Varför finns ingen platonisk ekonomisk skola?

I detta inlägg beskrev jag hur en marknadsfundamentist kan komma att förneka den uppenbara existensen av finansiella ”bubblor”. Resonemanget bygger på ett förnekande av att en varas värde och dess pris skulle kunna skilja sig från varandra. Begreppet ”värde” är i så fall oandvändbart, och man kan lika gärna slopa det.

Men, slår det mig, borde det inte finnas en motsatt teori, som hävdar att det är värdena som är ”sant” verkliga medan priserna är mer eller mindre illusoriska? Den skulle i så fall kunna kallas för en ”platonsk” ekonomisk lära. Beteckningen ”platonsk” motiveras med att Platon ansåg att idéerna är verkligare än de fysiska tingen, vilka enligt honom endast är bleka avspeglingar av de eviga, perfekta idéerna.

 Så vitt jag vet har en sådan ”platonsk” ekonomi aldrig formulerats. Man kan fråga sig varför. Kan det bara bero på att idealistiska tänkare har en motvilja mot att ägna sig åt så triviala ting som ekonomi?

Men hur såg Smith, Ricardo och Marx på förhållandet mellan värdets verklighet kontra prisets verklighet? Båda sågs som verkliga, men är de lika verkliga? Prisets verklighet förefaller ju vara  något mer ”verklig” än värdets.

 Det finns en filosofisk riktning, som kallas ”kritisk realism”, som kanske har lösningen på problemet. Värdet kan ses som ett ”transcendentalt” begrepp. Det motsvarar inte något iakttagbart, utan används för att förklara det iakttagbara. Men värdet är ändå inte något fiktivt eller enbart tänkt, utan det syftar på en objektivt existerande egenskap hos ”verkligheten”. (Den här synen på det transcendentala skiljer sig från Kants subjektiva syn.)