"Karriär" 36 år efteråt

Det var en säregen upplevelse att åter läsa Jan Myrdals idéroman "Karriär" från 1975. Ibland känns det som att den handlar om dagens världssituation med "energikris" och "råvarukris", men oftast som om romanen beskriver en  annan, fjärran och märkvärdig värld. Man kan få en liknande känsla som vid läsningen av den tidens s.k. framtidsforskare. Det finns faktiskt flera konkreta likheter i förutsägelserna.

En sådan likhet är tron att den framtida klyftan kommer att gå mellan meritokratin, den värdeskapande tekniskt-vetenskapliga eliten, och den dumma massan. I "Karriär" är det en östtysk partikoryfé som klarast uttrycker denna nästan fascistiska syn på det nödvändiga klassamhället.

Nu var väl inte syftet med romanen att beskriva hur världen skulle förändras utan hur "arbetarrörelsens" eliter såg på de historiskt långsiktiga tendenserna. Myrdals socialdemokratiska karriärister missade totalt Sovjetväldets kollaps. Istället ställer de in sig på att det är USA, som är på långsiktig dekis, med fallande dollarkurs och oljekris, medan statskapitalismen är på frammarsch överallt. De anar inte den nyliberala offensiven, med "marknadens" revansch.

En banal slutsats man kan dra är förstås att det omöjligt att sia om framtiden, t.o.m. om den mycket nära framtiden. Och alltså kan det vara klokt att alltid vara beredd på flera möjliga scenarion.

Efter finanskraschen 2008 fanns det skäl att tro att nyliberalismen skulle avlösas av en ny fas av keynesianism och statliga regleringar av kapitalet. Så blev det ju inte, utan de pågående kriserna försöker man fortfarande lösa med mer nyliberalism.

Slavoj Zizek har ännu inte fått rätt, när han i sin bok om finanskraschen, "First As Tragedy, Then As Farce", skrev att framtidens  stora konflikt kommer att bli mellan socialism och kommunism. "Socialism" får man väl då tolka som statskapitalism i socialdemokratisk eller sovjetisk tappning.

Fast efter nästa finanskrasch kan nog Zizek få rätt. Och då kommer "Karriär" också att komma ut i nya upplagor...