Vad är mångkultur och mångkulturalism?

Som bekant var mångkulturalismen en av den norske massmördarens främsta hatobjekt. Men vad innebär egentligen detta diffusa begrepp? Det är inte så enkelt som att kritik mot "mångkultur" och "mångkulturalism" bara förekommer inom den politiska högern.

För många sverigedemokrater tycks ordet betyda att man  förespråkar att människor med olika kulturer inte kan leva sida vid sida i samma samhälle. Men varför skulle det inte gå? Att vara mot mångkultur i den betydelsen är lika illa som att vara apartheidanhängare eller rasist.

Ett mer sofistikerat och respektabelt multikulturmotstånd exemplifieras i denna artikel på newsmill. Där handlar det om att kritisera odemokratiska fenomen: "Snarare handlar det om en invändning mot att det parallellt med vår demokratiska värdegrund ska lämnas utrymme åt icke-demokratiska värdegrunder till att utöva inflytande på regelverk och lagstiftning och att man efter behov, och för att skydda vissa kulturer från att känna sig förolämpade, kan relativisera bort centrala värden i vår egen kultur, värden som kostat både liv och arbetsinsatser genom århundraden." Men då undrar jag, vilka det är som förespråkar denna typ av "multikulturalism"? Exempel, tack!

Nej, begreppet som det definieras i t.ex. Wikipedia, är skumt och lätt att missbruka.  I motsats till "monokultur" och amerikansk smältdegelmodell, sägs det att "mångkultur" bygger "på att invandrare och andra ska behålla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida." Skulle staten tvinga t.ex. muslimer att fasta ramadan? Wikipediaartikeln blandar ihop frihet och tvång på ett märkligt sätt.

En vänsterkritik av "mångkulturalism" har förts fram av Immanuel Wallerstein. Men då handlar det om förtryckta gruppers krav på "grupprättigheter" och tendens att isolera sig från andra förtryckta gruppers kamp. Lesbiska för sig, svarta för sig och kvinnor för sig t.ex.. Vad ska då en svart, lesbisk kvinna göra?

Den här vänsterkritiken mot "identitetspolitik" har intressant nog en föregångare i den kritik som de ryska bolsjevikerna riktade mot dem inom de socialdemokratiska partierna som förespråkade  "kulturautonomi". Ett exempel på detta var bildandet av Bund, ett socialdemokratiskt parti för judar. Ett annat var de österrikiska socialdemokratiska partiernas uppsplittring i olika organisationer för olika etniska grupper. En kritiker av denna sorts "multikulturalism" var Josef Stalin, bolsjevikernas "nationalitetsexpert" som skrev en bok om "Marxismen och den nationella frågan". Fackföreningar och arbetarpartier borde enligt boken organisera alla arbetare, oavsett nationalitet.

Multikulturalism eller sekulärt samhälle?

Carin Jämtin har föreslagit att Sverige ska införa en muslimsk helgdag, förslagsvis eid - firandet av Ramadans slut -  och ta bort någon av de kristna helgdagarna.

Nu ska jag inte kommentera hennes påstående att det inte går att lägga till fler helgdagar, vilket bara bekräftar hur långt på högerkanten hon står.

Bör vi införa en muslimsk helg? Vid första anblicken är ju förslaget sympatiskt. Men vi borde gå i motsatt riktning - fortsätta sekulariseringen istället.

I Sverige finns många religioner företrädda och landet är i praktiken multikulturellt. Samtidigt har sekulariseringen sakta men säkert gått framåt. Kyrkan är numera skild från staten, men fortfarande hjälper staten till med medlemsavgifterna, och public service-radion sänder högmässor på söndagarna.

Religionen ska vara en privatsak, och ska inte stödjas officiellt av staten. Men  religionsfriheten för kristna, muslimer, buddister m.fl. ska samtidigt skyddas. Frågan i titeln till detta blogginlägg är därför fel ställd!

Det är inte bara Humanisterna med Christer Sturmark, som påstår att vi måste välja mellan multikulturalism och sekularism. Högergrupper kring tidningen Axess driver samma linje, även om sekularismen där färgas av en läpparnas bekännelse till det "judiskt-kristna". Och de står i praktiken nära den sverigedemokratiska varianten av kritik mot multikulturalism, som vill ha en skansenmässig, söndagskristen svensk enhetskultur.

Det enda raka borde vara att låta  religiösa människor fira sina högtider när det passar, men att byta namn på de officiella röda dagarna till förslagsvis Vetenskapshelgen, De mänskliga rättigheternas helg, Det arbetande folkets helg o.s.v.. Inspiration kan kanske hämtas från de  namne på de sovjetiska helgdagarna...