Debatt om varför den ekonomiska krisen bara fortsätter

Det ser ut som att världsekonomin fortsätter att ha problem med att komma ur den kris som drabbade världskapitalismen 2007/2008. Därför är det inte förvånande att det utbryter häftiga debatter bland ekonomer av olika riktningar. Ett exempel är debatten mellan "nykeynesianer" och "postkeynesianer", som jag berörde i ett tidigare inlägg.

Nykeynesianer som Paul Krugman betonar i Keynes´ anda bristen på efterfrågan i ekonomin, medan postkeynesianer pekar på den ofantliga, främst privata, skuldsättningen, som hänger ihop med finansintressenas dominans över den "reala ekonomin". Den här motsättningen beskrivs ur marxistisk synvinkel av Michael Roberts i ett första blogginlägg om "austerity", den nyliberal nedskärningspolitiken.

Men de som kallar sig för marxister är långtifrån överens inbördes. Sam Williams fortsätter att diskutera de olika kristeorier, som åberopar Marx. I det senaste inlägget där han kritiserar Andrew Klimans teorier, förklarar han sambandet mellan många "marxisters" övergivande av Marx överproduktionsteori och uppfattningen att guldet slutet spela rollen som pengarnas bas.

En allmän överproduktion betyder nämligen att det produceras för mycket av alla varor utom av pengar. Men om staten fritt skulle kunna skapa hur mycket pengar som helst så kan den bedriva keynesiansk krispolitik: helt enkelt låta sedelpressarna gå tills den bristande efterfrågan som utmärker överproduktionskrisen har försvunnit. Men enligt Sam Williams är orsaken till keynesianismens misslyckande att pengarna aldrig helt kan frikopplas från en penningform som produceras som en vara, d.v.s. i dagens läge guldet. Pengarnas funktion som värdemätare kräver nämligen att den förkroppsligas i något som har ett inneboende värde, d.v.s. i en vara.

Andrew Kliman menar däremot att i sig värdelösa papperspengar kan uppfylla alla de nödvändiga funktioner som pengar måste ha: värdemätare, cirkulationsmedel, inhemska och internationella betalningsmedel samt värdeförråd. Men han anser samtidigt att t.ex. dollarn inte längre är en stabil valuta, att dess funktion som värdemätare är ifrågasatt, och att centralbankerna mer och mer börjar snegla just på guldet. Så Sam Williams kanske har en poäng i alla fall, trots vad som kan förefalla som överdriven bokstavstrohet mot de första kapitlen i "Kapitalet"...

Kliman är annars känd för sitt förespråkande av en tolkning av Marx ekonomiska teorier som brukar kallas för "temporal single-system interpretation (TSSI)". Den som liksom jag ibland stött på den här underliga förkortningen, och undrar vad det handlar om,  kan titta på det här 50-sidiga dokumentet av Kliman och Alan Freeman.

Motståndaren till TSSI är SDSI, "simultaneous dual-system interpretation of Marx’s value theory", vilken Kliman och Freeman kritiserar för att vara en av nyklassisk ekonomi inspirerad förvrängning  av Marx dynamiska teori. "Simultaneous" syftar på det engelska ordet för ekvationssystem som används av SDSI för att beräkna priser, värden, profiter o.s.v.. Men detta förutsätter att vi har ett system i jämvikt där priser inte förändras, enligt Klimans argument.

Den polemiska tonen hos Freeman och Kliman är minst lika hård som den i debatten mellan nykeynesianen Paul Krugman och postkeynesianen Steve Keen. SDSI-anhängarna anklagas t.o.m. för att vara "apologeter för kapitalismen"!