Varför kallsvettas Anders Borg?

Andreas Cervenka skriver om Andreas Borgs paradoxala beteende,  att finansministern frenetiskt "samlar i ladorna" när vi har en så framgångsrik svensk "tigerekonomi".

"Anders Borg är som en miljardär som går runt i en kostym från Myrorna, får kallsvettningar av de höga priserna på Lidl och tillbringar nätterna med att smygsurfa på jakt efter robusta dieselgeneratorer och handböcker i överlevnad."

Cervenka har hittat en rationell förklaring:   "De fyra stora storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi."

"Svenska banker har skulder i utländsk valuta motsvarande på 1,5 gånger Sveriges BNP."

"Hans krav på att svenska banker måste ha mer kapital framstår i detta perspektiv som fullständigt logiskt. I praktiken tycks han till och med vara beredd att låta viktiga framtidssatsningar stå tillbaka för att vara bättre rustad inför Nästa Stora Smäll."

Hugaligen... Sverige kanske blir nästa Grekland!

Det finska valet och de finska "maoisterna"

Det finska missnöjes- och främlingsfientliga partiet Sannfinländarna, kommer sannolikt att gå framåt kraftigt i det finska valet idag. Statsminister Mari Kiviniemi är inställd på att ta med partiet i regeringen, fick vi höra i P1:s lördagsintervju för en vecka sedan.

Det är alltså högern som även i Finland lyckats fånga upp missnöjet med den ekonomiska krisens verkningar, och överlämnandet av politisk makt till EU.

Det saknas inte vänsterpartier men de är mycket små i jämförelse med Sannfinländarna (som vänsterfolk kallar för "persut", ett ord som nästan låter som  "arslen" på finska).

Det finns en vänstergrupp, de finska "perumaoisterna", som skiljer sig från resten av vänstergrupperna i att förespråka bojkott av valet. Inte för att de är för små för att klara en valrörelse, utan av principiella skäl.

Motiveringen är det kända argumentet att parlamentet är ett fikonlöv för borgerskapets diktatur, och att ett deltagande i valet skulle stärka illusionerna om att vi lever i en demokratin. Det låter ju väldigt "leninistiskt", men det pinsamma för dessa "maoister" är att Lenin i allmänhet var motståndare till valbojkott.

Man påpekar de höga siffrorna på hur många som brukar avstå från att rösta ("37 %"). Men att sådana siffror skulle avspegla ett stöd för ett finskt "folkkrig" mot "slaktarväldet" skulle förstås avslöjas obarmhärtigt om dessa maoister ställde upp i valet...

Aftonbladets krigspropaganda

Nu kommer de propåer, man kunde förutse, när FN:s säkerhetsråd tog beslutet om flygförbudszon. Nu kommer  kraven  på marktrupper till Libyen. Kriget kommer då alltmer att likna de utdragna krigen i Irak och Afghanistan, vilka drabbat civilbefolkningen så hårt. Den civilbefolkning som FN-beslutet skulle skydda!

En del vänsterdebattörer, som ursprungligen stödde NATOs bombningar börjar få kalla fötter, och ompröva sin hållning.

Andra håller fast vid sin bombvänsterism. Följande rapport av några anonyma journalister från staden Misurata beskriver gatustriderna i den belägrade staden. Visst kan man ha sympati för de här unga kämparna, även om man är  emot NATOs krig. Men vad är deras mål, förutom att störta Khadaffi? Det framgår inte.

Rapporter kommer om att Khadaffi använder klusterbomber. Ingen vet varifrån de kommer. Kan bomberna möjligen vara svenska?

Nynäshamn gör motstånd

Jag brukar inte ta upp lokala frågor, men nu händer det saker här i Nynäshamn. De har koppling till den nyliberala politiken att riva ner välfärdsreformerna, som pågått i flera decennier nu. Men som på senare tid börjat anta rent osmakliga former.

Landstinget i Stockholms län vill nämligen lägga ner geriatrikkliniken  här. Det skulle drabba gamla människor med flera typer av åkommor, som förväntas sätta sig på pendeltåget och åka de 4 milen till Handen eller till akuten på Södersjukhuset.

Enligt det kristdemokratiska landstingsrådet Stig Nyman i Nynäshamnsposten idag, får "vården i Nynäshamn inte kosta så mycket att den inkräktar på vården på annat håll i länet." Det handlar alltså om en ren nedskärning, som han ändå har mage att förneka: "Vårdbehov och kvalitet styr."

Formellt vill dessa fega landstingspolitiker lägga över ansvaret för nedläggningen på det företag som vinner upphandlingen av denna sjukvårdstjänst. "Enligt beslutet ska det alltså inte vara uteslutet att det även i framtiden kan finnas en geriatrisk klinik även i Nynäshamn."

Planerna utlöste förstås protester, speciellt som förslaget först blev känt knappt en vecka före landstingsnämndens beslut. Namninsamlingar drogs igång och kommunstyrelsen tog initiativ till skapandet av en Facebookgrupp som snabbt växte till drygt 1200 personer. Nu är även vi i Nynäshamn "egyptier"...

Motståndet lär fortsätta ända tills beslutet är upprivet. Fortsättning följer...

Min fiendes fiende är min vän

"Min fiendes fiende är min vän" lär vara ett arabiskt ordspråk. Jag kan inte påminna mig att jag sett någon försvara det här synsättet. Tvärtom, det är vanligt att beskylla sina meningsmotståndare för att hylla denna påstått skamliga princip.

Ändå tillämpas den här principen uppenbarligen. Ett exempel på detta idag är de vänstermänniskor som försvarar det förhatliga NATOs krig mot Libyens härskare Khadaffi. Man kan ju i och för sig fråga sig vilken av dessa "fiender", som är värst eller störst...

Om man tolkar tolkar devisen som att det är acceptabelt att samarbeta med "mindre fiender" mot en "större fiende", så finns det väl knappast någon som inte i praktiken, i något läge skulle godta sådana här resonemang om "det mindre onda".  Det skulle väl då vara någon idealistisk anarkist, som avvisar all "realpolitik".

Krugman reflekterar

Paul Krugman funderar idag över var den vetenskap han företräder, står idag. Han klagar inte bara över den mörka medeltid, som han anser att makroekonomin, har hamnat i sedan flera decennier. Och över att alla Keynes' lärdomar är bortglömda efter den förkeynesianska, neoklassiska kontrarevolutionen.

Krugman funderar också mera generellt över vad makroekonomi är för något och vilka begränsningar den har. "You try to think about what people will do in certain circumstances, and you try to understand how individual behavior adds up to an overall result." Jämför denna simpla metod med framställningen i Kapitalet! Kapitalismen är ett system som inte kan förstås ur en enda faktor, individernas beteende.  Detta måste omvänt också förstås utifrån systemets beteende.

Krugman kritiserar överbetoningen av matematikens roll i makroekonomin. Det är tacksamt att göra modeller som "maximerar" vissa variabler i vårt beteende. Att människor sedan inte fungerar så, "glöms bort". Även hans egen gren, nykeynesianismen, kritiseras för denna åkomma.

Hans ganska avspända syn på teorin om NAIRU, vilken debatterats här på bloggen, kan ha ett visst intresse. Krugman talar om en "hypotes": "The natural rate hypothesis, with its crucial implication that high inflation would get built into expectations and not reduce unemployment, was the result of (loose) maximizing reasoning."

En ny värld är möjlig

Mikael Nybergs recension i AB av volvoarbetaren Lars Henrikssons nya bok, "Slutkört", pekar på en viktig pusselbit i den stora omställning av vårt världssystem, som är nödvändig. Men inte bara nödvändig utan också möjlig!

"Vi" kan inte fortsätta bränna upp fossila bränslen. Därför måste och kan massbilismen ersättas av ny teknik. Ett par citat ur recensionen följer här.

"Tekniken och produktionsförmågan finns där. Investeringsmedlen likaså. En förtätning av järnvägsnätet i Europa kostar inte mer än alla de planerade nya motorvägarna. Likväl sitter vi fast i fossilkapitalismen och dess ändlösa bilköer."

"Vi ser finansaristokratin svindla oss från kris till kris, vi ser de nya kolonialkrigen och vi ser atmosfären slamma igen, men allt vi gör är att streta emot. Om ens det.

Lars Henriksson öppnar för något annat: i stället för det bensinångande vinstjäktet en omställning av produktion och samhälle efter våra gemensamma behov. Lugnt och sakligt lägger han fram sina förslag. Som i ett snack i fikarummet när strömmen gått och bandet i en andhämtning står stilla."