Grönt motstånd?

Det är tydligt för fler och fler att de ekonomiska och politiska eliterna i världen inte kommer att rädda den här planeten från de faror som hotar den.

Pål Steigan har i sin bok om "kommunism 5.0" beskrivit de här hoten. Han har ett förslag på ett alternativ som skulle kunna lösa problemen. Men vägen dit, strategin och taktiken, är väldigt knapphändigt beskriven.

Den kommunistiska vänstern av olika schatteringar som debatterat på t.ex. den amerikanska webbsajten Kasama flera år tycks också ha väldigt svårt att komma fram till konkreta förslag till strategi. Diskussionen har rört sig oproportioneligt mycket om det är rätt att rösta på det "minst onda" alternativet (Obama) i presidentvalet eller inte.

Det är då lite överraskande att de "mörkgröna" har kommit mycket längre och lyckats presentera en detaljerad strategi i "Deep Green Resistance". Lierre Keith, författare till "Vegomyten", som förra inlägget handlade om är en av de tre författarna.

"Deep Green Resistance" menar att det som behövs är en militant motståndsrörelse mot eliterna. Därför har författarna studerat ett antal historiska exempel. Speciellt har de hämtat lärdomar från motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationen i Frankrike.

En grundläggande tes är att det måste finnas en relativt liten underjordisk organisation, parallellt med en mer omfattande "ovanjordisk" legal del som arbetar med politisk massmobilisering. Den underjordiska delen måste bestå av proffs som klarar av att hålla statens agenter borta.

Tiden är knapp, och därför kan man inte vänta på att gå till "direkt aktion" tills opinionen är övertygad. Här skiljer man sig från ganska mycket från inställningen hos traditionell kommunism.

En stor skillnad är också de mörkgrönas "nyluddism", då kampen avses riktas till stor del mot den oljeberoende materiella infrastrukturen.

Ludditerna var ju en rörelse av engelska arbetare i början på 1800-talet som förstörde textilmaskinerna för att skydda sina jobb. Traditionellt har socialister av marxistisk kulör förkastat en sådan taktik: det är inte "produktivkrafterna" utan "produktionsförhållandena" som måste förändras. Men författarna till "Deep Green Resistance"  skriver att ludditerna hade rätt!

En annan stor skillnad mellan dessa mörkgröna och marxister av olika schatteringar är att de ser ingen framtid för industriell teknik överhuvudtaget eftersom de fossila bränslena kommer att ta slut. Om de härskande eliterna inte störtas så kommer de att återinföra den mänskliga energin i form av slaveri i stor skala.

Synen på "slutmålet" färgas av de mörkgrönas djupekologiska ideologi. Människan ses inte som en art som har högre värde än någon annan. När det försvinner 200 arter varje dag från jorden, så är katastroferna inget som finns i framtiden, utan som pågår för fullt. En sådan inställning främjar onekligen känslan av undergångsstämning som lätt kan leda till desperation.