Olof Frånstedt var chef för det svenska kontraspionaget inom SÄPO mellan 1966 och 1978. Han beskriver på ett häpnadsväckande öppet sätt superhemliga dolda organ som IB:s och den svenska Stay Behind-organisationens utomlagliga verksamhet, i del 2 av sin "Spionjägaren", med underrubriken "Säpo, IB och Palme".
I stora drag har väl det som Frånstedt skriver antingen blivit känt - i varje fall inom vänsterpressen - eller något man anat. Men Frånstedt avslöjar detlajerna och också sådant som inte varit känt, t.ex. det hemliga samarbetet med finska säkerhetspolisen, SUPO. Vid ett kritiskt hade man planerat att SUPO:s register över finska kommunister skulle föras över till Frånstedts lilla hemliga grupp på den svenska sidan! Frånstedt skriver inte hur man tänkt använda det materialet...
Frånstedt är inte nådig mot den militära underrättelsetjänsten, IB, och dess inkompetenta chefer. Det var IB:s klantiga operationer som gav SÄPO så dåligt rykte på 70- och 80-talet - enligt Frånstedt. Det är nog rivaliteten mellan SÄPO och IB, som vi får tacka för Frånstedts avslöjanden.
Det är lite förvånande att Frånstedt i sin litteraturlista i slutet av boken, tar med böcker av Jan Guillou och Anders Jallai. Men Frånstedt skriver att han faktiskt personligen mött "Barbro", en viktig person i Jallais halvt dokumentära spionromaner. Hon ska ha lett en synnerligen skum, högerextermistisk grupp tillhörande Stay Behind, under ledning av IB, med speciell uppgift att jag vänstermänniskor. IB och Barbro ville att SÄPO inte skulle störa dem i deras verksamhet! Vilket SÄPO tydlig gjorde istället för att få den olagliga verksamheten att upphöra!
Nu ska ingen tro att denne SÄPO-chef är någon speciellt sympatisk person. Som benhård antikommunist var han helt med på att svenska arbetare med fel politisk uppfattning borde registreras och övervakas. Och att i strid med officiell neutralitetspolitik samarbeta med MI6, CIA och Mossad, det såg han som helt naturligt.
Men visst menar Frånstedt att speciellt IB gick för långt ibland, när man övervakade och spionerade på allt och alla. Men om han nu var en sådan opolitisk samvetsgrann byråkrat, som han framställer sig som, varför gick han då inte ut och avslöjade brotten mot grundlagen - medan de pågick?
söndag 26 oktober 2014
onsdag 22 oktober 2014
Naomi Klein: kapitalismen eller planeten!
Att döma av Naomi Kleins senaste bok "This Changes Everything. Capitalism versus the Climate" så blir hon tydligen bara radikalare för varje bok hon skriver. "No Logo" kritiserade reklamindustrin, "Chockdoktrinen" var ett skarpt angrepp på nyliberalismen, och nu säger hon rent ut att kapitalismen som ekonomiskt system är roten till det onda.
Jag har inte läst boken själv, men en bra beskrivning av innehållet finns i denna artikel, "Naomi Klein: ‘Only mass social movements can save us’ from climate catastrophe".
Klimatöverenskommelserna (t.ex. i Kyoto) hade inga tänder, som kunde tvinga staterna att följa utfästelserna. De s.k. handelsavtalen däremot har tvingande bestämmerlser. Nu stämmer regeringar varandra för att begränsa solcellsanvändningen!
Den koldioxidproducerande oljan och gasen som finns lagrad i jordskorpan, finns även symboliskt i de jättelika energibolagens balansräkningar och räknas som "tillgångar". Bolagen går i konkurs om de inte får bränna upp dessa reserver och därmed orsaka en skenande klimatuppvärmning. Men det bryr de sig inte om - den kortsiktiga vinsten är viktigare än planetens överlevnad! Finns det en tydligare illustration av hur oförenlig vår ekonomiska system, som drivs av vinstmotivet, är med mänsklighetens överlevnad?
I Dagens ETC, "Klein ger oss ett val: kapitalismen eller planeten", kommenterade Kajsa Ekis Ekman också Naomi Kleins bok. Hon tar där upp den viktiga frågan om hur vi konkret ska få bort profitsystemet:
Jag håller med Klein om att det gäller att sätta stopp för profitjakten om vi ska kunna rädda planeten. Hon är dock för abstrakt när hon ska förklara hur. Jag är allergisk mot folk som skriver ”krossa kapitalismen” utan att precisera. Detta slagord, som ska uppvigla folk, har tyvärr kommit att få motsatt effekt: varje gång jag läser det blir jag övertygad om att allt kommer fortsätta precis som vanligt.
Nu tycker jag själv att det inte är för många utan alldeles för få som insett att vi måste "krossa kapitalismen". Men en diskussion om strategin behövs - där har hon rätt. Kleins förslag är "sociala massrörelser som konfronterar det rådande ekonomiska och politiska systemet, och måste därför vara massiva, breda och militanta".
Jag har inte läst boken själv, men en bra beskrivning av innehållet finns i denna artikel, "Naomi Klein: ‘Only mass social movements can save us’ from climate catastrophe".
Klimatöverenskommelserna (t.ex. i Kyoto) hade inga tänder, som kunde tvinga staterna att följa utfästelserna. De s.k. handelsavtalen däremot har tvingande bestämmerlser. Nu stämmer regeringar varandra för att begränsa solcellsanvändningen!
Den koldioxidproducerande oljan och gasen som finns lagrad i jordskorpan, finns även symboliskt i de jättelika energibolagens balansräkningar och räknas som "tillgångar". Bolagen går i konkurs om de inte får bränna upp dessa reserver och därmed orsaka en skenande klimatuppvärmning. Men det bryr de sig inte om - den kortsiktiga vinsten är viktigare än planetens överlevnad! Finns det en tydligare illustration av hur oförenlig vår ekonomiska system, som drivs av vinstmotivet, är med mänsklighetens överlevnad?
I Dagens ETC, "Klein ger oss ett val: kapitalismen eller planeten", kommenterade Kajsa Ekis Ekman också Naomi Kleins bok. Hon tar där upp den viktiga frågan om hur vi konkret ska få bort profitsystemet:
Jag håller med Klein om att det gäller att sätta stopp för profitjakten om vi ska kunna rädda planeten. Hon är dock för abstrakt när hon ska förklara hur. Jag är allergisk mot folk som skriver ”krossa kapitalismen” utan att precisera. Detta slagord, som ska uppvigla folk, har tyvärr kommit att få motsatt effekt: varje gång jag läser det blir jag övertygad om att allt kommer fortsätta precis som vanligt.
Nu tycker jag själv att det inte är för många utan alldeles för få som insett att vi måste "krossa kapitalismen". Men en diskussion om strategin behövs - där har hon rätt. Kleins förslag är "sociala massrörelser som konfronterar det rådande ekonomiska och politiska systemet, och måste därför vara massiva, breda och militanta".
måndag 13 oktober 2014
Vad hände på fredsmötet i Nynäshamn, 11 oktober?
Tankesmedjan Nynäshamn genomförde temadagen om "fred och krig" blev en framgång!
När Thage G. Peterson talade på eftermiddagen, hade lokalen hunnit bli full. Thage talade utförligt om det svenska deltagandet i USA:s krig mot Afghanistan, vilket han hela tiden varit motståndare till. Jag kände själv inte till hans långvariga kritik, men det kan ju bero på att massmedia ystat ner honom, liksom andra socialdemokratiska kritiker av den nya krigiska svenska utrikespolitiken efter Olof Palme.
"Sverige borde återgå till neutralitets- och fredspolitiken". Istället för Carl Bildts vapenskrammel borde Sverige befrämja diplomati och samtal.
Men det lät inte som att Peterson hade några större förhoppningar på den nya regeringen. Det behövs en folkrörelse för fred. - en folkrörelse som är i spirande! Talet kändes - trots ämnet - faktiskt både hoppfullt och inspirerande.
Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd argumenterade vältaligt för att hotet mot freden kommer från USA och NATO. Det är inte bara landbaserade militärbaser som USA har överallt. Kärnvapenbestyckade Tridentubåtar patrullerar världshaven, beredda att på 15 minuters varsel avfyra sin last.
Det hon berättade om satelliternas roll för krigföringen t.ex. i Afghanistan, den roll som Esrange spelar för att ta ned data från satelliterna och skicka vidare till militären, var för många av oss mer eller mindre okänt. Agneta lämnade också kvar en bunt broschyrer i dessa ämnen. (Det kan bli anledning att återkomma till detta ämne.)
Kristna Fredsrörelsen representerades av Henrik Halvardsson. Han beskrev ett mycket konkret fredsarbete han deltagit i för Kristna Fredsrörelsens räkning, främst i Colombia. Fredsarbetarnas närvaro kunde räcka för att få militär och paramilitärer att avstå från att bruka våld mot fattigbönder. "Det har ett politiskt pris" att döda försvarslösa människor när det finns vittnen som kan berätta för världen vad som hänt.
Halvardsson är också aktiv i Rädda barnen, och han tryckte på vikten av barnperspektivet i fredsarbete. "Barn kan inte använda gasmasker för vuxna."
Några bilder från mötet finns här.
När Thage G. Peterson talade på eftermiddagen, hade lokalen hunnit bli full. Thage talade utförligt om det svenska deltagandet i USA:s krig mot Afghanistan, vilket han hela tiden varit motståndare till. Jag kände själv inte till hans långvariga kritik, men det kan ju bero på att massmedia ystat ner honom, liksom andra socialdemokratiska kritiker av den nya krigiska svenska utrikespolitiken efter Olof Palme.
"Sverige borde återgå till neutralitets- och fredspolitiken". Istället för Carl Bildts vapenskrammel borde Sverige befrämja diplomati och samtal.
Men det lät inte som att Peterson hade några större förhoppningar på den nya regeringen. Det behövs en folkrörelse för fred. - en folkrörelse som är i spirande! Talet kändes - trots ämnet - faktiskt både hoppfullt och inspirerande.
Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd argumenterade vältaligt för att hotet mot freden kommer från USA och NATO. Det är inte bara landbaserade militärbaser som USA har överallt. Kärnvapenbestyckade Tridentubåtar patrullerar världshaven, beredda att på 15 minuters varsel avfyra sin last.
Det hon berättade om satelliternas roll för krigföringen t.ex. i Afghanistan, den roll som Esrange spelar för att ta ned data från satelliterna och skicka vidare till militären, var för många av oss mer eller mindre okänt. Agneta lämnade också kvar en bunt broschyrer i dessa ämnen. (Det kan bli anledning att återkomma till detta ämne.)
Kristna Fredsrörelsen representerades av Henrik Halvardsson. Han beskrev ett mycket konkret fredsarbete han deltagit i för Kristna Fredsrörelsens räkning, främst i Colombia. Fredsarbetarnas närvaro kunde räcka för att få militär och paramilitärer att avstå från att bruka våld mot fattigbönder. "Det har ett politiskt pris" att döda försvarslösa människor när det finns vittnen som kan berätta för världen vad som hänt.
Halvardsson är också aktiv i Rädda barnen, och han tryckte på vikten av barnperspektivet i fredsarbete. "Barn kan inte använda gasmasker för vuxna."
Några bilder från mötet finns här.
onsdag 1 oktober 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)