Budskapet i "Gryning över Kalahari" och "Skymningssång i Kalahari" av Lasse Berg , var att människorna av naturen är en sociala varelser, som vill samarbeta och umgås med varandra, men inte arbeta mer än några timmar om dagen. Makthierarkier uppstod först med jordbrukets och "civilisationernas" uppkomst för knappt 10 000 år sedan.
Både naturfolkens levnadssätt och modern forskning tycktes stödja tanken om att det klasslösa, kommunistiska samhället inte bara är möjligt, alltså ingen utopi, utan det som stämmer bäst med människans natur! Därför var det intressant att se vilka politiska slutsatser som Lasse Berg skulle dra i sin tredje Kalaharibok, "Ut ur Kalahari". Tyvärr visar det sig att han inte ens ställt frågan om hur ett klasslöst samhälle är möjligt idag. Är man intresserad av en diskussion om alternativ till dagens kapitalistiska världssystem, så blir man besviken.
Den Lasse Berg, som skrev böcker ur ett klart vänsterperspektiv i sin ungdom har numera förvandlats till en person som "optimistiskt" hyllar framstegen i världen, ungefär på samma sätt som Hans Rosling brukar göra i sina föredrag. Men Berg hänvisar inte bara till statistik utan berättar också om hur han åkt tillbaka till byar i Indien som han besökt före den "gröna revolutionen". Överallt i Asien har fattigdomen minskat kraftigt, flickorna går i skolan o.s.v..
Till sin förvåning är dock hans gamla bekanta ändå sällan nöjda med livet. Inte bara BNP utan även ojämlikheten har ökat, och med den missnöjet. Det blev varken "kapitalism eller kommunism, utan konsumism", en ständig jakt på fler varor att konsumera.
Det stora problemet i dag ser Berg inte i växande klassmotsättningar utan i den växande ensamheten, överallt i världen, både i rika och fattigare länder.
På 60-talet trodde man allmänt att Afrika skulle lyckas bättre med sin ekonomiska utveckling än det korrumperade, överbefolkade Asien, men det blev ju tvärtom. Inte undra på att Berg är försiktig med spådomar idag. Men hans spekulationer om varför Afrika haft så oväntat stora problem med BNP-tllväxten, är rätt intressanta.
Det afrikanska jordbruket, söder om Sahara, krävde till skillnad från det asiatiska, inte hierarkiska organisationer för t.ex. bevattning. De stora riken som ändå uppstod då och då, var centrerade kring handeln, inte kring produktionen, som var lokal och inte krävde samordning.
När kolonialisterna försvann, så tog de med sig de statsapparater de byggt upp, och det fanns inget kvar som de afrikanska länderna kunde bygga vidare på. Därav det kaos, som först nyligen övervunnits i några länder.
Förklaringen till framgångarna i Asien är att de just haft stater. Och det är denna organisation som varit avgörande - oavsett hur korrumperade (Bangladesh) dessa stater varit! En urusel stat är tydligen mycket bättre än ingen alls. Det är ett konstaterande man nog kan dra både optimistiska och pessimistiska slutsatser ifrån...
söndag 21 december 2014
söndag 26 oktober 2014
Den svenska "djupa staten" avslöjad!
Olof Frånstedt var chef för det svenska kontraspionaget inom SÄPO mellan 1966 och 1978. Han beskriver på ett häpnadsväckande öppet sätt superhemliga dolda organ som IB:s och den svenska Stay Behind-organisationens utomlagliga verksamhet, i del 2 av sin "Spionjägaren", med underrubriken "Säpo, IB och Palme".
I stora drag har väl det som Frånstedt skriver antingen blivit känt - i varje fall inom vänsterpressen - eller något man anat. Men Frånstedt avslöjar detlajerna och också sådant som inte varit känt, t.ex. det hemliga samarbetet med finska säkerhetspolisen, SUPO. Vid ett kritiskt hade man planerat att SUPO:s register över finska kommunister skulle föras över till Frånstedts lilla hemliga grupp på den svenska sidan! Frånstedt skriver inte hur man tänkt använda det materialet...
Frånstedt är inte nådig mot den militära underrättelsetjänsten, IB, och dess inkompetenta chefer. Det var IB:s klantiga operationer som gav SÄPO så dåligt rykte på 70- och 80-talet - enligt Frånstedt. Det är nog rivaliteten mellan SÄPO och IB, som vi får tacka för Frånstedts avslöjanden.
Det är lite förvånande att Frånstedt i sin litteraturlista i slutet av boken, tar med böcker av Jan Guillou och Anders Jallai. Men Frånstedt skriver att han faktiskt personligen mött "Barbro", en viktig person i Jallais halvt dokumentära spionromaner. Hon ska ha lett en synnerligen skum, högerextermistisk grupp tillhörande Stay Behind, under ledning av IB, med speciell uppgift att jag vänstermänniskor. IB och Barbro ville att SÄPO inte skulle störa dem i deras verksamhet! Vilket SÄPO tydlig gjorde istället för att få den olagliga verksamheten att upphöra!
Nu ska ingen tro att denne SÄPO-chef är någon speciellt sympatisk person. Som benhård antikommunist var han helt med på att svenska arbetare med fel politisk uppfattning borde registreras och övervakas. Och att i strid med officiell neutralitetspolitik samarbeta med MI6, CIA och Mossad, det såg han som helt naturligt.
Men visst menar Frånstedt att speciellt IB gick för långt ibland, när man övervakade och spionerade på allt och alla. Men om han nu var en sådan opolitisk samvetsgrann byråkrat, som han framställer sig som, varför gick han då inte ut och avslöjade brotten mot grundlagen - medan de pågick?
I stora drag har väl det som Frånstedt skriver antingen blivit känt - i varje fall inom vänsterpressen - eller något man anat. Men Frånstedt avslöjar detlajerna och också sådant som inte varit känt, t.ex. det hemliga samarbetet med finska säkerhetspolisen, SUPO. Vid ett kritiskt hade man planerat att SUPO:s register över finska kommunister skulle föras över till Frånstedts lilla hemliga grupp på den svenska sidan! Frånstedt skriver inte hur man tänkt använda det materialet...
Frånstedt är inte nådig mot den militära underrättelsetjänsten, IB, och dess inkompetenta chefer. Det var IB:s klantiga operationer som gav SÄPO så dåligt rykte på 70- och 80-talet - enligt Frånstedt. Det är nog rivaliteten mellan SÄPO och IB, som vi får tacka för Frånstedts avslöjanden.
Det är lite förvånande att Frånstedt i sin litteraturlista i slutet av boken, tar med böcker av Jan Guillou och Anders Jallai. Men Frånstedt skriver att han faktiskt personligen mött "Barbro", en viktig person i Jallais halvt dokumentära spionromaner. Hon ska ha lett en synnerligen skum, högerextermistisk grupp tillhörande Stay Behind, under ledning av IB, med speciell uppgift att jag vänstermänniskor. IB och Barbro ville att SÄPO inte skulle störa dem i deras verksamhet! Vilket SÄPO tydlig gjorde istället för att få den olagliga verksamheten att upphöra!
Nu ska ingen tro att denne SÄPO-chef är någon speciellt sympatisk person. Som benhård antikommunist var han helt med på att svenska arbetare med fel politisk uppfattning borde registreras och övervakas. Och att i strid med officiell neutralitetspolitik samarbeta med MI6, CIA och Mossad, det såg han som helt naturligt.
Men visst menar Frånstedt att speciellt IB gick för långt ibland, när man övervakade och spionerade på allt och alla. Men om han nu var en sådan opolitisk samvetsgrann byråkrat, som han framställer sig som, varför gick han då inte ut och avslöjade brotten mot grundlagen - medan de pågick?
onsdag 22 oktober 2014
Naomi Klein: kapitalismen eller planeten!
Att döma av Naomi Kleins senaste bok "This Changes Everything. Capitalism versus the Climate" så blir hon tydligen bara radikalare för varje bok hon skriver. "No Logo" kritiserade reklamindustrin, "Chockdoktrinen" var ett skarpt angrepp på nyliberalismen, och nu säger hon rent ut att kapitalismen som ekonomiskt system är roten till det onda.
Jag har inte läst boken själv, men en bra beskrivning av innehållet finns i denna artikel, "Naomi Klein: ‘Only mass social movements can save us’ from climate catastrophe".
Klimatöverenskommelserna (t.ex. i Kyoto) hade inga tänder, som kunde tvinga staterna att följa utfästelserna. De s.k. handelsavtalen däremot har tvingande bestämmerlser. Nu stämmer regeringar varandra för att begränsa solcellsanvändningen!
Den koldioxidproducerande oljan och gasen som finns lagrad i jordskorpan, finns även symboliskt i de jättelika energibolagens balansräkningar och räknas som "tillgångar". Bolagen går i konkurs om de inte får bränna upp dessa reserver och därmed orsaka en skenande klimatuppvärmning. Men det bryr de sig inte om - den kortsiktiga vinsten är viktigare än planetens överlevnad! Finns det en tydligare illustration av hur oförenlig vår ekonomiska system, som drivs av vinstmotivet, är med mänsklighetens överlevnad?
I Dagens ETC, "Klein ger oss ett val: kapitalismen eller planeten", kommenterade Kajsa Ekis Ekman också Naomi Kleins bok. Hon tar där upp den viktiga frågan om hur vi konkret ska få bort profitsystemet:
Jag håller med Klein om att det gäller att sätta stopp för profitjakten om vi ska kunna rädda planeten. Hon är dock för abstrakt när hon ska förklara hur. Jag är allergisk mot folk som skriver ”krossa kapitalismen” utan att precisera. Detta slagord, som ska uppvigla folk, har tyvärr kommit att få motsatt effekt: varje gång jag läser det blir jag övertygad om att allt kommer fortsätta precis som vanligt.
Nu tycker jag själv att det inte är för många utan alldeles för få som insett att vi måste "krossa kapitalismen". Men en diskussion om strategin behövs - där har hon rätt. Kleins förslag är "sociala massrörelser som konfronterar det rådande ekonomiska och politiska systemet, och måste därför vara massiva, breda och militanta".
Jag har inte läst boken själv, men en bra beskrivning av innehållet finns i denna artikel, "Naomi Klein: ‘Only mass social movements can save us’ from climate catastrophe".
Klimatöverenskommelserna (t.ex. i Kyoto) hade inga tänder, som kunde tvinga staterna att följa utfästelserna. De s.k. handelsavtalen däremot har tvingande bestämmerlser. Nu stämmer regeringar varandra för att begränsa solcellsanvändningen!
Den koldioxidproducerande oljan och gasen som finns lagrad i jordskorpan, finns även symboliskt i de jättelika energibolagens balansräkningar och räknas som "tillgångar". Bolagen går i konkurs om de inte får bränna upp dessa reserver och därmed orsaka en skenande klimatuppvärmning. Men det bryr de sig inte om - den kortsiktiga vinsten är viktigare än planetens överlevnad! Finns det en tydligare illustration av hur oförenlig vår ekonomiska system, som drivs av vinstmotivet, är med mänsklighetens överlevnad?
I Dagens ETC, "Klein ger oss ett val: kapitalismen eller planeten", kommenterade Kajsa Ekis Ekman också Naomi Kleins bok. Hon tar där upp den viktiga frågan om hur vi konkret ska få bort profitsystemet:
Jag håller med Klein om att det gäller att sätta stopp för profitjakten om vi ska kunna rädda planeten. Hon är dock för abstrakt när hon ska förklara hur. Jag är allergisk mot folk som skriver ”krossa kapitalismen” utan att precisera. Detta slagord, som ska uppvigla folk, har tyvärr kommit att få motsatt effekt: varje gång jag läser det blir jag övertygad om att allt kommer fortsätta precis som vanligt.
Nu tycker jag själv att det inte är för många utan alldeles för få som insett att vi måste "krossa kapitalismen". Men en diskussion om strategin behövs - där har hon rätt. Kleins förslag är "sociala massrörelser som konfronterar det rådande ekonomiska och politiska systemet, och måste därför vara massiva, breda och militanta".
måndag 13 oktober 2014
Vad hände på fredsmötet i Nynäshamn, 11 oktober?
Tankesmedjan Nynäshamn genomförde temadagen om "fred och krig" blev en framgång!
När Thage G. Peterson talade på eftermiddagen, hade lokalen hunnit bli full. Thage talade utförligt om det svenska deltagandet i USA:s krig mot Afghanistan, vilket han hela tiden varit motståndare till. Jag kände själv inte till hans långvariga kritik, men det kan ju bero på att massmedia ystat ner honom, liksom andra socialdemokratiska kritiker av den nya krigiska svenska utrikespolitiken efter Olof Palme.
"Sverige borde återgå till neutralitets- och fredspolitiken". Istället för Carl Bildts vapenskrammel borde Sverige befrämja diplomati och samtal.
Men det lät inte som att Peterson hade några större förhoppningar på den nya regeringen. Det behövs en folkrörelse för fred. - en folkrörelse som är i spirande! Talet kändes - trots ämnet - faktiskt både hoppfullt och inspirerande.
Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd argumenterade vältaligt för att hotet mot freden kommer från USA och NATO. Det är inte bara landbaserade militärbaser som USA har överallt. Kärnvapenbestyckade Tridentubåtar patrullerar världshaven, beredda att på 15 minuters varsel avfyra sin last.
Det hon berättade om satelliternas roll för krigföringen t.ex. i Afghanistan, den roll som Esrange spelar för att ta ned data från satelliterna och skicka vidare till militären, var för många av oss mer eller mindre okänt. Agneta lämnade också kvar en bunt broschyrer i dessa ämnen. (Det kan bli anledning att återkomma till detta ämne.)
Kristna Fredsrörelsen representerades av Henrik Halvardsson. Han beskrev ett mycket konkret fredsarbete han deltagit i för Kristna Fredsrörelsens räkning, främst i Colombia. Fredsarbetarnas närvaro kunde räcka för att få militär och paramilitärer att avstå från att bruka våld mot fattigbönder. "Det har ett politiskt pris" att döda försvarslösa människor när det finns vittnen som kan berätta för världen vad som hänt.
Halvardsson är också aktiv i Rädda barnen, och han tryckte på vikten av barnperspektivet i fredsarbete. "Barn kan inte använda gasmasker för vuxna."
Några bilder från mötet finns här.
När Thage G. Peterson talade på eftermiddagen, hade lokalen hunnit bli full. Thage talade utförligt om det svenska deltagandet i USA:s krig mot Afghanistan, vilket han hela tiden varit motståndare till. Jag kände själv inte till hans långvariga kritik, men det kan ju bero på att massmedia ystat ner honom, liksom andra socialdemokratiska kritiker av den nya krigiska svenska utrikespolitiken efter Olof Palme.
"Sverige borde återgå till neutralitets- och fredspolitiken". Istället för Carl Bildts vapenskrammel borde Sverige befrämja diplomati och samtal.
Men det lät inte som att Peterson hade några större förhoppningar på den nya regeringen. Det behövs en folkrörelse för fred. - en folkrörelse som är i spirande! Talet kändes - trots ämnet - faktiskt både hoppfullt och inspirerande.
Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd argumenterade vältaligt för att hotet mot freden kommer från USA och NATO. Det är inte bara landbaserade militärbaser som USA har överallt. Kärnvapenbestyckade Tridentubåtar patrullerar världshaven, beredda att på 15 minuters varsel avfyra sin last.
Det hon berättade om satelliternas roll för krigföringen t.ex. i Afghanistan, den roll som Esrange spelar för att ta ned data från satelliterna och skicka vidare till militären, var för många av oss mer eller mindre okänt. Agneta lämnade också kvar en bunt broschyrer i dessa ämnen. (Det kan bli anledning att återkomma till detta ämne.)
Kristna Fredsrörelsen representerades av Henrik Halvardsson. Han beskrev ett mycket konkret fredsarbete han deltagit i för Kristna Fredsrörelsens räkning, främst i Colombia. Fredsarbetarnas närvaro kunde räcka för att få militär och paramilitärer att avstå från att bruka våld mot fattigbönder. "Det har ett politiskt pris" att döda försvarslösa människor när det finns vittnen som kan berätta för världen vad som hänt.
Halvardsson är också aktiv i Rädda barnen, och han tryckte på vikten av barnperspektivet i fredsarbete. "Barn kan inte använda gasmasker för vuxna."
Några bilder från mötet finns här.
onsdag 1 oktober 2014
lördag 27 september 2014
Kommer bitcoin att rädda världen?
Falkvinge, Piratpartigrundaren, har en intressant artikel om bitcoinprojektet, som beskrivs så här lyriskt:
"Bitcoin is the world’s first stateless currency that transcends borders in a similar way as the Internet. Its unmediated flow delivers more power to the periphery. As a result it could dissolve the hegemony of U.S. empire and end the monarchy of the petrodollar that controls flows of oil, finance and global geopolitics. This could potentially shrink the wealth gap between the Global South and the North. For the first time in history, humanity has the option to really heal the wound of long history of brutal colonization; to end major wars, transform poverty and inequality and move toward a more humane world. Humanity has a chance to embark on a new path, where technology of Western society is used to serve for the wisdom of indigenous cultures and together create a new civilization."
Jag har vid ett par tillfällen berört bitcoin och uttryckt viss skepsis utifrån marxistiska utgångspunkter. Men det visar sig att det finns en oro inom bitcoinsamfundet för att det finns ett "1 % kontra 99 %"-problem för bitcoin. Artikeln ovan försöker argumentera - inte helt övertygande enligt min mening - för att denna oro är obefogad.
Är en anarkistisk värld möjlig, alltså en värld utan några centrala, representativa organ som har till uppgift att samordna och administrera? Det är inte helt självklart vad svaret borde vara. De som menar att en sådan anarkistisk värld är omöjlig, borde nog sätta sig in i argumentationen och försöka vederlägga den. Men det är inte alldeles enkelt, då förståelsen av bitcoinsystemet kräver tekniska kunskaper, som inte många har.
Det är ändå anmärkningsvärt att en piratpartists beskrivning av tillståndet i världen, imperialismen och finanskapitalets dominans, är så lik en traditionellt marxistisk/kommunistisk analys.
onsdag 24 september 2014
Göran Greider - en kluven socialdemokrat
Göran Greider skriver många bra saker i sin ledare, "Det fanns och finns en vänstervind", i dagens ETC. Han är mer klarsynt än Johan Ehrenberg om socialdemokratin i sin valanalys, vilken jag kritiserade i ett tidigare inlägg, "Ehrenberg försöker peppa den besvikna vänstern".
Greider gör rätt i att peka på att valresultatet betyder att högeralliansens privatiseringar och avregleringar underkänts av väljarna. Det är något att glädjas åt. Han tror t.o.m. att det inte finns en chans att det ska gå att fortsätta eller återuppta den här s"ystemskiftes"-politiken. Det förefaller mig lite för optimistiskt.
Greider svarar på sina frågorna "Vad är socialdemokratin för parti idag? Kan socialdemokratin radikaliseras? Finns det en vänsterflygel i detta parti som kan växa sig starkare och vrida om politiken åt vänster?" ett bestämt "Nej." "Jag tror inte det. I allt väsentligt är S idag ett socialliberalt parti." Och senare: "Det kommer aldrig mer att som horisont ha ett radikalt annat samhälle." Det är hårda ord för att komma från en socialdemokrat!
Hårda ord, men ändå inte tillräckligt hårda! Det var ju faktiskt flera decennier sedan som socialdemokratin var ett socialliberalt parti. Sedan Kjell Olof Feldts omläggning av politiken, är ju SAP faktiskt ett nyliberalt parti. Det trodde jag Greider insåg!
Underligt nog börjar Greider i slutet av artikeln att trots sin realism, börja önskedrömma precis som Johan Ehrenberg gjorde :
"Mitt stalltips är att de europeiska vänsterpartierna under de närmaste fem, tio åren sakta men säkert växer i styrka och att en lika sakta men säkert krympande socialdemokrati till slut vågar sträcka ut en hand vänsterut. Och måste göra det. Både av taktiska skäl och för att ojämlikheten och klimatproblemen galopperar."
Men varför skulle den "europeiska vänstern" - vilka som nu ska räknas dit - växa så länge som sådana som Göran Greider inte lyckats kapa banden med den nyliberala socialdemokratin? Den krympande grekiska socialdemokratin t.ex. har ju inte direkt "sträckt ut en hand vänsterut" utan allierat sig med högern!
Det är ju tråkigt att socialdemokratin inte längre har en vänsterflygel, för annars kunde ju Greider ha jobbat för att stärka den, för att på sikt bryta med den dominerande nyliberalerna.
Jag kan inte se annat än att ett verkligt vänsterparti måste byggas utanför både socialdemokratin och Vänsterpartiet. De enskilda vänstersinnade i dessa partier skulle ett sådant verkligt vänsterparti kunna attrahera - men bara genom att bekämpa nyliberalerna och socialimperialisterna. Inte genom sträva efter regeringssamarbete med dessa.
Greider gör rätt i att peka på att valresultatet betyder att högeralliansens privatiseringar och avregleringar underkänts av väljarna. Det är något att glädjas åt. Han tror t.o.m. att det inte finns en chans att det ska gå att fortsätta eller återuppta den här s"ystemskiftes"-politiken. Det förefaller mig lite för optimistiskt.
Greider svarar på sina frågorna "Vad är socialdemokratin för parti idag? Kan socialdemokratin radikaliseras? Finns det en vänsterflygel i detta parti som kan växa sig starkare och vrida om politiken åt vänster?" ett bestämt "Nej." "Jag tror inte det. I allt väsentligt är S idag ett socialliberalt parti." Och senare: "Det kommer aldrig mer att som horisont ha ett radikalt annat samhälle." Det är hårda ord för att komma från en socialdemokrat!
Hårda ord, men ändå inte tillräckligt hårda! Det var ju faktiskt flera decennier sedan som socialdemokratin var ett socialliberalt parti. Sedan Kjell Olof Feldts omläggning av politiken, är ju SAP faktiskt ett nyliberalt parti. Det trodde jag Greider insåg!
Underligt nog börjar Greider i slutet av artikeln att trots sin realism, börja önskedrömma precis som Johan Ehrenberg gjorde :
"Mitt stalltips är att de europeiska vänsterpartierna under de närmaste fem, tio åren sakta men säkert växer i styrka och att en lika sakta men säkert krympande socialdemokrati till slut vågar sträcka ut en hand vänsterut. Och måste göra det. Både av taktiska skäl och för att ojämlikheten och klimatproblemen galopperar."
Men varför skulle den "europeiska vänstern" - vilka som nu ska räknas dit - växa så länge som sådana som Göran Greider inte lyckats kapa banden med den nyliberala socialdemokratin? Den krympande grekiska socialdemokratin t.ex. har ju inte direkt "sträckt ut en hand vänsterut" utan allierat sig med högern!
Det är ju tråkigt att socialdemokratin inte längre har en vänsterflygel, för annars kunde ju Greider ha jobbat för att stärka den, för att på sikt bryta med den dominerande nyliberalerna.
Jag kan inte se annat än att ett verkligt vänsterparti måste byggas utanför både socialdemokratin och Vänsterpartiet. De enskilda vänstersinnade i dessa partier skulle ett sådant verkligt vänsterparti kunna attrahera - men bara genom att bekämpa nyliberalerna och socialimperialisterna. Inte genom sträva efter regeringssamarbete med dessa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)