Den yttersta vänsterns återkomst?

Det tog inte många år efter det som Immanuel Wallerstein kallat "världsrevolutionen 1968", som de maoistiska, trotskistiska och anarkistiska organisationerna som dykt upp, snabbt pulvriserades i ett otal smågrupper. Wallerstein har dömt ut dessa grupper helt och hållet, och istället framhållit de sociala rörelserna, samlade i "World Social Forum".  Dessa mer lösliga organisationer ser han som arvtagare till de traditionella "systemkritiska rörelserna", bestående av socialdemokrati, kommunism och nationella befrielserörelser, och vilka med tiden hade accepterat världssystemets "liberala" överideologi.

Maoismen har gjort lite av en comeback i södra Asien, i form av folkkrig och nästan maktövertagande i Nepal samt växande väpnad kamp i Indien. Men maoismen överlevde faktiskt länge också i ett land som USA.

De nepalesiska maoisterna har djärvt nog ifrågasatt en del heliga kor inom traditionell marxism-leninism, t.ex. enpartisystemet. Och därmed förklarats vara förrädare av i stort sett alla andra maoister i världen.

Den amerikanska sajten Kazama, som har fått en länk till höger, är en av flera, som debatterar behovet av omgruppering och omorientering inom vänstern. Det utmärkande för Kazama är att där skriver både personer som kommer från maoistiska, trotskistiska, anarkistiska och även (nästan) socialdemokratiska traditioner. Gemensamt är att man inser att nederlagen för socialismen måste erkännas och utvärderas, för att kunna gå framåt. Hittills tycks inte slutsatserna leda högerut, utan snarare ännu längre åt vänster.

Vi får väl se om det kommer ut en högre syntes ur den här debatten. En syntes som inte kan bestå i en enkel summering av beståndsdelarna. Kazama säger själva till de otåliga som vill ha ett program och en organisation snabbt, att processen måste vara grundlig och kommer att ta lång tid. Resultaten låter kanske vänta på sig, men debattens öppenhet och livlighet är imponerande. Inga frågor tycks vara tabu.