Pål Steigans bok "En gång skall jorden bliva vår. Strategi för en ny värld" kan läsas som en faktaunderbyggd sammanfattning av allt som relativt snart leder till kapitalismens sammanbrott. Och kanske även till mänsklighetens. Boken kommer förhoppningsvis att användas som litteratur i många studiecirklar!
Det norska originalets namn "Sammenbruddet" antyder att det är bråttom. Steigans optimism om en förändring känns tillkämpad. Frågan är väl om inte den största faran är att människor blir desperata när de väl inser allvaret.
Steigan knyter ihop tre fenomen i dagens värld, den pågående ekonomiska krisen som visat sig vara den värsta hittills i kapitalismens historia, den ekologiska krisen och Kinas uppstigande till nummer 1 på område efter område.
Den globala uppvärmningen på grund av koldioxidutsläppen är bara en av de sju ekologiska kriserna. Vi har också "peak oil", det snabba försvinnandet av biologiska arter, kväve/fosfor-utsläpp, och brist på fosfor som är nödvändig för jordbruk, brist på färskvatten, jordens utarmning, havens försurning.
Steigan har accepterat begreppet "ekologisk fotavtryck", vilket visar att han inte längre är någon ortodox maoist. Norge måste t.ex. enligt hans mening minska sitt fotavtryck till en tredjedel, vilket rimligen måste innebära stora nedskärningar av BNP/person. Visserligen kan man säkert argumentera för att med en förändrad definition av levnadsstandard, så behöver denna inte minska drastiskt. Men visst strider en sådan inställning mot den klassiska marxismens syn på kommunismen som ett överflödssamhälle.
Reduktionen av det ekologiska fotavtrycket kräver en övergång från kapitalismen till "kommunism 5.0". Det är 2000-talets version av kommunismen. Steigan menar att det inte finns några bättre ord, trots dess dåliga klang. Den första versionen, 1.0, var den religiösa kommunismen bland de första kristna och i klostren. Den andra versionen var den "utopiska" i början av 1800-talet, den tredje Marx´ och Engels version i "Kommunistiska Manifestet" och version 4.0 slutligen de "realsocialistiska" staterna och kommunistpartierna på 1900-talet.
"Kommunismen 5.0" borde i första hand lära av version 3.0, marxismen och dess förening med arbetarklassens kamp. Men Steigan har också en intressant ide´ om "kommunistiska öar", i ett kapitalistiskt hav. Det är inte en enda modell som gäller längre.