Den konservativa TV-kanalen Axess innehåller en del guldkorn. I en serie om "Förfallet" intervjuade Niklas Ekdahl en ung forskare, Daniela Cammack, om "demokratins förfall" Hon visade sig vara en radial katt bland de andra hermelinerna Ekdahl släpat till studion. Hans förvirring var riktigt komisk - programmet kan fortfarande ses på denna webbsida.
Den gängse bilden av den atenska demokratin stämmer inte, enligt Daniela Cammack. som läst vad grekerna själva skrev om sitt styrelseskick. För atenarna skulle inte våra s.k. västerländska demokratier ha kvalificerat sig som demokratier, utan som aristokratier eller oligarkier. Det här är något som jag varit inne på tidigare, när jag skrivit om Paul Cockshotts idéer om varför sovjetsystemet inte fungerade: "Demokratimodeller".
Cammack menar att den stora skillnaden mellan vårt system och det atenska inte var skillnaden mellan representativ och direkt demokrati. Även i Aten hade man inslag av representativ demokrati, men representanterna valdes inte utan de lottades. Hon jämför med opinionsundersökningar, där det räcker med ett litet urval på något tusental personer i en miljonbefolkning, för att resultatet ska bli tillförlitligt.
Skillnaden mellan "demos" och "eliterna" går aldrig att eliminera, tycks hon mena. Det finns alltid individer som i kraft av sina uppdrag har mer faktiskt inflytande än den stora massa av medborgare.
Graden av demokratin hänger på i hur hög grad demos, folket kollektivt kontrollerar individerna som har ledande poster i samhället. Den atenska demokratin hade regler som innebar en effektiv kontroll av sina eliter.
"Demagogerna", folkledarna kunde i praktiken ha stort inflytande i folkförsamlingen på torget, där direkt demokrati rådde. Men om de misstänktes ha misskött sig, t.ex. ljugit för folket eller lagt fram dåliga förslag så kunde de inkallas till en domstol, där en jury på 500 - 1000 utlottade medborgare i hemliga omröstningar beslutade om straff! Det var domstolarna som var kärnan i den atenska demokratin - inte folkförsamlingen!
Den västerländska "demokratiska" traditionen har alltid varit antidemokratisk - det har gällt att i största möjliga mån hålla pöbeln (d.v.s folket) maktlösa. Det är väl därför dagens greker, som ordnade folkomröstning om EU:s åtstramningspolitik, hatas så mycket av eliterna.
Men blir det inte dåliga beslut om vanligt folk ska bestämma? Vem är det då som bestämmer vad som är "dåliga beslut", frågar Cammack. Politik är inte vetenskap, utan det handlar om intressen.
Det viktiga är istället att det ska gå att utkräva ansvar från ledarna. Att kunna avsätta dem vid valen, räcker inte. Makten får inte begränsas till en dag per tredje eller fjärde år - den måste finnas hela tiden hos "demos".
