Nya "Ekonomihandboken"

Den nya uppdaterade "Ekonomihandboken" av Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren, utgiven på ETC förlag, kommer förhoppningsvis att studeras på 1000-tals studiecirklar i landet under de närmast åren.

Denna nästan 600-sidiga bok innehåller massor med fakta, diagram och statistik i korta, mestadels mycket lättlästa kapitel. Den tar dessutom upp många ämnen, alltifrån finanskraschen 2008 till förklaringar av pengar, arbetslöshet, inflation och klimatkris.

En genomgående ledtråd i boken är kritiken av den nyliberala politik som förts i Sverige de senaste decennierna, både av socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det behövs, för trots det katastrofala "marknadsmisslyckandet" hösten 2008 och den pågående eurokrisen, så är det nyliberal, marknadsfundamentalistisk politik som bedrivs för fullt idag.

"Ekonomihandboken" innehåller inte bara värdefulla fakta, utan också en del åsikter, som är kontroversiella även inom "vänstern". Men författarna döljer inte i dessa fall att det handlar om deras personliga åsikter.

En förvånande åsikt är t.ex. försvaret av euron och EMU, med argument som påminner om Bildts tal om kronan som en "skvalpvaluta".Antagligen hänger det här ihop med den reformistiska åsikten att "allt är politik". Men det stämmer knappast i det här fallet: EUs karaktär av "monopolens gemenskap" ändras inte med ändringar av den politiska sammansättningen i parlament eller ministerråd. Varken EU-kommissionen eller Europeiska Centralbanken är faktiskt folkvalda.

En annan tveksamhet är försvaret för fortsatt "ekonomisk tillväxt" trots miljökris och "peak oil". Här låter man faktiskt som gammaldags socialdemokrater.

Författarnas hårda kritik av toppstyrd "planekonomi" (till skillnad från "planhushållning") drabbar förvisso den sovjetiska modellen. Men finns det inte alternativ till denna odemokratiska och hårt centraliserade modell?

Man är däremot för okritiska mot "marknadsekonomi", som man ser som något annat än kapitalism. Kapitalism definieras inte traditionellt som ett system där arbetskraft är en vara som köps och säljs. Utan som ett system där det är tillåtet att köpa och sälja företag, med vidhängande personal.

Men visst har författarna en poäng i att "marknaden" i praktiken inte fungerar som i de nationalekonomiska läroböckerna. Ofta handlar det ju om långvariga, stabila relationer mellan "aktörerna" på marknaden. Innovationer uppstår, säger man också, när marknaden (eller planen i en planekonomi) inte fungerar som tänkt.

Men man missar att i botten på denna  "verkliga marknad" finns hela tiden profitjakten. Målet för den ekonomiska verkligheten måste alltså ändras radikalt. Och med det ett införande av samarbete istället för konkurrens mellan företag, som har det gemensamma målet att tillfredsställa hela samhällets behov.

Jag tycker slutligen att det är lite synd att författarna fortfarande stödjer sig mer på Keynes än Marx. Det kan vara en orsak till att förklaringen av vad pengar är, innehåller en förvirrande blandning av riktiga och felaktiga  idéer. Bankekonomen Richard A Werners beskrivning är mycket enklare.