tisdag 31 januari 2012

"Nordiska modellen 2.0"

Den här bloggen startade efter en studiecirkel utifrån Immanuel Wallersteins "Liberalismens död", där han förutspådde det kapitalistiska världssystemets död inom det närmaste halvseklet. Han förutsåg att det vid systemets sammanbrott, kommer att finnas ett val mellan två vägar ur det gamla systemet, den ena mot ett jämlikt och demokratiskt system, den andra ett ännu ojämlikare och mer auktoritärt än det nuvarande.

Trots finanskraschen hösten 2008 då finanskapitalismen hade akut hjärtstillestånd ett par veckor, så har diskussionen om alternativen framåt i stort sett uteblivit i den offentliga debatten. Men nu börjar det dyka upp mer eller mindre radikala förslag till systemförändringar. Till och med Financial Times har haft en artikelserie om kapitalismens kris.

Pål Steigans "kommunism 5.0" är ett  radikalt vänsteralternativ. De nordiska vänsterpartierna ser visserligen banksystemet som en viktig orsak till spekulationsekonomin. Men att bara kräva "bankdelning" är alldeles för försiktigt.

Klas Eklunds "kapitalism 4.0" erkänner de stora problemen och  att "finanskapitalismen" i dagens utformning måste ersättas med något nytt. Men receptet är bara mer av nyliberalism, med "grön" fernissa. Marknaden ska fortsätta styra men med nya mätmetoder.

Nu har de socialdemokratiska partierna i Norden och presenterat ett förslag i DN på vad som bör göras. Den "nordiska modellen" bör uppdateras! Konkret överlåter man åt forskarna att ta fram en ny variant av den "nordiska modellen".  Inget fel med det, men nog hade man väntat sig åtminstone någon egen, ny idé...

Problembeskrivningen i DN-artikeln är faktiskt sämre än hos liberalen Klas Eklund! "Den framgångsrika Nordiska Modellen möter i dag nya utmaningar i form av bland annat demografiska förändringar, klimathot och ökad global konkurrens."

Den obligatoriska "ålderschocken" är ett futtigt problem att dra fram i det här sammanhanget. Uppenbarligen har man inte läst Daniel Ankarloos bok "Välfärdsmyter" eller "Tvärdrags" nummer om Borg-kommissionen.

Det andra problemet, klimathotet, säger man inget om.

Beskrivningen av det tredje problemet, "ökad global konkurrens", avslöjar att man fortsätter att se stater som en sorts företag som konkurrerar med varandra. Den logiska slutpunkten på sådan kapitalistisk konkurrens mellan stater är kriget. Och är det därför man numera gärna ställer upp på NATO:s krig?

Vidare skriver man att det handlar om att "bygga vidare på samverkan mellan politik, arbetsmarknadens parter och akademi för att förnya våra länders produktportföljer och ladda varor och tjänster med ett högre kunskapsinnehåll". Fortsatt samarbete med kapitalet alltså, det finanskapital som skapade den nuvarande depressionen i ekonomin!

Den "nordiska modellen" har onekligen varit framgångsrik, åtminstone under den tid det fanns s.k. reformutrymme. Eller med andra ord, när den ekonomiska tillväxten var hög, fram till kanske 80-talet. Men det välfärdssystem som byggdes upp då,  har ju socialdemokratin varit med om att montera ner sedan dess. Och man har varit lika duktiga på nyliberala privatiseringar som de borgerliga partierna.

Vill socialdemokraterna gå tillbaka till den "nordiska modellen" som gällde fram till 80-talet? Är det det man tänker sig att forskarna ska komma fram till? I så fall borde man klart och tydligt ta avstånd från de senaste decenniernas nyliberala politik.

De svenska socialdemokraternas godkännande av europakten tyder tyvärr på att de socialdemokratiska ledarna, efter Juholts påtvingade avgång,  anslutit sig till det som Wallerstein ser som  högeralternativet. Steigan konstaterar att socialdemokratin helt enkelt är ett "systemparti", och att inget annat var att vänta.

5 kommentarer:

  1. Vi kan nog glömma socialdemokraterna. De har bränt sina sista chanser, och även om sådana som Lena Sommestad ännu kämpar modigt så är det föga troligt att de kommer att byta kurs nu. De går samma ömkliga väg som exempelvis det franska kommunistpartiet som bara är kvar som några maktlösa slamsor. Men ledarna kan leva bra på de resurser som ändå finns i systemet.

    SvaraRadera
  2. Det är nog lite för tidigt att helt "glömma socialdemokraterna", tror jag. Dom stöds ju faktiskt av ca 20 % av befolkningen...

    Är det helt otänkbart att medlemmarna slänger ut högerpolitikerna i ledningen? Just nu ser vi väl inga tecken på det. Men även om det stod i gamla marxist-leninistiska texter att "socialdemokratin är klassförrädare", så stod det väl också något om att man aldrig får glömma "den konkreta analysen av konkreta förhållanden."

    Hur mycket man ändå kunde kritisera Juholts krumbuktande, så nog appellerade hans försiktiga vänsterretorik på många. Liksom den skrämde slag på mörkermännen i partiledningen. Sådana sprickor kan kanske vidgas så småningom. Och en verklig vänster kanske kan börja utkristallisera sig i partiet. Men jag kanske drömmer bara...

    I vilket fall som helst är det politikens innehåll som är det viktiga. Det är inte vem som är bäst på allmänna floskler om jämlikhet som är det viktiga.

    Det andra är det måste uppstå en verkliga rörelser, som Jan Wiklund brukar framhålla. Men de här två sakerna tror jag hänger ihop.

    I USA pratar t.o.m. republikanska presidentkandidater i termer av "99 %" och "1 %". I Sverige är det fortfarande i hög grad "medelklass" mot "bidragstagare".

    SvaraRadera
  3. Den stora bristen i alla såna här förslag är, tycker jag, bristen på social aktör. Vem ska driva fram förändringen? Den "nordiska modellen" drevs ju fram av en militant arbetarrörelse. Men den tillhör väl numera historien, inte minst pga de socialdemokratiska partiernas aktiva desarmering. Och vem ska då ta vid? Löfven personligen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En "social aktör" behövs för att driva fram förändringar. Men i det här fallet är problemet ännu värre. Den enda politik som finns i artikeln är att stärka konkurrenskraften hos de privata företagen.

      Om målet för politiken är att stärka konkurrenskraften, så finns det ju både enkla och svåra medel. Risken är stor att man tar till de snabba och enkla åtgärderna genom att pressa upp vinstnivån. Som Feldt gjorde när han smällde till med sin 16 %-iga devalvering dan efter riksdagsvalet, i början på 80-talet. I valrörelsen hade det däremot varit mycket tal om "industripolitik"...

      Radera
    2. Visst, Hannu, jag syftade nog snarast på Steigans förslag och liknande.

      Beträffande Eklund och de nordiska sossarna skulle man kunna tänka sig att de appellerar till den lilla fraktion av kapitalister som fortfarande tror på investeringar i produktion. De flesta tror ju mer på plundring och pyramidspel.

      Och det kanske inte är så dåligt att börja med. Det visar i alla fall på en vilja till något, till skillnad från det gängse "låt marknaden gå som den vill". Det kan till och med ge upphov till politiska diskussioner.

      Radera