onsdag 20 april 2011

Omstart för socialdemokratin?

"Omstart för socialdemokratin" är rubriken på rapporten från Socialdemokraternas kriskommission, som kom i höstas.

Om 118 sidor känns för långt, så kan man få en utmärkt alternativ, kort version av socialdemokratisk självkritik i Lena Sommestads blogg.

"Omstart för socialdemokratin" är ett grupparbete och det märks. Om man ska vara elak, så står vänsterflygeln för analysen, och högerflygeln för de konkreta förslagen.

Å ena sidan drivs en mycket hård kritik av den nyliberala politik, som bedrivits de senaste decennierna, å andra sidan ska privatiseringen av den offentliga sektorn fortsätta, visserligen med det menlösa kravet på högre kvalitet.

Kritiken är som sagt svidande av den förda politiken, men den går aldrig riktigt ner på djupet. "Globaliseringen" tas upp,  men inte som en världsomfattande offensiv från storkapital och högerkrafter. Ordet kapitalism används på endast tre ställen...

En mer djupgående självkritik borde ha beskrivit orsakerna till att man valde att - inte bara hänga med i -  utan tidvis gå i spetsen för den nyliberala politiken. Och dessutom beskrivit hur alternativet borde sett ut.

Om man inte lyckas antyda något alternativ till den förda politiken sedan 1980, då är man inte trovärdig om man påstår sig inleda en "omstart för socialdemokratin".

Här följer några citat ur rapporten, vilken innehåller en hel del värdefulla sakuppgifter vid sidan om den politiska analysen:

"Möjligheterna att bedriva en rättsäker, omfördelande, likvärdig och högkvalitativ välfärdspolitik, försvåras när vi lämnar över till privata företag att utföra offentligt finansierade uppgifter utan att försäkra oss om tillräcklig insyn, tydligt ansvar för likvärdighet och en noggrann uppföljning."

"Socialdemokratins kritik mot
marknaden har inte handlat om att socialdemokratin ifrågasätter marknaden i sig. Marknaden är i sig självt en ganska neutral företeelse och har existerat under större delen av mänsklighetens historia, för utbyte av varor och tjänster." (Marknadsekonomi är som bekant den förskönande beteckningen på kapitalism.)

"Socialdemokratins delvis förändrade synsätt på marknaden under 1980- och 90-talet
är förmodligen en av de historiskt sett största idémässiga förflyttningarna hos partiet. I takt med att den ekonomiska globaliseringen minskat spelutrymmet för
internationellt avvikande jämlikhetsstrategier genom makroekonomisk politik och
lönebildning, har socialdemokratin allt mindre betonat ekonomiska maktfrågor. I stället har utbildningspolitiken och ”kunskapssamhället” blivit ett sätt att försöka öka
den sociala rörligheten och välfärden trots marknadiseringen."

"I en lågintensiv demokrati
präglad av elitkonsensus om vad som är en ”god” eller ”nödvändig”
samhällsutveckling och där fältet lämnas fritt för marknadskrafterna, kan människor rösta som de vill: rött, blått, grönt, rosa eller vitt. Oavsett vem som vinner uteblir
effekten – medborgarnas öde avgörs nämligen utanför parlamenten, på marknaderna."

"Det finns en paradox i att socialdemokratin å ena sidan kämpar för att vinna politiskt
inflytande på nationell nivå, å andra sidan ofta accepterar att överstatliga organ diskriminerar svenska välfärdslösningar."

"Trots den dubbla krisen, finans- och klimatkrisen, finns än så länge ingen
genomtänkt socialdemokratisk linje för hur man bör hantera dessa." (Detta är nyckelmeningen i hela rapporten, enligt min mening!)

"Det måste
vara möjligt att bejaka både globaliseringen och europeiseringen utan att låsas i nyliberalismens grundsatser." (Nyliberalism utan dess "grundsatser"??)

"Bostadsbyggandet och
investeringarna i infrastruktur har legat på för låga nivåer i flera decennier. Under lång tid har ungefär var fjärde elev lämnat gymnasiet utan fullständiga betyg. Alltför många har tillåtits hamna permanent utanför arbetsmarknaden. Allt detta utgör
enorma kostnader för ett samhälle; mänskligt såväl som i förlorad ekonomisk potential."

"Finanskraschen 2008 visar vidden av hur felaktig teorin om effektiva marknader varit." (Så vilken slutsats bör vi dra om "marknadsekonomin"?)

"2005 konstaterade exempelvis en statlig utredning att priserna har stigit på fem av sex liberaliserade marknader – post, el,
inrikesflyg, taxi och järnväg. Ofta mycket kraftigt. Bara på telemarknaden har priserna sjunkit. "

"Mot bakgrund av den ökande bostadsbristen är det inte förvånande att de svenska
bostadspriserna har stigit mycket kraftigt de senaste tio åren. Rensat för inflationen har bostadsrättspriserna mer än fördubblats....Skuldsättningen som andel av disponibel inkomst har ökat med 65 procent sedan 1993, och uppgår idag till 155 procent."

"Det är ett faktum att utsorteringen på arbetsmarknaden har ökat även under socialdemokratiska regeringar, vilket har minskat förtroendet för att den
socialdemokratiska modellen klarar av att hantera problemet. Sysselsättningsgraden har aldrig fullt ut återhämtat sig sedan 1990-talskrisen. "

"Sysselsättningen de senaste åren har legat på 74-75 procent, jämfört med ca 80 procent före krisen, och arbetslösheten tenderar
att efter varje lågkonjunktur bita sig fast på en högre nivå än tidigare."

"Det är dags att lämna 90-talets diskussion, som handlade om
att relativt onyanserat ta ställning antingen för eller emot privata alternativ. Valfriheten inom välfärden är här för att stanna – men det finns mycket att förbättra vad gäller hur den konkret fungerar." ("Här för att stanna", men det fungerar ju inte!?)

"Men trots att jämlikheten är något av det mest centrala i det socialdemokratiska budskapet,
så har klyftorna i samhället ökat konstant i trettio års tid. Så även under socialdemokratiska regeringar. Socialdemokratin har retoriskt lovat något som den
konkreta politiken inte förmått åstadkomma."

7 kommentarer:

  1. Omkring 1970 hade S parollen "ökad jämlikhet". Sura kritiker påpekade att detta var ungefär samma sak som att säga "begränsad jämlikhet". Och på den vägen har det väl varit sedan dess.

    SvaraRadera
  2. Vad menar du egentligen med: "Och på den vägen har det väl varit sedan dess."?

    Du kanske syftar på problemet med oss "sura kritiker" att det som vi ser som viktigt att försvara idag, var ofta något vi fnyste åt igår.

    "Ökad jämlikhet" är väl inte perfekt ("fullständig jämlikhet" som mål vore fel att kräva), men vore kanske inte så tokigt i dagens politiska läge. Bättre än "fortsatta fria val i vården och skolan".

    SvaraRadera
  3. Det är ändå positivt att vänstersossarna fått igenom ett antal skarpt kritiska formuleringar i rapporten. De inser att nyliberalismen är katastrofal, men de ser ingen konkret väg framåt. Och ärligt talat, vem gör det?

    SvaraRadera
  4. Jo, jag tänkte mig nog att socialdemokrat-ledarnas jämlikhetsintresse fortsatt att vara lågt, vad de än ibland har sagt i förstamaj-talen. Och snart är det ju dags igen.

    SvaraRadera
  5. Vad rapporten helt glömmer är att socialdemokratins starka ställning ca 1930-1975 berodde på en organiserad arbetarrörelse som inte drog sig för stridsåtgärder om så krävdes. Den svenska arbetarrörelsen på 20-talet, som la grunden för den socialdemokratiska valsegern 1932, var världens mest militanta.

    Så länge det socialdemokratiska partiet ser en strejk som en katastrof som till varje pris måste undvikas kommer den att vara svag. Liksom så länge de fackliga organisationerna bygger på försäkringstjänstemän snarare än på självorganisering.

    Charles Tilly och Edward Shorter uttrycker det på pricken i sin bok Strikes in France 1830-1968, Cambridge University Press 1974: Få strejker lönade sig i pengar räknat. Men genom att arbetarna etablerade sig som en makt som satte sig i respekt måste man ta hänsyn till dem både ekonomiskt och politiskt, varför strejkerna sammanlagt lönade sig otroligt väl.

    Och när den makten försvann försvann också respekten. Inte minst arbetarnas egen självrespekt, utan vilken man inte uppnår ett dugg.

    SvaraRadera
  6. "Så länge det socialdemokratiska partiet ser en strejk som en katastrof som till varje pris måste undvikas kommer den att vara svag." Ja, så är det ju. Men det tål att tänka på varför det här felaktiga tänkesättet dominerar. Byråkratism, "opportunism", trött anpassning gentemot motståndaren, ekonomiska privilegier, teorin om "arbetararistokrati", teorin om imperialistiska "extraprofiter" m.m..

    SvaraRadera
  7. Det kan ju t.ex. bero på att socialdemokratiska ledande politiker numera snarast kan räknas till övre medelklassen och tänker som sådan tänker.

    Men dom borde ju förstå, rent intellektuellt, att deras ställning undermineras ju mer de motarbetar autentisk arbetarrörelse. Fast det här kanske är ett sånt där fall där intellektet inte har så mycket att komma med gentemot känslan.

    Och det kanske också är ett fall av kortsiktiga plågor för långsiktiga vinster. Och det är ju alltid bekvämast att slå sig till ro.

    SvaraRadera