Johan Norberg som kapitalismkritiker

Nu har nyliberalen Johan Norberg kastat sig in i debatten om kapitalismens framtid. Liksom Klas Eklund i sin artikel om "kapitalism 4.0" tycks författaren av "Till världskapitalismens försvar" ha gripits av vissa tvivel på sin kära kapitalism.

Den "förödande finans- och eurokrisen sargar samtidigt västvärldens ekonomier svårt, kastar ut människor i massarbetslöshet och resulterar i många svåra år av skuldsanering."

"Något i vår moderna kapitalism har misslyckats i kontinental skala och då är det av största vikt att vi separerar det som är trasigt och måste fixas från det som skapar epokgörande framsteg."

Men nej, Norberg har inga nya idéer om hur kapitalismen ska "fixas". Han talar fortfarande för en återgång till det som Eklund kallade för "kapitalism 1.0", den laissez-faire-kapitalism, som enligt Eklund "havererade efter kraschen 1929".

Johan Norberg erkänner att de privata aktörerna på marknaden  "gjorde groteska felbedömningar". "Handlare fick bonusar för att maximera den kortsiktiga vinsten oavsett risk".

Men staterna gjorde också misstag, påpekar han. Den amerikanska centralbankens låga räntor blåste upp bostadsbubblan i USA.  Därför är statliga regleringar ingen lösning.

Vad är då Norbergs förslag? Jo, att "sluta subventionera risk". Och hur ska det då gå till? Genom att vädja till finansherrarna? Eller som Anders Borg, skälla på dem? Eller hemska tanke, genom regleringar...?

Jag undrar vad ärkebiskopen tycker om Norbergs jämförelse: "kapitalism utan konkurser är lite som kristendom utan helvete"? Lite arbetslöshet måste vi ju tåla för den goda sakens skull...

Slutklämmen i artikeln är att "paradoxalt nog kan vi bara göra det ekonomiska systemet mer säkert genom att göra ekonomins aktörer mer osäkra".

Johan Norbergs blinda fläck är att han inte ser var den verkliga makten ligger i ett kapitalistiskt samhälle. Det viktiga är inte den formella makten utan den reella.

Norberg har rätt i att det inte handlar om "goda" regeringar mot "onda" marknadsaktörer. Utan om att regeringarna för den politik som de rikaste 1 %-en vill ha.

Så vad finns det egentligen för anledning för  finanskapitalisterna att ändra sitt groteska "riskbeteende"? De vill tjäna pengar och bryr sig inte ett dyft om Johan Norbergs laissez-faire ideologi. Om det innebär att gå till staten och begära ett "räddningspaket" för miljarder från skattebetalarna, "so be it".