Den marxistiske ekonomen Fred Moseley förklarar - rätt övertygande, även om det inte är lätt att hänga med i alla detaljerna - varför Thomas Pikettys förklaring av de dramatiskt ökande inkomstolikheterna inte håller för granskning. Dokumentet kan hittas här ("Piketty and Marginal Productivity Theory: A Superficial Application of a Very Bad Theory")
Moseley har en begriplig, alternativ förklaring: kapitalets ekonomiska och politiska makt ökade drastiskt från 70-talet och framåt.
Man får dessutom på köpet en förståelse för att den etablerade neoklassiska ekonomin bygger på lösan sand. Piketty utgår nämligen i sina resonemang från just denna teori, men som han enligt Moseley misshandlar.
Moseleys enkla slutsats:
"I conclude that the profit and wage shares of income are not determined by technology (marginal products, diminishing returns, elasticity of substitution), but are instead determined by the balance of power and the class conflict between capitalists and workers. If the wage share is to be increased in the years ahead, then the working class and its allies will have to organize better and exert more economic and political power in this ongoing class conflict with capitalists."
Men det finns en intressant aspekt på den neoklassiska teorins idé att bortse från "produktionsfaktorernas" priser och uteslutande utgå från tekniska faktorer, som relationer mellan antal arbetare per maskin, hur mycket råvaror som behövs o.s.v..Jag har ju tidigare nämnt att en socialistisk planeringsekonomi ställs inför till synes samma problem: att utan priser saknas en gemensam enhet att mäta olika resurser med.
Men är inte EN enhet bara en nödvändighet för reduktionistiska teoriskapare? Datorn kan indexera i flera variabler och för datorn är det inga problem att "priset" på varor är 1 kilo järn, 2 kilo vete, 10 timmar arbete, 1 promille maskinslitage och 2 kWh energi. Skitjobbigt för det reduktionistiska "vetenskapliga" teoribyggandet dock. En gemensam enhet bortser från kvalitativa skillnader i resurser, marknaden skiter i att det finns brist på vete, finns det en monetärt stark efterfrågan på vodka, så bränner man vodka. Vore olyckligt om planekonomin såg på det på samma sätt, oh wait, det har den!
SvaraRaderaMan får aldrig den räta linjens elegans i en multivariat teori. Men planekonomi är mer ingenjörskonst än teori.
Nja, i en marknadsekonomi är EN enhet inte bara en "nödvändighet för reduktionistiska teoriskapare". Trots att det tycks vara en omöjlighet, så fungerar marknadsekonomin bara om allt mäts i enheten för priset-
RaderaAtt det överhuvudtaget fungerar beror ju enligt Marx på att priset avspeglar värdet, som i sin tur ytterst bestäms kvantitativt av arbetstiden. Naturresurser som finns i marken har inget värde i en marknadsekonomi, för inget arbete har lagts ned på dem. Det problemet måste socialismen lösa på något sätt!
En socialistisk planering måste (som i Sovjet) utgå från fysiska storheter, som sinsemellan inte går att jämföra kvantitativt. Jag håller med om att datorerna underlättar beräkningarna, men man måste ju ändå ha någon slags teori i botten som de kan använda. Eller handlar det bara om teknik (och "politik")??
Ett problem som Moseley tar upp är "aggregeringen" av fysiska relationer inom enskilda företag till nationell nivå. Den är omöjlig helt enkelt. Betyder det att en socialistisk planering alltid måste ske på detaljnivå?