Keynes kontra Marx

Sam Williams kommenterar den kände keynesianen Brad deLongs kritik av Marx kristeori i "Teorier om mervärdet". Jag tycker nog att Sam är onödigt artig mot deLong, som i sin artikel framstår som okunnig om marxistisk ekonomi. Men Sam kanske var positivt överraskad över att keynesianer äntligen börjar ta notis om Marx...

Även om Brad deLong inte har någon direkt vettig kritik att komma med - komiskt nog klagar han på att Marx är orättvis mot 1900-talsföreteelser som keynesianismen och monetarismen - så sätter han fingret på den avgörande politiska skiljepunkten mellan marxistiska och keynesianska kritiker av nyliberalismen. Nämligen om det är möjligt för staten att avlägsna kriserna ur den kapitalistiska ekonomin.

Det såg ju faktiskt ut som om Keynes medicin, den statliga "stabiliseringspolitiken", lyckades under det långa, kraftiga  uppsvinget för världsekonomin 1950 - 1970. Och om det har lyckats förut, så varför skulle det inte lyckas igen? Men varför är det så få ekonomer som är  keynesianer idag?

Sam Williams åsikt som han motiverat på sin blogg, är att den keynesianska politiken aldrig spelade den avgörande roll, som keynesianerna påstår. Han pekar på rent ekonomiska faktorer istället och även på kapitalförstörelsen under andra världskriget.

Anwar Shaikh (se förra inlägget) förklarar den nyliberal offensiven, som höll nere reallönerna i väst, med att under den gyllene efterkrigsuppgången hade faktiskt profitkvoten sjunkit - helt i enlighet med Marx. Men det räckte inte med att hålla igen reallönerna för att vända utvecklingen. Det krävdes också enligt Shaikh låga räntor för att företagens profiter skulle vända uppåt igen.

En idé som man ser ibland är att den långa högkonjunkturen var ett resultat av ett politiskt beslut i USA att rädda världskapitalismen från det kommunistiska hotet. Det kan nog ligga något i det: den amerikanska politiken mot förlorarmakterna genom Marshallhjälpen var generös och några revolutioner bröt inte ut i Europa, till skillnad från tiden efter första världskriget.

Sedan finns åsikten bland borgerliga icke-keynesianer att keynesiansk politik nog fungerade fram till 70-talet, men att "globalisering" och fria kapitalrörelser sedan gjorde stabiliseringspolitiken ineffektiv. Det här kan också ses som en politisk förklaring. Men varför släppte politikerna valutakurserna fria i så fall? Var det verkligen bara en direkt konsekvens av kommunikationsteknikens utveckling?

En populär teori bland keynesianer typ Krugman, är att politikerna har blivit dumma i huvudet, alternativt köpta av Wall Street. Men att även ekonomerna "glömt" allt de kunde tidigare om "makroekonomi". Det här är nog den minst trovärdiga teorin.