"Demokratins bärare"

Jan Wiklunds drygt 500-sidiga bok har undertiteln "Det globala folkröresesystemet". Den är en utmärkt genomgång av "folkrörelsernas" historia från antiken till idag, och kan fungera som en uppslagsbok i bokhyllan.

Boken behandlar även teorier om varför folkrörelser uppstår och diskuterar olika strategier i dagens "globaliserade" värld.

Begreppet folkrörelse i denna bok är mycket vidare än det gängse i dagens Sverige. En marxist skulle väl hellre beskriva bokens tema som de "arbetande och utsugna klassernas motståndskamp mot de härskande klasserna". Det handlar om både spontant och organiserat motstånd mot överheten.

Wiklund beskriver väl hur kampen har tagit sig olika former under historiens gång. Skatterevolter, bröduppror, petitioner ("namninsamlingar"), demonstrationer, strejker o.s.v är former som har dominerat under olika epoker. Ibland vet man t.o.m. när de användes första gången. Irländarna tycks t.ex. ha varit speciellt kreativa.

Det omfattande material om "folkrörelsernas" historia som Wiklund presenterar är förstås speciellt värdefull för "vänstern".  Med "vänstern" menar jag här "de som är kritiska mot det nuvarande kapitalistiska samhällssystemet". Men inom denna vänster representerar Wiklund en intressant ideologisk position, som speciellt den marxistiskt inriktade delen borde seriöst diskutera.

Landsbygdsbefolkningens roll i motståndet mot marknadssystemet behandlas utförligt, och här har speciellt marxister, som ofta sett ner på "bönder",  mycket att lära.

Wallersteins världssystemteori är en utgångspunkt för Wiklund i beskrivningen av orsakerna till upproren mot de styrande. Liksom Wallerstein, tenderar staten att beskrivas som en självständig kraft i samspelet med "civilsamhället", kapitalet och "marknaden".

Jag saknar liksom hos Wallerstein en marxistisk beskrivning av mekanismerna i den kapitalistiska ekonomin. Fast det är väl kanske lite mycket begärt, när de marxistiska ekonomerna själva tycks vara rätt oense om vartåt det barkar.

Det hade varit intressant att får reda på hur Wiklund ställer sig till Wallersteins åsikt att världssystemet skulle vara inne i sin slutfas och att det måste ersättas av något helt nytt system. Wiklund tycks snarare tro på en ny uppgång, en ny "Kondratievcykel" driven av bioteknikens framsteg.

Wiklunds bok stimulerar till en hel del tankar, som jag  kommer tillbaka till så småningom.