Planhushållning - mer effektiv än marknadsekonomi?

Det finns en spridd uppfattning att planhushållning som alternativ till marknadsekonomi har visat sig vara något som helt enkelt inte fungerar. Stagnationen i Sovjet under Brezjnev är exemplet som man brukar peka på.  

Pocketboken "Planhushållning och direktdemokrati", av W Paul Cockshett och Allin Cottrel, håller inte alls med. Planhushållning med hjälp av modern teknik är överlägsen marknadsekonomin i effektivitet. Och har förutsättningar att vara snabbare i att reagera på ändringar i konsumenternas preferenser!    

En gammal myt som ekonomen och dataexperten Cockshett tar kål på, är att en ekonomi med miljoner varor  inte skulle gå att planera, därför att ett ekvationssystem med miljoner obekanta tar tusentals år att lösa även med en modern dator. Det stämmer om man använder gymnasiemetoden med s.k. gaussisk elimination, men inte om man utnyttjar betydligt smartare, approximativa algoritmer. Då handlar det snarare om minuter.  

Om man dessutom i planeringen skulle utnyttja modern kommunikationsteknik, så skulle ett planeringsorgan kunna reagera blixtsnabbt på förändringar i produktionsförutsättningarna. Marknadsekonomins anpassningsmekanism via långsamma "prissignaler" från marknaden skulle framstå som stenåldersmässig...

Cockshotts och Cottrells förslag är en rent socialistisk modell i marxistisk mening. Pengar och därmed kapital är därför avskaffade. Istället ska en viss mängd arbete belönas med ett "arbetskvitto", som berättigar till uttag av konsumtionsvaror motsvarande samma arbetstid. Dessa arbetskvitton cirkulerar inte som pengar, utan är förbrukade när de använts.

Även om pengar inte används, pläderar Cockshott och Cottrell för en sorts marknadsmekanism för konsumtionsvaror, så att utbud och efterfrågan kan hållas i balans. Arbetstids-"priset" på konsumtionsvarorna kan behöva höjas respektive minskas om efterfrågan är större än respektive mindre än utbudet. Men större skillnader ska istället resultera i ökning eller minskning av produktionen utifrån den information, som strömmar genom  kommunikationsnätverken. Köproblemen som man hade  i Sovjet ska därför inte behöva uppstå.

Problemen med planhushållningen historiskt är kanske ändå inte främst tekniska utan politiska. I vems intresse sker planeringen? Vilka styr den? Därför handlar boken också om demokratins problem, där de pläderar för användning av modern teknik för att genomföra en direkt demokrati, som liknar den som praktiserades i det antika Aten. (Och som de påpekar, resulterade i gigantiska framsteg i filosofi, vetenskap och kultur.)