"Varifrån kommer pengarna?"

"Lån har för många blivit en lika självklar del av vardagen som vatten. Men varifrån kommer pengarna som lånas ut?"   

 Det frågar  Andreas Cervenka i denna länk från Aftonbladet. Visserligen innehåller artikeln en del som är riktigt men också en del missuppfattningar. Risken är nog att läsaren blir mer förvirrad än innan han läste artikeln. En titt på Richard Werners enkla förklaring rekommenderas.

Här kommer ändå några tänkvärda citat ur Cervenkas artikel:

"Men hur mycket begriper vi egentligen själva om pengar, denna råvara som är en förutsättning för den moderna människans livsstil?" (Hur kommer det sig att vi inte lär oss vad pengar är i grundskolan? Ledtråd: någon tjänar på att vi inte vet detta.)


"Bara sedan 2008 har guldet stigit från 800 dollar per uns, drygt 31 gram, till över 1 900 dollar, även om priset fallit tillbaka något de senaste veckorna."

 "– Folk har börjat inse att världens monetära system blivit ett slags Monopol där det ständigt trycks nya papperspengar."

"Under krisen skapade Riksbanken pengar genom att i flera omgångar låna ut flera hundra miljarder kronor till de svenska bankerna. De fick lämna in värdepapper, till exempel obligationer, som säkerheter. Sedan satte Riksbanken in pengar som hamnade på bankernas konto i Rix."

"Men inte bara centralbanker skapar pengar. Den stora pengaproduktionen sker ute i privata banker, enligt Marianne Nessén." (Just det, men detta enkla faktum som Richard Werner beskriver, schabblas bort i fortsättningen på artikeln.)

"I dag lånar svenska banker grovt räknat ut en hundralapp på varje tiokrona i kapital, lite olika beroende på hur stor risk lånet anses ha. Innan finanskrisen var det internationella minimikravet enligt lag bara två kronor per utlånad hundralapp. Det är på väg att höjas till sju kronor." (Eller med andra ord, en vinstdriven privatägd bank skapar 100 kr ur tomma luften för varje tia i s.k. kapital)


 "Tillgångars värde går upp och ned och är ofta en fråga om subjektiva bedömningar.
– Lite skämtsamt kan man säga att om vi båda kommer överens om att din katt är värd hundra miljoner kan du få låna 80 miljoner av mig, säger Peter Borsos" (Den enorma ekonomiska makt som bankerna har är däremot inget skämt...)


"Bara sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78 000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta."

"Matt King, ansvarig för kreditanalys på jättebanken Citigroup talar om en trettio år lång lånebubbla.
– Men det kändes inte som en bubbla på vägen upp. Priset på tillgångar steg ju hela tiden. Skuldnivån såg därför hållbar ut, säger han" (Ska man skratta eller gråta?? Vad är en bubbla om inte ständigt stigande priser?)


Centralbankerna förväntas hålla koll på priserna men de gjorde "möjligen en avgörande miss, enligt Matt King.
– De har bara fokuserat på priset på varor och tjänster och inte priset på aktier och fastigheter. Om de gjort det hade låneexpansionen inte alls kunnat ske lika snabbt, säger han." (Spekulation i aktier och fastigheter är ju en helt obekant företeelse i historien??)


"Vanliga medeklassmänniskor i Sverige har gjort mångmiljonaffärer på bostadsmarknaden med en belåning på 90 procent eller mer, en nivå som skulle få vilken solbränd riskkapitalist som helst att skrika rätt ut av ångest."

"Man behöver inte vara professor för att tycka att allt detta är symptom på ett system som blivit sjukt. Och en växande skara av kritiker menar att boven i dramat är själva systemets konstruktion i sig. " (Nja, nu är det antagligen inte så många professorer i nationalekonomi som deltar i ockupationen av Wall Street. De är nog i allmänhet lika okunniga om pengars ursprung som förstaklassarna i skolan. Och systemet betraktas inte som "sjukt" utan som den perfekta "marknadsekonomin".)

"Pappersbaserade penningsystem har ofta startats av regeringar som behöver trycka pengar för att finansiera krig." (Tankarna går osökt till en viss supermakt, som f.n. för krig i Afghanistan, Irak och Libyen.)


"I dåliga tider tvingades bankerna begränsa utlåningen kraftigt. Det nya nu är centralbankernas roll. De rycker in och räddar banksystemet genom att skapa nya pengar. Det gick inte i ett guldbaserat system eftersom de inte kan trolla fram mer guld. Men för nya digitala papperspengar finns det ingen gräns."

"Lösningen på alla ekonomiska problem de senaste åren har varit att ersätta gamla lån med nya."

"– Det har redan gått så långt att de inte har något annat val än att skapa mer pengar för att hålla systemet vid liv så länge det går och fortsätta stimulera skulduppbyggnaden. Ju längre det fortsätter desto större blir konsekvenserna längre fram. Vi har skapat ett monster, säger Detlev Schlichter. " (Usch, detta låter som en variant av den gamla teorin om kapitalismens oundvikliga kollaps.)



"Färsk statistik visar att centralbanker runtom i världen, även i Europa, börjat köpa guld igen för första gången på decennier. Köpen väntas i år bli de största sedan 1971, då papperspengar tog över helt." ("Den vidskepliga tron på guldet" som Keynes förhånade, är tydligen på väg tillbaka...)

Begripligt om bankerna!

På denna sida finns några korta youtube-videos, som förklarar hur moderna banker fungerar. Richard A. Werner är professor i "International Banking", så det är en expert i ämnet som talar. Men han har också en sällsynt pedagogisk förmåga, så vem som helst kan förstå hans förklaringar!

Jag rekommenderar alla att åtminstone titta på den första videon, där han förklarar vad ett "banklån" är för något. Att det inte handlar om att flytta resurser från en hand till en annan, utan om att skapa pengar. (Adam Smith och Karl Marx beskrev i och för sig redan principen med "kreditpengar".)

Det här är ingen ny kunskap, men det är skandalöst, som Werner också säger, att allmänheten i påstått moderna demokratier, hålls okunnig om en så grundläggande sak som hur bankerna fungerar idag. Jag har själv, när jag försökt berätta om detta, för annars allmänbildade personer, fått reaktionen att "nej, det där tror jag inte på! så kan det inte vara".

Enligt Werner utgör de pengar som bankerna skapar "ur intet", typiskt 97 % av alla pengar. Resten, "fiatpengarna", skapas också ur intet, men av staten.

Den viktigaste infrastrukturen i varje modernt samhälle är pengar, och just pengarna har för länge sedan "privatiserats" och lagts i händerna på privata, vinstdrivande företag, bankerna.  Men för detta oerhörda privilegium, att skapa pengar, har bankerna inte fått några som helst krav på att agera samhällsnyttigt!

Werner påpekar att när bankerna "lånar ut" pengar till produktiva investeringar, så skapas varor som motsvarar de extra pengarna, och därför är sådana "lån" inte inflationsskapande. När de däremot lånar ut pengar till privat konsumtion eller till spekulation, så uppstår samhällsskadliga inflationsbubblor.

Werner har flera idéer om hur bankväsendet enkelt ska reformeras. I princip går de ut på att staten som uppdragsgivare ska ställa generella krav på vad bankerna ska syssla med. Frågan är hur realistiska dessa reformidéer är, då han själv är medveten om att det är de stora bankerna som finansierar politikernas valkampanjer. Men han pekar på att banksystemen i länder som Japan och Kina fungerar mycket bättre än i t.ex. i Storbritannien.

Werner presenterar också kort ett riktigt radikalt förslag i sista videon. Det går ut på att staten ska sluta sälja obligationer och istället införa "räntefria pengar". För att sätta sig in i detta så får man nog läsa någon av hans böcker.

Det finns vissa likheter mellan Werners teorier, och MMT, "Modern Monetary Theory", som diskuterats tidigare i den här bloggen. MMT ägnar sig också åt att beskriva hur moderna banker fungerar.

Men när Werner kritiserar hur de pengar som bankerna skapar pengar "ur intet" används på galna sätt, så  menar MMT att staten enkelt kan lösa de ekonomiska problemen genom att själv skapa lagom mycket pengar "ur intet".

Werner är till skillnad från keynesianer som Paul Krugman, kritisk till uppmaningarna till regeringarna att sätta igång sysselsättning genom direkta investeringar.

Det är ett reellt problem med staternas enorma skuldsättning, anser Werner, i motsats till keynesianer och MMT-förespråkare. Räntekostnader för statsskulder är faktiskt verkliga.

Werner utstrålar inte den sektkänsla som många andra "penningkritiker". Men ändå tror jag att han i likhet med dem inte ser det största problemet med det ekonomiska systemet, som är kapitalet och inte pengarna. Anledningen till att kapitalet mer och mer flyttas till spekulation är väl att produktiva investeringar inte är tillräckligt lönsamma?

Solidar, "pengar på planetens villkor"

”Pengar på planetens villkor” av Åsa Brandberg, utgiven av Humanistiska förlaget, liksom hennes websida  pläderar för ett nytt ekonomiskt system, som jag fortsättningsvis ska kalla solidarsystemet. Det nya är inte idén om att avskaffa räntan på pengar, eller förslaget om en sorts medborgarlön, ”basinkomst”, utan kombinationen av dessa två i ett datoriserat system.

Anledningen till att införa det nya systemet är en kritik av finanskapitalismen, där några få blir rika genom ränteinkomster i en ekonomi som bygger på skuldsättning, medan den stora majoriteten förlorar på systemet. Det är systemet med ränta som driver fram den ständigt ökade BNP-tillväxten och förstörelsen av miljön. Ibland förefaller det i boken som att det är kapitalismen som helhet som är i skottgluggen, då alla typer av inkomster på kapital jämställs med bankräntorna.  Förslaget till solidarsystemet slår också undan benen för kapitalinkomster överhuvudtaget.

Alla medlemmar i ett solidarsystem har två konton, ett baskonto och ett handelskonto. Ett kort med mikrochip är kopplat till dessa konton. Det sägs visserligen inte var dessa konton finns, men man får anta att det ska skapas nya institutioner som administrerar dessa konton. Till varje baskonto adderas automatiskt varje natt en summa solidarer, systemets ”pengar”.  Dessa pengar kan man handla varor med eller man kan spara dem på baskontot. Denna basinkomst, som faktiskt uppstår ur tomma intet, utan arbete, garanterar en grundtrygghet för alla medlemmar. 

 

Centralbankerna skapar ju också pengar ur tomma intet nuförtiden genom att med några knapptryckningar, ändra några siffror i en balansräkning, så rent tekniskt finns det knappast något att invända mot denna del i  solidarsystemet. Den stora innovationen ligger i hur handelskontot fungerar. De solidarer som förs över dit, dels från baskontot, dels från försäljning av varor, försvinner nämligen automatiskt efter en tid! De kan alltså inte sparas. Handelskontot fungerar alltså på ett motsatt sätt mot ett bankkonto, som växer tack vare räntan.

Vad är motiveringen till att systemet bygger på "negativ ränta"? Skulle det inte räcka med nollränta, om man nu utgår från att det är räntan som är roten till allt ont? Någon förklaring ges inte, men antagligen ses den negativa räntan som ett effektivt sätt att sätta stopp för alla former av utlåning mot ränta. Pengarna ska endast fungera som värdemätare, bytes- och cirkulationsmedel, inte som kapital (pengar som alstrar mera pengar, enligt Marx definition). Då måste man ta bort möjligheten att låta dem ”växa”. Man kan bli rik varken på att lägga pengar på hög eller på att ”investera” dem.

Solidarsystemet avskaffar kapitalinkomsterna och därmed kapitalismen, men behåller marknaden - utbud och efterfrågan styr. Däri liknar det Schweickerts kooperativa marknadssocialism. Men det avskaffar också i allt väsentligt pengarna, och liknar därmed Cockshotts förslag till planhushållningssystem, där ”arbetskvitton” används som betalningsmedel, men blir ogiltiga när de använts. Men solidarsystemet bygger dessutom på arbetsfria inkomster och strider därmed mot både Schweickerts och Cockshotts system. Och det är på denna punkt svagheten i solidarsystemet visar sig, enligt min mening.

Visst kan en centralbank skapa pengar ur tomma intet, men den riskerar ju att få igång en inflation om pengarna inte motsvaras av resurser i den ”reala ekonomin”.  Samma ekonomiska argument träffar rimligen solidarsystemets konstanta skapande av nya pengar på baskontona. Varor och tjänster kan ju inte trollas fram ur tomma intet utan förutsätter att någon  arbetar. Alla kan få en mängd solidarer per dag, men värdet på solidaren kan inte garanteras.

Problemet med baskontot är att det fungerar som en dold skatt. Det känns mer hederligt med en riktig skatt om man vill införa någon form av medborgarlön.  Ett sådant i princip ”kommunistiskt” inslag vore också förenligt med både Schweickarts marknadssocialism och Cockshotts planhushållning.

Det vore ändå intressant med ett eller flera experiment där solidarsystemet tillämpas. Det bör visa sig ganska snabbt om det överhuvudtaget fungerar, och vilka positiva effekter det har i så fall.