Kapitalism alstrar massfattigdom

I en artikel med titeln "The Myths of Capitalism", tar den indiske marxistiske ekonomen Prabhat Patnaik upp frågan om kapitalismen alstrar massfattigdom, "pauperism", vilket Marx hävdade i "Kapitalet".

Det brukar ju hävdas att Marx´ "spådom" inte slog in. Och det stämmer ju att efter den inledande eländiga perioden i England efter den "industriella revolutionen", så vände det uppåt.

Men det var inte den inneboende dynamiken i kapitalismen som "löste" problemet med den ständigt växande reservarmén av arbetslösa. I Europa var det emigrationen till Amerika, Australien och andra "nybyggarländer". Patnaik visar hur enormt stor denna emigration var. Mellan 1820 och 1915 emigrerade 50 miljoner människor från Europa!

Genom att slå ut den inhemska produktionen i länder som Indien, skapades ett fattigt underproletariat istället i sådana länder.

I dagens Indien växer arbetslöshetsarmén - och fattigdomen - trots den snabba tillväxten där. I Kina har jag sett uppgifter om att antalet industriarbetare paradoxalt nog har minskat under hela den period som Kina "stulit jobben" från USA och Europa.

Om man utgår från att kapitalismen har blivit ett världssystem, så stämmer kanske Marx resonemang i "Kapitalet" för världen som helhet. I varje fall så länge som vi inte kan emigrera till Mars...

Till sist ett sammanfattande teoretiskt citat från artikeln:

"The capacity of the capitalist growth process to make a dent on the relative magnitude of the reserve army depends upon three factors: the overall growth rate (taking the capitalist and pre-capitalist sectors together), the growth rate of labour productivity (again taking the two sectors together), and the rate of work-force growth (taking into account migration as well).  The excess of the overall growth rate over the growth rate of labour productivity is the rate of growth of labour demand in the two sectors taken together; if this happens to be less than the rate of growth of the work-force, then the relative size of the reserve army of labour, and with it the extent of absolute of poverty, will keep increasing.  There is nothing in the operation of the capitalist economy that can spontaneously prevent this."

Det som är ett "jätteproblem" för en kapitalistisk ekonomi, att skapa tillräckligt många jobb då produktiviteten hela tiden stiger, vore förstås bara en välsignelse i en efterkapitalistisk ekonomi.