal passar också på att reflektera över sitt långa liv som kommunist och lärdomarna av 1900-talets dystra historia.
Den indiska regeringen har dragit igång ett storskaligt militär utrotningskrig, Green Hunt, mot de kastlösa och den ursprungsbefolkning, som kämpar för att inte förlora sin jord till de stora bolag som vill bryta järn och andra mineraler där.
Myrdal redogör för Indiens Kommunistiska Parti (maoisternas) nuvarande politisk linje, och hur de lyckades komma tillbaka efter splittringar och naxaliternas svåra nederlag mot den indiska staten. Ett antal officiella dokument från partiet finns också publicerade på nätet, på sidan "Red Star over India".
Men under långa samtal med ledande partirepresentanter under resan, visar det sig att de indiska maoisterna också tycks vara på väg att omvärdera både demokratins roll och den traditionella kommunistiska synen på "socialistisk industrialisering" och "modernisering".
Mao kritiserade visserligen den sovjetiska vägen för att den betonade den tunga industrin för mycket på bekostnad av lätt industri och jordbruk. Men målet i Kina var ändå ett industrialiserat land, visserligen jämlikt och utan kapitalister, men byggd huvudsakligen på modern, storskalig teknik.
En person, som Myrdal sedan får vet är partiets generalsekreterare, säger (i kapitlet "Till Dandakaranya"): "Det finns inte bara en väg till en teknologiskt högre utveckling. Frågan är om inte den typ av storskalig industrialisering (min kursivering) som var typisk för Sovjetunionen och fortfarande (min kursivering) i västvärlden är mindre av en rent rationell teknologisk lösning än den är ett rent kapitalistiskt fenomen."
Den här "alternativa vägen till industrialisering", som enligt Myrdal var aktuell under kulturrevolutionen i Kina, innebar faktiskt att partikommittéerna på fabrikerna avskaffades liksom försök att avskaffa den "permanenta" arbetsfördelningen, specialistväldet och hierarkierna.
De miljöanarkister ("deep green resistance"), som jag skrev om i förra inlägget, och de indiska maoisterna tycks ha en del gemensamt! Målet för båda är ju storskalig plundring av naturresurser.
Ursprungsbefolkningarna i flera länder i Latinamerika har också råkat i motsättning till regeringarna, även de vänsterinriktade. Immanuel Wallerstein skrev om detta i en artikel, som jag länkat till förut:
'There is a more fundamental issue at stake. It is the nature of the "other world that is possible" -- to use the slogan of the World Social Forum. Is it one based on constant economic growth, even if this is "socialist" and would raise the real income of people in the global South? Or is it what some are calling a change in civilizational values, a world of buen vivir?
This will not be an easy debate to resolve. It is currently a debate among the Latin American left forces. But analogous situations underlie much of the internal strains in Asia, Africa, and even Europe. It may turn out to be the great debate of the twenty-first century.'
Den indiska regeringen har dragit igång ett storskaligt militär utrotningskrig, Green Hunt, mot de kastlösa och den ursprungsbefolkning, som kämpar för att inte förlora sin jord till de stora bolag som vill bryta järn och andra mineraler där.
Myrdal redogör för Indiens Kommunistiska Parti (maoisternas) nuvarande politisk linje, och hur de lyckades komma tillbaka efter splittringar och naxaliternas svåra nederlag mot den indiska staten. Ett antal officiella dokument från partiet finns också publicerade på nätet, på sidan "Red Star over India".
Men under långa samtal med ledande partirepresentanter under resan, visar det sig att de indiska maoisterna också tycks vara på väg att omvärdera både demokratins roll och den traditionella kommunistiska synen på "socialistisk industrialisering" och "modernisering".
Mao kritiserade visserligen den sovjetiska vägen för att den betonade den tunga industrin för mycket på bekostnad av lätt industri och jordbruk. Men målet i Kina var ändå ett industrialiserat land, visserligen jämlikt och utan kapitalister, men byggd huvudsakligen på modern, storskalig teknik.
En person, som Myrdal sedan får vet är partiets generalsekreterare, säger (i kapitlet "Till Dandakaranya"): "Det finns inte bara en väg till en teknologiskt högre utveckling. Frågan är om inte den typ av storskalig industrialisering (min kursivering) som var typisk för Sovjetunionen och fortfarande (min kursivering) i västvärlden är mindre av en rent rationell teknologisk lösning än den är ett rent kapitalistiskt fenomen."
Den här "alternativa vägen till industrialisering", som enligt Myrdal var aktuell under kulturrevolutionen i Kina, innebar faktiskt att partikommittéerna på fabrikerna avskaffades liksom försök att avskaffa den "permanenta" arbetsfördelningen, specialistväldet och hierarkierna.
De miljöanarkister ("deep green resistance"), som jag skrev om i förra inlägget, och de indiska maoisterna tycks ha en del gemensamt! Målet för båda är ju storskalig plundring av naturresurser.
Ursprungsbefolkningarna i flera länder i Latinamerika har också råkat i motsättning till regeringarna, även de vänsterinriktade. Immanuel Wallerstein skrev om detta i en artikel, som jag länkat till förut:
'There is a more fundamental issue at stake. It is the nature of the "other world that is possible" -- to use the slogan of the World Social Forum. Is it one based on constant economic growth, even if this is "socialist" and would raise the real income of people in the global South? Or is it what some are calling a change in civilizational values, a world of buen vivir?
This will not be an easy debate to resolve. It is currently a debate among the Latin American left forces. But analogous situations underlie much of the internal strains in Asia, Africa, and even Europe. It may turn out to be the great debate of the twenty-first century.'
måndag 8 augusti 2011
Måste vi återgå till jägar- och samlarstadiet för att rädda planeten?
Här har vi några som tröttnat på att snacka och menar att nu krävs militanta aktioner mot klimat- och andra miljöhot. " if we want to stop that system, if we want to stop the planet from
being baked alive, one of the most important things that needs to be
done is to actually physically disrupt those systems, and that
infrastructure is very vulnerable."
Det kan tyckas som desperation, men har de inte rätt i följande beskrivning av oss i den "rika världen"?
" if you live in one of the rich nations, you live behind a military barricade, and the only reason that you don’t know that every single thing you buy is based on violence is because of that military barricade. So we can turn away in complete denial to the real cost of every single piece of food we eat and everything we buy — the cell phones, the ipods, the cars, whatever. There are a whole bunch of dead people and dead bioregions behind everything that we buy. And it is that military barricade that keeps us safe and keeps us in a complete land of dreams. But it is all based on violence."
Det kan tyckas som desperation, men har de inte rätt i följande beskrivning av oss i den "rika världen"?
" if you live in one of the rich nations, you live behind a military barricade, and the only reason that you don’t know that every single thing you buy is based on violence is because of that military barricade. So we can turn away in complete denial to the real cost of every single piece of food we eat and everything we buy — the cell phones, the ipods, the cars, whatever. There are a whole bunch of dead people and dead bioregions behind everything that we buy. And it is that military barricade that keeps us safe and keeps us in a complete land of dreams. But it is all based on violence."
Begripligt om bankerna!
På denna sida finns några korta youtube-videos, som förklarar hur moderna banker fungerar. Richard A. Werner är professor i "International Banking", så det är en expert i ämnet som talar. Men han har också en sällsynt pedagogisk förmåga, så vem som helst kan förstå hans förklaringar!
Jag rekommenderar alla att åtminstone titta på den första videon, där han förklarar vad ett "banklån" är för något. Att det inte handlar om att flytta resurser från en hand till en annan, utan om att skapa pengar. (Adam Smith och Karl Marx beskrev i och för sig redan principen med "kreditpengar".)
Det här är ingen ny kunskap, men det är skandalöst, som Werner också säger, att allmänheten i påstått moderna demokratier, hålls okunnig om en så grundläggande sak som hur bankerna fungerar idag. Jag har själv, när jag försökt berätta om detta, för annars allmänbildade personer, fått reaktionen att "nej, det där tror jag inte på! så kan det inte vara".
Enligt Werner utgör de pengar som bankerna skapar "ur intet", typiskt 97 % av alla pengar. Resten, "fiatpengarna", skapas också ur intet, men av staten.
Den viktigaste infrastrukturen i varje modernt samhälle är pengar, och just pengarna har för länge sedan "privatiserats" och lagts i händerna på privata, vinstdrivande företag, bankerna. Men för detta oerhörda privilegium, att skapa pengar, har bankerna inte fått några som helst krav på att agera samhällsnyttigt!
Werner påpekar att när bankerna "lånar ut" pengar till produktiva investeringar, så skapas varor som motsvarar de extra pengarna, och därför är sådana "lån" inte inflationsskapande. När de däremot lånar ut pengar till privat konsumtion eller till spekulation, så uppstår samhällsskadliga inflationsbubblor.
Werner har flera idéer om hur bankväsendet enkelt ska reformeras. I princip går de ut på att staten som uppdragsgivare ska ställa generella krav på vad bankerna ska syssla med. Frågan är hur realistiska dessa reformidéer är, då han själv är medveten om att det är de stora bankerna som finansierar politikernas valkampanjer. Men han pekar på att banksystemen i länder som Japan och Kina fungerar mycket bättre än i t.ex. i Storbritannien.
Werner presenterar också kort ett riktigt radikalt förslag i sista videon. Det går ut på att staten ska sluta sälja obligationer och istället införa "räntefria pengar". För att sätta sig in i detta så får man nog läsa någon av hans böcker.
Det finns vissa likheter mellan Werners teorier, och MMT, "Modern Monetary Theory", som diskuterats tidigare i den här bloggen. MMT ägnar sig också åt att beskriva hur moderna banker fungerar.
Men när Werner kritiserar hur de pengar som bankerna skapar pengar "ur intet" används på galna sätt, så menar MMT att staten enkelt kan lösa de ekonomiska problemen genom att själv skapa lagom mycket pengar "ur intet".
Werner är till skillnad från keynesianer som Paul Krugman, kritisk till uppmaningarna till regeringarna att sätta igång sysselsättning genom direkta investeringar.
Det är ett reellt problem med staternas enorma skuldsättning, anser Werner, i motsats till keynesianer och MMT-förespråkare. Räntekostnader för statsskulder är faktiskt verkliga.
Werner utstrålar inte den sektkänsla som många andra "penningkritiker". Men ändå tror jag att han i likhet med dem inte ser det största problemet med det ekonomiska systemet, som är kapitalet och inte pengarna. Anledningen till att kapitalet mer och mer flyttas till spekulation är väl att produktiva investeringar inte är tillräckligt lönsamma?
Jag rekommenderar alla att åtminstone titta på den första videon, där han förklarar vad ett "banklån" är för något. Att det inte handlar om att flytta resurser från en hand till en annan, utan om att skapa pengar. (Adam Smith och Karl Marx beskrev i och för sig redan principen med "kreditpengar".)
Det här är ingen ny kunskap, men det är skandalöst, som Werner också säger, att allmänheten i påstått moderna demokratier, hålls okunnig om en så grundläggande sak som hur bankerna fungerar idag. Jag har själv, när jag försökt berätta om detta, för annars allmänbildade personer, fått reaktionen att "nej, det där tror jag inte på! så kan det inte vara".
Enligt Werner utgör de pengar som bankerna skapar "ur intet", typiskt 97 % av alla pengar. Resten, "fiatpengarna", skapas också ur intet, men av staten.
Den viktigaste infrastrukturen i varje modernt samhälle är pengar, och just pengarna har för länge sedan "privatiserats" och lagts i händerna på privata, vinstdrivande företag, bankerna. Men för detta oerhörda privilegium, att skapa pengar, har bankerna inte fått några som helst krav på att agera samhällsnyttigt!
Werner påpekar att när bankerna "lånar ut" pengar till produktiva investeringar, så skapas varor som motsvarar de extra pengarna, och därför är sådana "lån" inte inflationsskapande. När de däremot lånar ut pengar till privat konsumtion eller till spekulation, så uppstår samhällsskadliga inflationsbubblor.
Werner har flera idéer om hur bankväsendet enkelt ska reformeras. I princip går de ut på att staten som uppdragsgivare ska ställa generella krav på vad bankerna ska syssla med. Frågan är hur realistiska dessa reformidéer är, då han själv är medveten om att det är de stora bankerna som finansierar politikernas valkampanjer. Men han pekar på att banksystemen i länder som Japan och Kina fungerar mycket bättre än i t.ex. i Storbritannien.
Werner presenterar också kort ett riktigt radikalt förslag i sista videon. Det går ut på att staten ska sluta sälja obligationer och istället införa "räntefria pengar". För att sätta sig in i detta så får man nog läsa någon av hans böcker.
Det finns vissa likheter mellan Werners teorier, och MMT, "Modern Monetary Theory", som diskuterats tidigare i den här bloggen. MMT ägnar sig också åt att beskriva hur moderna banker fungerar.
Men när Werner kritiserar hur de pengar som bankerna skapar pengar "ur intet" används på galna sätt, så menar MMT att staten enkelt kan lösa de ekonomiska problemen genom att själv skapa lagom mycket pengar "ur intet".
Werner är till skillnad från keynesianer som Paul Krugman, kritisk till uppmaningarna till regeringarna att sätta igång sysselsättning genom direkta investeringar.
Det är ett reellt problem med staternas enorma skuldsättning, anser Werner, i motsats till keynesianer och MMT-förespråkare. Räntekostnader för statsskulder är faktiskt verkliga.
Werner utstrålar inte den sektkänsla som många andra "penningkritiker". Men ändå tror jag att han i likhet med dem inte ser det största problemet med det ekonomiska systemet, som är kapitalet och inte pengarna. Anledningen till att kapitalet mer och mer flyttas till spekulation är väl att produktiva investeringar inte är tillräckligt lönsamma?
söndag 7 augusti 2011
Lasse Berg om hur "människan bytte tillvaro"
I "Gryning över Kalahari" gav Lasse Berg en ljus bild av människans urhistoria. Om man så vill kan man säga att han omvärderade det mänskliga "naturtillståndet", så förtalat av Thomas Hobbes som trodde att det bestod av "allas krig mot alla".
På många sätt var samlar- och jägarsamhället paradisiskt jämfört med dagens värld. Man samlade föda några få timmar av dagen. Den delades sedan på ett jämlikt sätt och den långa fritiden ägnades åt att berätta historier och dansa transdanser. Så varför övergav människan denna behagliga tillvaro (förlåt ironin)? Det är den frågan som Lasse Berg försöker besvara i sin nya bok.
Det finns stora likheter mellan beskrivningen av hur det slitsamma jordbruket, samhällsklassernas och den statliga våldsapparaten nästan överallt ersatte det fria jägarlivet med Friedrich Engels "Familjens, privategendomens och statens ursprung". Visserligen innebar "civilisationernas" uppkomst att befolkningen kunde börja växa snabbt, men livet blev sämre - mycket sämre - för alla utom det lilla styrande skiktet. Lasse Berg lägger fram massor med nytt intressant arkeologiskt och antropologiskt material som Engels inte hade tillgång till.
"Den slutsats primatforskare drar är att det drag i homininernas, vår, natur som tidigast skilde oss från de andra primaterna var vår medfödda ovilja att underordna oss. Vi har av naturen svårt med chefer. "
"Sådant är inte något medfött hos oss, som det är bland schimpanserna till exempel. Deras alfahannar behöver inte gå på ledarskapsutbildning, de behöver inte coachning av särskilda konsulter för att kunna göra sig till och låtsas vara som alla andra när de i själva verket skall styra och ställa. Att man måste gå på chefskurser för att lära sig att övervinna sina medmänniskors naturliga misstänksamhet. Vi måste mödosamt träna in allt sådant som är självklart för en silverrygg eller alfahanne."
De formuleringarna kan nog många le igenkännande åt. Även kapitalet vill ju gärna utnyttja människans naturliga behov av att arbeta i "team". Fast då vill de också ha helst ha en "teamledare" som kan ställas till ansvar om något går fel...
I slutet på boken tas dagens stora problem upp. För att lösa främst klimat- och miljöproblemen krävs att hela mänskligheten ser sig som en helhet. Och där har han förstås rätt, men knäckfrågan som uppstår är hur det ska gå till. Kan man tänka sig ett fungerande världssamhälle utan chefer? Det hade varit intressant om Berg resonerat lite kring denna fråga.
En brist med Lasse Bergs bok, till skillnad från Engels, är att det ekonomiska systemets roll knappast tas upp. Hans syn på "globaliseringen" och marknadsekonomin tycks mig lite väl positiv. Den industriella kapitalismen utgör på flera sätt ett framsteg jämfört med "jordbrukssamhället", men hotar ju faktiskt idag mänsklighetens överlevnad.
På många sätt var samlar- och jägarsamhället paradisiskt jämfört med dagens värld. Man samlade föda några få timmar av dagen. Den delades sedan på ett jämlikt sätt och den långa fritiden ägnades åt att berätta historier och dansa transdanser. Så varför övergav människan denna behagliga tillvaro (förlåt ironin)? Det är den frågan som Lasse Berg försöker besvara i sin nya bok.
Det finns stora likheter mellan beskrivningen av hur det slitsamma jordbruket, samhällsklassernas och den statliga våldsapparaten nästan överallt ersatte det fria jägarlivet med Friedrich Engels "Familjens, privategendomens och statens ursprung". Visserligen innebar "civilisationernas" uppkomst att befolkningen kunde börja växa snabbt, men livet blev sämre - mycket sämre - för alla utom det lilla styrande skiktet. Lasse Berg lägger fram massor med nytt intressant arkeologiskt och antropologiskt material som Engels inte hade tillgång till.
"Den slutsats primatforskare drar är att det drag i homininernas, vår, natur som tidigast skilde oss från de andra primaterna var vår medfödda ovilja att underordna oss. Vi har av naturen svårt med chefer. "
"Sådant är inte något medfött hos oss, som det är bland schimpanserna till exempel. Deras alfahannar behöver inte gå på ledarskapsutbildning, de behöver inte coachning av särskilda konsulter för att kunna göra sig till och låtsas vara som alla andra när de i själva verket skall styra och ställa. Att man måste gå på chefskurser för att lära sig att övervinna sina medmänniskors naturliga misstänksamhet. Vi måste mödosamt träna in allt sådant som är självklart för en silverrygg eller alfahanne."
De formuleringarna kan nog många le igenkännande åt. Även kapitalet vill ju gärna utnyttja människans naturliga behov av att arbeta i "team". Fast då vill de också ha helst ha en "teamledare" som kan ställas till ansvar om något går fel...
I slutet på boken tas dagens stora problem upp. För att lösa främst klimat- och miljöproblemen krävs att hela mänskligheten ser sig som en helhet. Och där har han förstås rätt, men knäckfrågan som uppstår är hur det ska gå till. Kan man tänka sig ett fungerande världssamhälle utan chefer? Det hade varit intressant om Berg resonerat lite kring denna fråga.
En brist med Lasse Bergs bok, till skillnad från Engels, är att det ekonomiska systemets roll knappast tas upp. Hans syn på "globaliseringen" och marknadsekonomin tycks mig lite väl positiv. Den industriella kapitalismen utgör på flera sätt ett framsteg jämfört med "jordbrukssamhället", men hotar ju faktiskt idag mänsklighetens överlevnad.
torsdag 28 juli 2011
Vad är mångkultur och mångkulturalism?
Som bekant var mångkulturalismen en av den norske massmördarens främsta hatobjekt. Men vad innebär egentligen detta diffusa begrepp? Det är inte så enkelt som att kritik mot "mångkultur" och "mångkulturalism" bara förekommer inom den politiska högern.
För många sverigedemokrater tycks ordet betyda att man förespråkar att människor med olika kulturer inte kan leva sida vid sida i samma samhälle. Men varför skulle det inte gå? Att vara mot mångkultur i den betydelsen är lika illa som att vara apartheidanhängare eller rasist.
Ett mer sofistikerat och respektabelt multikulturmotstånd exemplifieras i denna artikel på newsmill. Där handlar det om att kritisera odemokratiska fenomen: "Snarare handlar det om en invändning mot att det parallellt med vår demokratiska värdegrund ska lämnas utrymme åt icke-demokratiska värdegrunder till att utöva inflytande på regelverk och lagstiftning och att man efter behov, och för att skydda vissa kulturer från att känna sig förolämpade, kan relativisera bort centrala värden i vår egen kultur, värden som kostat både liv och arbetsinsatser genom århundraden." Men då undrar jag, vilka det är som förespråkar denna typ av "multikulturalism"? Exempel, tack!
Nej, begreppet som det definieras i t.ex. Wikipedia, är skumt och lätt att missbruka. I motsats till "monokultur" och amerikansk smältdegelmodell, sägs det att "mångkultur" bygger "på att invandrare och andra ska behålla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida." Skulle staten tvinga t.ex. muslimer att fasta ramadan? Wikipediaartikeln blandar ihop frihet och tvång på ett märkligt sätt.
En vänsterkritik av "mångkulturalism" har förts fram av Immanuel Wallerstein. Men då handlar det om förtryckta gruppers krav på "grupprättigheter" och tendens att isolera sig från andra förtryckta gruppers kamp. Lesbiska för sig, svarta för sig och kvinnor för sig t.ex.. Vad ska då en svart, lesbisk kvinna göra?
Den här vänsterkritiken mot "identitetspolitik" har intressant nog en föregångare i den kritik som de ryska bolsjevikerna riktade mot dem inom de socialdemokratiska partierna som förespråkade "kulturautonomi". Ett exempel på detta var bildandet av Bund, ett socialdemokratiskt parti för judar. Ett annat var de österrikiska socialdemokratiska partiernas uppsplittring i olika organisationer för olika etniska grupper. En kritiker av denna sorts "multikulturalism" var Josef Stalin, bolsjevikernas "nationalitetsexpert" som skrev en bok om "Marxismen och den nationella frågan". Fackföreningar och arbetarpartier borde enligt boken organisera alla arbetare, oavsett nationalitet.
För många sverigedemokrater tycks ordet betyda att man förespråkar att människor med olika kulturer inte kan leva sida vid sida i samma samhälle. Men varför skulle det inte gå? Att vara mot mångkultur i den betydelsen är lika illa som att vara apartheidanhängare eller rasist.
Ett mer sofistikerat och respektabelt multikulturmotstånd exemplifieras i denna artikel på newsmill. Där handlar det om att kritisera odemokratiska fenomen: "Snarare handlar det om en invändning mot att det parallellt med vår demokratiska värdegrund ska lämnas utrymme åt icke-demokratiska värdegrunder till att utöva inflytande på regelverk och lagstiftning och att man efter behov, och för att skydda vissa kulturer från att känna sig förolämpade, kan relativisera bort centrala värden i vår egen kultur, värden som kostat både liv och arbetsinsatser genom århundraden." Men då undrar jag, vilka det är som förespråkar denna typ av "multikulturalism"? Exempel, tack!
Nej, begreppet som det definieras i t.ex. Wikipedia, är skumt och lätt att missbruka. I motsats till "monokultur" och amerikansk smältdegelmodell, sägs det att "mångkultur" bygger "på att invandrare och andra ska behålla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida." Skulle staten tvinga t.ex. muslimer att fasta ramadan? Wikipediaartikeln blandar ihop frihet och tvång på ett märkligt sätt.
En vänsterkritik av "mångkulturalism" har förts fram av Immanuel Wallerstein. Men då handlar det om förtryckta gruppers krav på "grupprättigheter" och tendens att isolera sig från andra förtryckta gruppers kamp. Lesbiska för sig, svarta för sig och kvinnor för sig t.ex.. Vad ska då en svart, lesbisk kvinna göra?
Den här vänsterkritiken mot "identitetspolitik" har intressant nog en föregångare i den kritik som de ryska bolsjevikerna riktade mot dem inom de socialdemokratiska partierna som förespråkade "kulturautonomi". Ett exempel på detta var bildandet av Bund, ett socialdemokratiskt parti för judar. Ett annat var de österrikiska socialdemokratiska partiernas uppsplittring i olika organisationer för olika etniska grupper. En kritiker av denna sorts "multikulturalism" var Josef Stalin, bolsjevikernas "nationalitetsexpert" som skrev en bok om "Marxismen och den nationella frågan". Fackföreningar och arbetarpartier borde enligt boken organisera alla arbetare, oavsett nationalitet.
lördag 16 juli 2011
"Vi håller på att såga av den gren vi sitter på"
Så lyder rubriken i Forskning och Framsteg, nr 5, till en artikel om en bok med titeln "Den stora förnekelsen". Författarna till boken är miljöforskaren Johan Rockström och den tydligen allt mer desillusionerade Anders Wijkman.
Jag har på senare tid cirklat runt temat för den här bloggen, men den här artikeln sätter verkligen fingret på utgångspunkten för den: att det nuvarande världssystemet måste ersättas av ett helt nytt ekonomiskt och politiskt system. Det den politiska diskussionen borde handla om är hur detta nya system borde se ut. Men så sker som bekant inte alls idag. Snacka om förnekelse!
Johan Råckström har ett par förklaringar till den här förnekelsen av att vårt ekonomiska system inte kan lösa miljö- och resursproblemen, av att "utarmning av naturkapital inte räknas som en kostnad" i ett kapitalistiskt system. En del forskare tenderar att "mörka de risker de känner till", de anser att "de måste kompromissa för att inte skapa förtvivlan som kan leda till passivitet hos politikerna". Men Rockström pekar också på specialiseringen inom vetenskaperna som gör det svårare att se sammanhangen.
Råckström är medveten om att felet ligger i det ekonomiska systemet. "Belöningssystemet i ekonomin är avgörande för hur samhället utvecklas. Som det nu är märks det inte någonstans att vi på längre sikt blir allt fattigare genom att vi utnyttjar naturresurserna gratis. Vi måste utveckla en ny ekonomisk modell snabbt ändra inriktning mot hållbara hållbara energiformer. Biosfären är basen för vår ekonomi, och vi har ingen välfärd om vi inte har en hållbar ekonomi."
Jag har på senare tid cirklat runt temat för den här bloggen, men den här artikeln sätter verkligen fingret på utgångspunkten för den: att det nuvarande världssystemet måste ersättas av ett helt nytt ekonomiskt och politiskt system. Det den politiska diskussionen borde handla om är hur detta nya system borde se ut. Men så sker som bekant inte alls idag. Snacka om förnekelse!
Johan Råckström har ett par förklaringar till den här förnekelsen av att vårt ekonomiska system inte kan lösa miljö- och resursproblemen, av att "utarmning av naturkapital inte räknas som en kostnad" i ett kapitalistiskt system. En del forskare tenderar att "mörka de risker de känner till", de anser att "de måste kompromissa för att inte skapa förtvivlan som kan leda till passivitet hos politikerna". Men Rockström pekar också på specialiseringen inom vetenskaperna som gör det svårare att se sammanhangen.
Råckström är medveten om att felet ligger i det ekonomiska systemet. "Belöningssystemet i ekonomin är avgörande för hur samhället utvecklas. Som det nu är märks det inte någonstans att vi på längre sikt blir allt fattigare genom att vi utnyttjar naturresurserna gratis. Vi måste utveckla en ny ekonomisk modell snabbt ändra inriktning mot hållbara hållbara energiformer. Biosfären är basen för vår ekonomi, och vi har ingen välfärd om vi inte har en hållbar ekonomi."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)