Immanuel Wallerstein jämför USA:s bortdragande av sin militär från Irak, med nederlaget i Vietnamkriget. Denna säkert för många överraskande analys underbyggs med fakta i hans senaste krönika, "US Withdrawal and Defeat in Iraq".
Wallerstein har ju länge hävdat att USA:s makt är på nedgång, men t.ex. kriget i Libyen har fått en del inom "vänstern" att överskatta USA:s styrka. Det finns ju också en del kritiker av USA:s imperialism, främst på högerkanten, som tror att CIA styr det mesta i hela världen. Därför är det nyttigt med konkreta analyser av Wallersteins slag.
En anledning till att delar av vänstern troligen rycker på axlarna åt det amerikanska tillbakadragandet, är att man "glömt bort" att det finns en grundläggande motsättning mellan imperialistiska makter och förtryckta länder. Man har likaså "glömt" att det finns ekonomiska orsaker till denna konflikt.
De krafter i Irak som pressat fram tillbakadragandet är nationalistiska och inte ett dugg "revolutionära" eller "socialistiska". Därför ser "vänstern" det som ointressant att stödja dessa nationalister mot supermakten USA. Steget blir då kort till att stödja de "egna" kapitalisternas utsugning av folken i Syd.
Visar inlägg med etikett Wallerstein. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wallerstein. Visa alla inlägg
onsdag 2 november 2011
fredag 1 april 2011
Wallerstein kommenterar Libyen
I en läsvärd artikel har Immanuel Wallerstein för andra gången kommenterat Libyen. I den första artikeln förutspådde han varför FN:s säkerhetsråd inte skulle anta den resolution om intervention, den gjorde strax därefter.
Hur förklarar Wallerstein att han tog så kapitalt fel? Den amerikanska militärmakten var emot äventyret, men varför bestämde sig Obama ändå för att böja sig för påtryckningarna, och vilka var det som tryckte på?
Huvudtesen som Wallerstein driver är att det var Saudi-Arabiens härskare som fick balansen att tippa över till det globala krigspartiets fördel. De agerade via Arabfederationen, och deras mål är att stoppa spridningen av upproren i arabvärlden. Kriget är en "distraktionsmanöver" i detta syfte, och handlar inte primärt om olja vilket vänstern tror.
Hur förklarar Wallerstein att han tog så kapitalt fel? Den amerikanska militärmakten var emot äventyret, men varför bestämde sig Obama ändå för att böja sig för påtryckningarna, och vilka var det som tryckte på?
Huvudtesen som Wallerstein driver är att det var Saudi-Arabiens härskare som fick balansen att tippa över till det globala krigspartiets fördel. De agerade via Arabfederationen, och deras mål är att stoppa spridningen av upproren i arabvärlden. Kriget är en "distraktionsmanöver" i detta syfte, och handlar inte primärt om olja vilket vänstern tror.
onsdag 23 mars 2011
Wallerstein om taktiken
Immanuel Wallerstein har en artikel, "Structural Crisis in the World-System: Where Do We Go from Here?", i senaste numret av Monthly Review, där han kort sammanfattar sin världssystemteori. Rekommenderas! Han presenterar också här sin syn på vilken taktik som världens vänsterkrafter borde anta.
Wallerstein beskriver kort först taktiken på kort sikt, för de närmaste 3 - 5 åren, där det handlar om att i möjligaste mån kämpa för att de oundvikliga nedskärningarna inte helt ska drabba de svagaste, istället för de starkaste. Här handlar det om kompromisser, och att slåss för "det minst onda" och osmakliga alternativet.
Taktiken på medellång sikt däremot handlar om tiden fram till ca 2050, då han förutser att världssystemet definitivt "bifurkerat" till ett annat system. Hur detta system kommer att se ut avgörs genom kampen mellan världens vänster respektive höger.
Wallersteins taktik på medellång sikt sönderfaller i fem punkter. Här är parollen "inga kompromisser". En av taktikerna är att "kategoriskt förkasta målet om ekonomisk tillväxt och ersätta det med målet om maximal avvarufiering (decommodification)". Vad är egentligen skillnaden mellan denna formulering och den "gamla vänsterns" mål att ersätta kapitalism med socialism? Handlar det om en konkretisering av de gamla begreppen? Nej, inte bara det, tror jag. Han skriver att det inte är "omedelbart uppenbart" hur avvarufiering av jordbruk och industriell produktion ska gå till, och att det krävs "omfattande experimentering". Men vad är alternativet till de former som redan provats: statligt ägande och planering?
Som alternativ till "globaliseringen" sätter Wallerstein lokal och regional självförsörjning, "multipla autonomier" som knyts ihop i ett sökande efter en "universell universalism". Det här låter ju ganska abstrakt. I varje fall så länge idéerna om ekonomins funktionssätt är så vaga som de är. Den första "taktik" som Wallerstein nämner är också att det behövs "stor betoning på seriös intellektuell analys", och påpekar han, inte bara bland intellektuella.
Wallerstein har i sina böcker varit mycket skeptisk till den "gamla vänsterns" strategi att erövra den politisk makten för att först därefter genomföra sitt program. Det är väl därför som artikel inte går in på maktfrågan, utan koncentrerar sig på det politiska innehållet i det alternativ som världens vänsterkrafter borde arbeta för. Och det ligger förstås något i att strategin att "först tar vi makten och sen får vi se" inte har fungerat så bra. Men en kombination är kanske nödvändig? Både "målet" och "vägen dit" behöver ingå i de analyser han efterlyser.
Wallerstein beskriver kort först taktiken på kort sikt, för de närmaste 3 - 5 åren, där det handlar om att i möjligaste mån kämpa för att de oundvikliga nedskärningarna inte helt ska drabba de svagaste, istället för de starkaste. Här handlar det om kompromisser, och att slåss för "det minst onda" och osmakliga alternativet.
Taktiken på medellång sikt däremot handlar om tiden fram till ca 2050, då han förutser att världssystemet definitivt "bifurkerat" till ett annat system. Hur detta system kommer att se ut avgörs genom kampen mellan världens vänster respektive höger.
Wallersteins taktik på medellång sikt sönderfaller i fem punkter. Här är parollen "inga kompromisser". En av taktikerna är att "kategoriskt förkasta målet om ekonomisk tillväxt och ersätta det med målet om maximal avvarufiering (decommodification)". Vad är egentligen skillnaden mellan denna formulering och den "gamla vänsterns" mål att ersätta kapitalism med socialism? Handlar det om en konkretisering av de gamla begreppen? Nej, inte bara det, tror jag. Han skriver att det inte är "omedelbart uppenbart" hur avvarufiering av jordbruk och industriell produktion ska gå till, och att det krävs "omfattande experimentering". Men vad är alternativet till de former som redan provats: statligt ägande och planering?
Som alternativ till "globaliseringen" sätter Wallerstein lokal och regional självförsörjning, "multipla autonomier" som knyts ihop i ett sökande efter en "universell universalism". Det här låter ju ganska abstrakt. I varje fall så länge idéerna om ekonomins funktionssätt är så vaga som de är. Den första "taktik" som Wallerstein nämner är också att det behövs "stor betoning på seriös intellektuell analys", och påpekar han, inte bara bland intellektuella.
Wallerstein har i sina böcker varit mycket skeptisk till den "gamla vänsterns" strategi att erövra den politisk makten för att först därefter genomföra sitt program. Det är väl därför som artikel inte går in på maktfrågan, utan koncentrerar sig på det politiska innehållet i det alternativ som världens vänsterkrafter borde arbeta för. Och det ligger förstås något i att strategin att "först tar vi makten och sen får vi se" inte har fungerat så bra. Men en kombination är kanske nödvändig? Både "målet" och "vägen dit" behöver ingå i de analyser han efterlyser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)